Vart är vi på väg egentligen, SHL?

För cirka ett år sedan kunde man glatt läsa att det under innevarande säsong hade varit rekordmånga besökare på plats på SHL-arenorna runt om i landet. Alldeles nyligen vändes det hela upp-och-ner. Totalt. Då löd istället rubriken att (den här) säsongens publiksnitt var det tangerat sämsta på 14 år. Det har alltså skiftat, med råge. Enbart två av 14 SHL-klubbar har lyckats höja sitt publiksnitt gentemot förra säsongen. Det är långt ifrån bra. Men faktum är att jag inte tror att det är så konstigt, egentligen.

Biljettpriserna

Biljettpriserna har väl kanske inte höjts något anmärkningsvärt just den här säsongen. Men om man vill slippa se tomma stolar framöver bör man ändå anpassa dessa för att fler personer ska känna att de har råd att ta sig på match. Just nu kostar det två skjortor, en slips och tre gräddtårtor om man vill lösa en sittplatsbiljett. Jag vågar inte ens gissa vad det kostar om man dessutom vill ta med sig sin hockeytokiga familj på matchen. ”Men köp biljetter till ståplats då”, kanske någon tänker nu. Poängen är den att alla inte har möjlighet till det och det tror jag även att ni förstår innerst inne.

Matchdagar

När jag var yngre spelades det matcher på tisdagar, torsdagar och lördagar. Det var enkelt att komma ihåg. Jag tror att en del av oss fortfarande relaterar dessa dagar till hockey. Nu däremot verkar det inte finnas någon logik angående detta. Det går alltså bra att schemalägga en match på en söndag eftermiddag. Som hemmasupporter må det kanske inte vara några problem, men det kan däremot bli knivigt om man som bortasupporter har tänkt sig att ta sig dit. Ju fler supportrar desto bättre, eller hur?

Tekningssituationer 

Under match kan en tekningsvinst avgöra väldigt mycket. Exempelvis kan ett lag, som spelar i numerärt underläge, lyckas få ut pucken ur zon istället för att riskera ett mål i röven. Det jag dock frågar mig här är om domarna verkligen har förstått det, då det sällan förekommer tekningar som enbart involverar två spelare (en från vardera lag) nu för tiden. För att inte tala om hur problematiskt det verkar vara att släppa pucken. Man kan ju nästan tro att de har fullt med handbollsklister i nävarna. Denna fördröjning är otroligt tröttsam för både spelare och åskådare, speciellt när det sker flera gånger per match. Att publiken ibland skanderar ”Släpp, släpp, släpp” är ett av många exempel på detta. Jag vill dock förtydliga att jag verkligen inte tror att detta fenomen direkt påverkar publiksiffrorna negativt, men med tanke på att det är ett spelförstörande moment bör man ändå ha det i åtanke framöver.

Videogranskningar

Videogranskningar är mer än välkommet om man som domare verkligen inte kan avgöra om det blev mål, exempelvis när det råder tvekan om hela pucken var inne eller inte. Däremot bör man inte missbruka systemet så som jag till viss del tycker att man gör i dagsläget. Det rings alldeles för mycket till situationsrummet. Allt som oftast för att avgöra huruvida målvakten blev störd eller inte; något som i sin tur verkar bedömas olika från match till match. Ibland är det okej, ibland inte. Det här är inte Postkodmiljonären där man kan välja mellan att ringa en vän, använda 50/50 och/eller fråga publiken när klurigheter uppstår längs vägen. Det här är ishockey. Ishockey har, så som alla andra sporter, tydliga regler för vad som gäller. Använd dem för Guds skull. Det blir bäst så, för alla. Folk slipper ifrågasätta er verksamhet och ni slipper göra anmälningar till höger och vänster.

Anmälningar till disciplinnämnden

Självklart ska man anmäla spelare till disciplinnämnden som helt klart har betett sig illa under match. Men att någon eller några aktivt sitter och granskar samtliga matcher med lupp i efterhand känns bara löjligt. Speciellt när det hittas händelser som ingen har sett. På vilket sätt gör det här sporten mer intressant? Kan någon klok person svara på det? Anställ en till domare om det inte räcker med de fyra (per match) som redan finns.

Om man till nästa säsong tar sig en funderare angående åtminstone några av de här punkterna som jag har lyft fram idag tror jag definitivt att publikintresset börjar öka igen. Men om man däremot inte vill det får man snällt stå ut med att det inte heller sitter lappar på luckorna.

/Kobran