Nu är råttet mågat

La mig nyss i sängen med Spotify spelandes i bakgrunden. Kan ni gissa vilken låt som kom upp precis när jag började skriva detta inlägg?

Jo, Lulevisan med Kristofer Börlin.

”.. och den trygghet som en gång var din slav, är nu som bortblåst och var är du idag? Du måste lära dig att leva utan lyxen och behagen, du måste leva utan materialen och kraven”.

Ja. Det där med trygghet verkar ju onekligen vara som bortblåst i årets lag, åtminstone på herrsidan. Jag tippade 4-3 i kvällens Björntips. Matchen slutade 1-4. Tyvärr blev det alltså 1 mål för mycket för Hv71. Men vet ni, det spelar ingen roll. Vi hade inte vunnit ändå. För ingen förutom Grana nätade framåt. ”Men vi hade ju chanser…”. Ja visst, vi hade 27 skott på mål. Men vad tusan spelar det för roll när det gäller att få in pucken bakom motståndarnas målvakt. Vi kan skjuta 54 skott på mål under en match, det har ingen betydelse så länge vi inte nätar. Vi kan även vända på det och säga att vi kan skjuta 12 skott på mål under en match och vinna, om vi är fruktansvärt effektiva. Kort och gott, antalet skott spelar ingen roll. Det är antalet mål framåt och bakåt som är viktigt. Jag vet inte hur jag tänkte när jag tippade 4 mål framåt. Jag hade väl hoppats på att någon skulle kliva fram och kötta in puck-fanskapet. Men nej.

Jag, som alltid har varit så positiv under säsongen, har nu börjat ledsna. Ja, ni läste rätt. Jag blir så kolossalt ledsen varje gång jag ser att vi förlorar. Extra ledsen blir jag när vi inte ens verkar kämpa om segern utan ger upp den redan innan matchstart. Vad är det för inställning? Vem bär ansvar för den? Fagervall? Harju? Någon annan? Det är väl klart att man inte vinner om man inte ens kämpar. Jag stod själv tidigare idag och tvekade under en bowlingmatch nere i Stockholm när jag skulle spärra. Två käglor kvar. Bredvid varandra. Jag gick fram och tänkte ”Jag kommer bara att ta en av dom”. Sekunden senare tänkte jag ”Vad fan tänkte jag nu?!”. Så jag gick tillbaka och lät motspelaren spela före. Sedan gick jag upp igen med en ny mer positiv inställning och lyckades ta ner båda. Allt handlar om inställningen man har! Det har jag sagt förut, men det är värt att poängtera det igen.

Frågan är bara hur man ska hitta den där förbaskade inställningen. Det är ju som dag och natt när Luleå spelar. Ena dagen kan spelet klaffa hur bra som helst och nästa dag är det ett stort mörker i hela hallen. I tisdags mot Tappara i CHL blev jag imponerad. Jag blev riktigt glad faktiskt. Vi vände matchserien och gick vidare. Vi hade roligt. Vi spelade hockey. Jag trodde knappt mina ögon. Jag fick en förhoppning om att nu, nu kommer den där vändningen som vi har väntat på så länge. Men nej. Sen började SHL igen och mörkret lade sig direkt. Varför?! Är det för att vi måste vinna CHL-matcherna för att inte åka ut, medan SHL-säsongen fortfarande är hyfsat lång?

Varför kan ingen prova med nåt nytt? Nu kommer jag inte på nåt spontant, men bara göra nåt som man inte brukar göra. Det kan ju knappast bli sämre i alla fall.

Nej huvaligen, nu måste nånting radikalt verkligen göras. Vi ligger inte ens på en play in-plats längre. Det skrämmer mig. Jag vill inte möta Almtuna nästa säsong. Jag vill se Luleå spela i högsta serien. Där dom, enligt mig, bör höra hemma.

Så, vad gör vi? Sparkar vi tränarna? Byter vi formationer igen? Jag skulle kunna göra vad som helst (typ) för att se den där vändningen, som folk pratar om, komma. Jag kommer ihåg att jag sa under slutspelet 13/14 att för varje mål som Omark gör så ska han få en påse marshmallows. Han gjorde två mål då. Är det nåt sånt jag måste erbjuda i år med?

För att nämna nåt bra idag. Kul att Cam fick sin hyllning. Extra kul att Chris blev tårögd av den. Då vet man att Luleå har betytt mycket för dom. Kul att Filip Gustavsson fick stå. Han ska absolut inte beskyllas för förlusten. För mig får han gärna stå igen. Varför inte liksom. Det är utespelarna som måste ändra på sig. Även festligt att Jakob Porser bjöd på gratis öl under första periodpausen i damernas match mot Djurgården. Han är ju bara så skön den karln. Damerna vann förresten den matchen med 2-1. Hatten av! Där har vi verkligen ett lag som kan vinna matcher lite nu och då. Wow! Tränar herrarna och damerna med varandra? Om inte, låt dom göra det från och med nu. Det kan knappast bli sämre för herrarna.

Tack för mig. På återseende.

/Hillman

En reaktion på “Nu är råttet mågat

  1. Jimmy Öhlund

    Sorgen över insatsen går nästan inte att sätta ord på men tyvärr är det ett systemfel med Lules upplaga av ”Guldlag” Jag sa det i något av våra forum tidigare den så kallade svackan som Lule hade i fjol höstas var ingen svacka det var ett systemfel redan då som gjorde att vi rasade i serien. Det lag man kan jämföra med är Växjös start på SHL i år det var en svacka som laget reste sig från. Verkar vara ett spelsystem som tränarna försöker implementera på spelarna som inte går in, det konstiga är att de får fortsätta att experimentera.
    Det kommer kosta fans, inkomster, varumärke, ekonomin kommer i slutändan att gå i botten.
    Fagervall har ju dokumenterat att han är en bra tränare genom många år i branschen hans kollegor har väl inte den bästa meritlistan gällande erfarenhet som tränare dock som spelare. Det är ju inte en självklarhet att som gammal spelare blir du en bra tränare detta att plötsligt stå i båset och se hockeyn från andra sidan kräver så många andra egenskaper.
    Som jag började att skriva att det måste vara ett systemfel så måste ledningen agera NU nånting fel är det gruppen även om både spelare och tränare dementerar detta hela tiden.
    Det är fritt fall nu på Lule Hockeys aktie, nånting nytt måste hända typ 3 nya spelare helt nya tränare och det måste ske NU!

Kommentarer inaktiverade.