Efterlyst: Stålmannen

Semifinalspelet har varit en berg-och-dal-bana för oss i Björnbröder, för Hoo-ligan, LÅ Ultras och övriga Luleåfans. Aldrig har man väl våndats så mycket och förbluffats så mycket över några hockeymatcher, som vi gjort i semifinalspelet mot Frölunda.

Det har varit toppar, där vi spelat grym hockey, bjudit på hockeygodis och klapp-klapp-spel. Det har dock också funnits dalar djupare än Marianergraven i Stilla Havet, där vi knappt funnits på plats, stått som stenstoder och agerat som ett gäng division 2-spelare.

Man har också varit väldigt glad över hur stora steg spelare som Lucas Wallmark, Christian Jaros, Craig Schira, och Peter Cehlarik har tagit under slutspelet, där de visar vilken kvalitet de verkligen besitter. Cehlarik måste dock få lite mer skinn på näsan och våga utnyttja sin storlek, men han har alla verktyg att lyckas. Wallmark är dock nog det sista vi ser av i svensk hockey på många år framöver. Han kommer göra ett gott jobb borta i Nordamerika framöver.

Nåja, innan jag börjar spåra allt för mycket… Semifinalspelet. En serie matcher där Luleå både glänst (om än för korta stunder), grisat (skickade in hela kommunen i målet under andra hemmamatchen) och säckat ihop (tänker mest på bortamatcherna i Göteborg).

Luleå har enorma brister i sitt lag. Och den största bristen är att de inte är ett lag. För, som jag strukit under så många gånger förut, så bygger man inte ett lag på en säsong.
Under det här blogginlägget tänker jag väl inte gå in så nära rykten ut eller in. Men känslan jag har och uppgifter jag fått – lyder att Luleå kommer tappa många, många spelare även den här säsongen.

Jag har en otäck känsla över att vi inte kommer nå SM-guld, så länge Osten sitter kvar, eller Skuggan finns i tränarteamet. Men, hoppet är ju det sista som överger en. Eller hur?

En hemmamatch kvar (minst) på säsongen och då ska vi ge Frölunda ett helvete. Det ska göra ont att möta Luleå uppe i Delfinen. Vi ska bjuda upp till dans och se ifall de svarar, eller om de, återigen, backar ner uppe i Norrbotten.

Det jag – och alla andra Luleåfans efterlyser är – en stålman!

Stålmännen måste kliva fram. Det är nu de behövs. Det är nu de ska visa att de är hjältarna vi alla kräver att de ska vara. Det är nu de ska vinna för sina fans. Det är nu de ska visa varför de värvades till klubben. De är nu de skall skörda framgångar och bli hyllade!

Vem är egentligen stålmannen? Och vad är hans alter ego?

/Skägget