Vad gör vi?

Ett mörker likt midvinternattens totala skugga i Kiruna, sprider sig i Luleålägret och över supportrarnas hopp och tro på framgång denna säsong. Kylan biter i och vägrar lämna.
Bister och hård år verkligheten vi lever i, just nu.
Läget är utsatt och inte ser det ut att förbättras med bärande spelare som underpresterar och som varit mindre underhållande än att se gräs växa. När dessutom skador läggs på hög på ett sätt vi inte sett i Luleå, på många, många år, förstår man ilskan, frustrationen, de hårda orden och den uppgivna synen på säsongen.

Till råga på allt, fick vi ju igår det hemska beskedet om att Julius Junttila och Petter Emanuelsson har drabbats av långtidsskador och kommer bli borta mellan 8-10 veckor, som det nu ser ut.
Julius skall operera sin fotknöl som han fick spräckt av ett skott mot Frölunda och Petter vred sönder fotleden när han brakade in med foten före i sargen i första perioden, i samma match.

I Petters fall så förlorar vi en målskytt och i Julius fall så förlorar vi en kvick och tekniskt kunnig forward, som just såg ut att komma igång. Två bortdömda mål talade ändå gott om en gryende form. Att han börjar hitta rätt i positionerna och finns där det händer.
Jag blir så otroligt ledsen för deras skull. Förkrossad och tom. Det är som förgjort denna säsong att få med sig något positivt.

Det var ju inte såhär det skulle bli. Vi skulle ju utmana om topplaceringarna, ju. Nu är Luleå, på grund av uteblivna resultat, spelare som misslyckats och ett uteblivit grundspel, där spelare mest åkt omkring och sett ut att fundera på vad de egentligen har för roll, i en situation där det i första rummet måste handla om överlevnad och att slå sig fri från kvalseriestrecket.

Vad bör hända nu, då?

Pelle Johansson och många andra Luleiter skriker efter Per Ledin. En enkel lösning, för många. Absolut en kille som är pålitlig vad gäller hårt arbete och en professionell inställning. Men ni ska samtidigt komma ihåg att Per, numera, är 38 år gammal och inte har framtiden för sig. Jag kan se honom i klubben som en nödlösning, men värvas han in måste man värva in en spelare som kan gå in med säkra mål och poäng, för det kommer inte Ledin göra.

Ledin skall endast vara en nödlösning och inget annat. Jag förstår varför så många gillar honom. Han är en karaktär med stor charm, ett hjärta för sporten och kräver alltid 110% av sina lagkamrater. Det säger jag inget om. Men som hockeyspelare ser jag honom inte längre som en spelare som kommer bidra med framgångar för klubben.

Ja, jag förstår absolut att marknaden är tunn och att ”ta hem” Ledda känns som ett naturligt val, i och med att han är förvisad till läktarna i sin nuvarande klubb, Lausanne (för att han inte räknas in som bra nog i schweiziska NLA). Men, är Ledda verkligen en spelare som bör ta en plats, egentligen vid för en junior, framöver i Luleå? Nej.

Jag är inte övertygad. Jag är däremot förstående, i närvarande situation.

Vad tror ni? Vad bör Luleå göra i nuvarande läge? Vem skulle ni, REALISTISKT, vilja se i klubben, innan fönstret stänger? Skriv till oss och låt oss veta.

/Skägget