Länge har vi väntat (eller om du så vill SM-jävla-final!)

Så var vi äntligen framme vid den välkända gränslinjen där det abstrakta blir högst konkret, där den kollektiva drömmen om något större och vackrare ska realiseras. Jag talar förstås om SM-finalen våra rakt igenom heroiska och extraordinära stålbrudar har nått efter totalt 40 matcher (träningsmatcher ej inräknade) och 2422 minuter och 10 sekunders speltid plus tre straffläggningar.
Nu när säsongens sista två eller tre matcher nalkas betyder allt det som har varit å ena sidan inte ett endaste skit. Samtidigt så är det just denna resa som har möjliggjort var vi står idag. Det är denna resa som, i med- och motgång och i strid, har svetsat ihop laget till en fantastisk enhet.
En fantastisk enhet fullt redo att frälsa framgångstörstande supportrar med det allra finaste som går att uppbringa nämligen ett SM-guld.
Att det här och nu bara finns guld som gäller vet alla. Spelarna vet det, ledarstaben med Glader i spetsen vet det, vi supportrar vet det, klubbledningen vet det, all personal vet det osv. I detta läge finns det inget vi och de, bara vi. Vi är ALLA Luleå Hockey, denna rödsvartgula maskin som ska putta ner Linköping från tronen och bärga Norrbottens första hockeyguld på tjugo långa år. Som Luleå Hockeys VD Stefan Enbom säkert skulle ha sagt ”Vi gör det tillsammans”.
Självklart vilar det stora huvudansvaret på spelarna och ledarna men alla andra behövs på våra olika sätt. Och det är just denna kollektiva samsyn som jag ser som en av våra styrkor, och som kan komma fälla avgörandet till vår fördel. Nu säger jag inte att det kommer bli så utan att det kan komma bli så. Det är en markant skillnad.

Linköping är utan tvekan en hård nöt att knäcka, ja faktiskt säsongens allra hårdaste nöt. LHC är ett ruskigt bra lag med idel skickliga spelare såsom Jennifer Wakefield, Pernilla Winberg, Denise Altmann, Emilia Ramboldt, Anna Kjellbin, Shannon Stewart och målvakten Florence Schelling för att nämna några. Som sagt ett väldigt komplett och spelskickligt lag.

Om det är omöjligt att besegra Linköping, trots deras stjärnspelare, i en finalserie bäst av tre? Absolut inte! Jag är fullständigt övertygad att vi besitter de kvaliteter som krävs för att snuva LHC på deras tredje raka SM-guld. Under ledning av multitaskingvirituosen och kebabfantasten Fredrik Glader i båset och Kirunas stora dotter Emma ”Il Capitana” Eliasson på isen så vet jag att laget Luleå Hockey/MSSK kommer göra ”whatever it takes” (för att använda Fabbes klassiska ord från fjolårets CHL-final).

På tal om Linköping så är det en stor skandal att deras stora stjärna Jennifer Wakefield inte har blivit avstängd för hennes ruggigt fula tackling mot HV71:s landslagsspelare Fanny Rask i den tredje kvartsfinalen lagen emellan. Dock kan man ju alltid hoppas att disciplinnämnden vaknar och i efterhand stänger av Wakefield ett par matcher.

Nåja, det om det. På onsdag är det som de flesta nog vet den första finalen i Linköping och då hoppas jag att så många Luleåsupportrar som möjligt tar sig till Stångebro och hejar fram LHF/MSSK till seger. Främst tänker jag på de som bor i Östergötland, även folk med Luleåhjärta som bor i Småland, Sörmland, Närke och Stockholmstrakten etc. bör ta sig till Linköping och Stångebro tycker jag. Själv lovar jag att vara på plats om bara den där lilla detaljen med skjuts löser sig (ibland är det riktigt surt att sakna bil och körkort). Jag har även hört rykten att folk från Luleå planerar att åka ner för egen maskin. Finns bara ett ord för dessa människor: Hjältar!
Vi har gång efter annan under säsongen visat att vi har Sveriges bästa hemmaklack på damsidan. Nu visar vi att vi också har den bästa bortaklacken! Inga konstigheter där? Nej, jag tänkte väl det.
ALLA TILL STÅNGEBRO!

Och på lördag är det dags för final i Delfinen. Då ska Modos publikrekord på 3449 åskådare från finalen 2014 slaktas! Delfinen 13.00 nu på lördag. Bor du i Norrbotten. Be there, det kommer bli en hejdundrande hockeyfest utan dess like. Sanna mina ord.
Ryktet gör även gällande att ett allmänt utreseförbud har utfärdats för Norrbotten nu till helgen, dock med undantag för herrlaget som spelar kvartsfinal mot något obskyrt lag från Karlstad.

Innan jag avrundar vill jag kortfattat beröra diskussionen på främst Twitter, men även andra sociala medier, som handlar om hur damhockeyn kan växa och medias bevakning av den. En diskussion vi på Björnbröder kanske har en viss del i att den tog fart just nu. Särskilt tack vare kollega Fredriks eminenta blogginlägg för ett par dagar sedan.
Detta är en oerhört viktig diskussion som måste fortsätta även efter det att finalerna är färdigspelade. Det finns inget direkt rätt och fel, utan jag tror vi behöver en bred diskussion med högt i tak hur vi kan utveckla damhockeyn så den får den uppmärksamhet den förtjänar.
Vi har alla olika åsikter och erfarenheter som behöver komma till tals samt diskuteras med andra människor som också brinner för damhockeyn.
Jag vill också ta tillfället i akt att uppmana folk att inte bara läsa medias artiklar om damhockey utan även dela, retweeta, gilla, kommentera etc. så media de facto ser att det finns ett intresse för damhockey.

Till sist vill jag citera LuleåFans version av Euskefeurats Länge har vi väntat. En ramsa som i mångt och mycket sätter fingret på vad som gäller här och nu. Även om strofen ”Vi som bor här uppe i Norrbottens län…” inte riktigt är korrekt för alla oss sörlänningar som håller på Luleå Hockey.

Länge har vi väntat, nu är det dags igen
Guldet ska tillbaka, hem till Norrbotten
Vi som bor här uppe, i Norrbottens län
Är inte så pigga på ligga å tigga på våra bara knän (NEJ!)

Nu jävlar kör vi mot guldet!

/Rödskägg