Värmeslag och hockeyabstinens

Hallå på er!

Snart nalkas en ny hockeysäsong och vad passar inte bättre då, än ett blogginlägg innehållandes några av mina spontana tankar kring den?

Om knappt två månader kommer den traditonsenliga premiärmarschen att gå av stapeln. En marsch som jag självklart ser fram emot, mycket pga att jag inte kunde delta på den förra året.

Jag har redan pratat om det ett flertal gånger på jobbet, varpå jag har fått reaktioner antydandes att jag är knäpp som planerar den resan så pass långt i förväg. ”Det är ju bara en match”. En kommentar, som givetvis är lätt att fälla, när man sådär tröttsamt lite snabbt och lätt brukar bläddra förbi sportresultaten läsandes tidningen morgonen efter. Men för mig handlar det inte om ”en match”. För mig handlar det om så mycket mer. Jag behöver nog inte utveckla det mer än så. För ni som läser detta, ni förstår.

Jag hoppas förövrigt att det rådande eldningsförbudet upphävs tills dess. No pyro, no party, liksom.

Men marschera, det ska vi. Inget snack om den saken. Om det så skulle spöregna den dagen och alla skulle slafsa in på arenan liknandes blöta hundar. För vi stöttar ju i med- och motgång och i strid. Igår, idag, imorgon, för alltid. Eller hur?

Brynäs står som bekant som motståndare. Ett Brynäs som man brukar ha otroligt svårt för. År efter år. Av någon outgrundlig anledning. Jag fattar det verkligen inte.

Ett Brynäs som man dock lyckades slå här nere i Gävle tidigare i våras under det sk play in (eller vad ni nu vill kalla skiten för). En seger, som dessvärre, några dagar senare inte skulle visa sig betyda ett skit. För man knöt inte ihop säcken. Man valde istället att åka in på isen, på hemmaplan, inför den direkt avgörande matchen, likt tjuren Ferdinand på julafton. Ni vet, först kommer matadorerna osv in och sedan förväntas Ferdinand komma inspringandes tuff och stark, men ingenting händer. Lite så kändes det. Det såg mycket nervöst ut och förlusten blev ett faktum.

Det jag vill se nu här i september är samma tänk och kämpaglöd som våra fantastiska damer visade upp när de skulle spela den direkt avgörande SM-finalen hemma mot Linköping några veckor senare. När det stod 1-1 i matcher och Linköping hade vunnit dagen innan. När många säkert tänkte att det skulle skita sig. Men icke. Det var inget snack om att guldet skulle hem till Norrbotten igen. Total kontrast gentemot herrarnas match. En uppvisning utan dess like. DET vill jag se.

Vad jag mer vill se under säsongen är ett nytt publikrekord i SDHL. Oavsett om det skulle ske i Luleå eller i någon annan stad. För så som jag har sagt förut så tycker jag att damhockeyn förtjänar betydligt mycket mer uppmärksamhet, kärlek och respekt både i norr, Mellansverige och i söder.

Att Luleå håller på att satsa på något riktigt stort både vad gäller publik och löner bl a är självklart mycket välkommet, men jag skulle även gärna vilja se att något och/eller några fler lag uppriktigt bestämmer sig för att göra skillnad och således hoppar på samma tåg. Vi får helt enkelt se vart det bär hän. Det ska oavsett vilket bli otroligt intressant att följa utveckligen.

Jag tänkte inte försöka mig på att gå in på lagbygget i detta inlägg, då jag inte direkt känner att det är min grej, men något jag skulle vilja lyfta åtminstone lite är valet att byta logga samt lägga ut sjuhelvetes mycket pengar på ett nytt ljus- och ljudsystem inne i arenan.

Spontant jätteroligt, båda sakerna.

Stålmannen är ju trots allt vår gamla hederliga logga och det känns inte mer än rätt att byta tillbaka till den när så pass många ändå har visat ett starkt intresse för det. En fin gest från föreningens sida med andra ord. Men samtidigt: Om resultaten under året skulle skita sig totalt, vad har då bytet för betydelse?

Vad gäller ljus- och ljudsystemet hoppas jag ju såklart att det blir en hit och att vi på så sätt kan verka unika med det inom Sverige på ett positivt sätt. Att folk helt enkelt uppskattar det. Dock känner jag att det ändå finns en viss risk att det lika gärna kan bli en flopp och att folk mer eller mindre kommer att uppfatta det som ploj. Att det liksom blir säsongens stora snackis i negativ bemärkelse. Så det ska bli mycket intressant att se hur det ter sig när jag väl kommer upp.

Jag tänkte avrunda detta inlägg nu med att lägga en gissning på hur pass långt våra representationslag tar sig under säsongen.

Damerna först. Om allt går som det bör borde vi kunna vinna serien där för fjärde året i rad samt ta oss till final. Förhoppningsvis blir det nytt guld. Men jag vill inte riskera att sabba allt genom en sk jinx, så jag väljer att ”bara” säga final.

Vad gäller herrarna så håller nog trenden i sig vad gäller en medioker mittenplacering av något slag. Men jag hoppas och tror ändå på rätt sida vad gäller topp 6 i år. Tyvärr tror jag att vi ryker i kvartsfinalen, men jag ser gärna att jag har fel där.

Se nu till att dricka mycket vatten så ni inte smälter bort i värmen innan den där pucken äntligen släpps, så ses vi förhoppningsvis inom en rätt snar framtid i en arena någonstans i landet.

Ha det gött!

/Kobran

 

En reaktion på “Värmeslag och hockeyabstinens

Kommentarer inaktiverade.