Halleluleå!

Då var det gjort. 

Premiären är avklarad och det känns givetvis fantastiskt bra! Jag var som i trans fram tills det att Växjö reducerade.

 

Fram tills det var det en fröjd. Det var dominans och propagandahockey. Man vann närkamper, bröt passningar, gjorde Växjö dåliga. Man var bra både framåt och bakåt.

Men allt detta godis gav iaf mig en besk eftersmak när matchen var slut. Allt det som var bra i nästan 40 minuter försvann hastigt och lustigt.

Men jag ska inte klaga jag är nöjd, jag är glad och jag är stolt. Som alltid!

Luleås nyförvärv imponerar och levererar. Lassi fortsätter och jag tror att Larsson får minst lika svårt att stjäla spaden i år som han hade förra året.

En fråga ekar dock i mitt huvud efter matchen; Varför tog inte Fagervall Timeout när Växjö tog över tillställningen? Om inte för att gjuta mod i truppen så iaf för att bryta Växjös översköljande vågor av anfall och puckinnehav..

 

Jag vet att jag inte är tränare eller expert men man funderar och undrar ju iaf..

Fabbe ger sig fan aldrig föresten. Vilken j**la förebild! Åker, kämpar och ger aldrig upp! Älskar karln!

 

Vi vinner premiären mot regerande mästarna och man blir glad. Jag tror verkligen att att Frölunda bävar lite inför uppgiften som dom har framför sig på lördag.. och med all rätt!

Det ser bra ut, riktigt jävla bra!

Man är glad, och i morrn är det fredag.

/ Locket