Fel, fel, fel…

Luleås säsong fortsatte igår i samma mörka molltonart den gjort, mer eller mindre hela säsongen, i och med ännu en hemmaförlust mot Färjestad.

Det var, återigen, ett håglöst Luleå som slog bort puckar på rad, de stressades återigen fast i egen zon, förstapasset var återigen för dåligt, anfallsspelet fanns inte att hitta. Inte ens med hubbles teleskop, hade vi funnit det.

Rajala, Micflikier, Wallmark m fl, åker omkring på en skridsko och ser allmänt ointresserade ut. Det gick till och med så långt, att Lukas Wallmark (eller ska jag säga ”Fallmark”? Tack Porser för det namnet) försökte filma(!) till sig fördelar, genom att helt krasst, slänga sig för att sen på fotbollsmanér, se långt efter domaren.
Det var bara det att domaren genomskådade fadäsen och visade ut Wallmark. Korrekt.

Vi fans, som såg matchen, facepalmade unisont och skrek ut vår frustration på läktaren och i de sociala medierna. Luleå har alltså kommit till en punkt där de inte ens försöker vinna puck, utan helt sonika försöker filma till sig fördelar nu. Vart är det Luleå Hockey, vi känner och älskar? Är ingenting heligt, längre?

Så, vad är egentligen fel just nu?

Toni Rajala var, återigen, osynlig hela matchen. Rajala liknar mest en pengasäck på ett par skridskor. Överskattad, överbetald och underpresterar mest i laget. Bänka honom i nästa match och visa att ingen sitter säkert. Kan man bänka Schira, som skulle vara stjärnan och vår nya Janne Niinimaa, på backplats måste man vara precis lika hård mot lagets största (tilltänkta) stjärna.
En junior hade gjort ett bättre jobb, än vad Rajala gör, för tillfället. Det känns som att det skulle behövas ungdomlig hunger i någon av kedjorna. Någon som kan komma in och visa de stora grabbarna att de minsann bör känna det ständiga flåset i nacken.

Samtidigt vetetusan om varken Omark, Klasen eller Olausson hade gjort så stor skillnad i dagsläget. Det känns som det är något inom laget som är tokigt.
Om det är ledarna som inte räcker till, eller om det är lex-New York Rangers anno 2002, ett gäng med storstjärnor (Lindros, Jagr, Holik, Kovalev, Nedved, Messier m fl) som skulle kunnat vinna vad som helst, men som bara betedde sig som ett gäng individer och därför fallerade.

Sen att Luleå Hockey (precis som NYR ’02) saknar spelidé och struktur, är ju också en av många anledningar till varför det går så dåligt. Det saknas speciellt en idé vad som ska göras under alla powerplay, som fortfarande är en av Luleås svagaste punkter.
Det kanske är dags att se över ”Skuggans” position. En misslyckad juniortränare som ska ta Luleås A-lag till nya höjder? Tillåt mig tvivla på den, va…
”Burra” har väl en sorts idé vad gäller defensiven och kan man bara slipa på den, så kan det bli bra. Det är offensiven – eller snarare uppbyggnaden som ska resultera i offensiv – som är det som varit mest undermåligt. På ”Skuggans” position skulle jag vilja se Thomas Holmström. Han om någon vet hur man styr upp ett powerplay. Samtidigt skulle jag vilja att Robin Jonsson blir mer involverad i A-lagets träningar och defensiva tänk.
En av ligans absolut främsta defensiva backar.

Schira och Savilahti-Nagander kan inte fortsätta få speltid. Båda måste lämna laget och ge plats för Pontus Själin, samt Christian Jarôs. Där har vi ett sparkapital som heter duga. De är moderna tvåvägsbackar som klarar både offensiv och defensivt ansvar.
Själin, en av Sveriges mest lovande backar, samt Jarôs – som räknas som ett av Slovakiens främsta backlöften, just nu. Konstigt det där, att Jarôs tar en ständig plats i Slovakiens landslag, men får inte anses platsa i Luleås seniorlag.
Oskarsson skulle behöva självförtroende i sitt spel. Han har haft mycket oflyt, speciellt igår. Unge Luleåbacken har mycket hockey inom sig och får allt för mycket skit för sina småmissar. Spela honom i AHC i 3-4 matcher, sätt in honom som extraback i några matcher efter det och se hans fortsatta utveckling. Kan bli en bra SHL-back.

Offensiven, då?

Som jag sa, bänka Rajala i ett par matcher och visa att man verkligen menar allvar. Micflikier sliter och kämpar, men får inte spelet att lossna riktigt. Inte riktigt marginalerna på sin sida. Kommer bli fruktansvärt nyttig, dock. Bara att gnugga på för honom så kommer spelet sitta snart.

Harju bör aldrig mer få spela center, om han då inte får ta en andratekning, eller så.
En naturlig vinge som ska finnas framför mål och slå in returer. Kapten Harju bör centras av Wallmark och paras ihop med Cehlarik på andra vingen.
Micflikier ska centras utav Lagacé eller Ekarv, samt ha en tank som andravinge. Där skulle Hedman passa in, eller varför inte testa sätta in Rajala med Ekarv som center och ”Micflix” på andra vingen? Spännande kedja.

En tredjekedja bestående av Granström på centerpositionen och där vingarna är Sweatt och Hedman, vore också grymt intressant. En defensiv centergeneral, en tvåvägsforward och en vindsnabb kille som kan dra isär vilket försvar som helst.
Fjärdekedjan kan man snabbt gissa sig till. Fabricius och Forsberg på vingarna, med Lagacé som center, där den kvicke kanadensaren kan harva ihop lite självförtroende, för att sen avancera i leden. Sylvegård som extraforward, samt Lennart Petrell utanför laget.

Lennart Petrell som inte kan något annat än att tacklas. Högst omodern spelare, som inte passar in i ett lag som går för guld. Han måste tyvärr offras i min bok.

Sen måste det ju självklart in en spelidé som alla köper. Men kedjorna blir mer välbalanserade på detta vis. Och välbalanserade kedjor är lättare att få samspelta, än att det ska vara precis likadana spelartyper i en och samma kedja. Det har vi tyvärr fått lära oss den svåra vägen.

Som ni märker, kan jag prata Luleå i timtal. Detta inlägg har tagit över 40 minuter att skriva. Jag har många fler idéer, men de får vänta till ett senare inlägg. Nu hoppas vi att vändningen kommer mot Brynäs. Ett superdisciplinerat Bulan-Brynäs. Luleå måste steppa upp och visa vad det betyder att spela i Luleås färger. Ett snabbt, rakt, fysiskt spel där alla vill gå direkt på mål. Där man inte tar några fångar och straffar varenda litet misstag.
Där motståndarnas forwards ska vara rädda att äntra Luleås defensiva zon. Där ska Melart, Mikkelson, Janne och gänget vänta med hårda tacklingar, press och stress. Det ska inte finnas en meter att vinna för motståndarna.

Tror tyvärr på förlust i Gavlerinken, men hoppas på en hedersam uddamålsförlust efter förlängning där man i alla fall försöker vinna. Men nånstans i en sådan förlust kan självförtroende fortfarande födas.

Det är dags för det.

/Skägget