Utan stjärnglans

Luleå fortsätter, sin vana trogen denna säsong, att vara helt utan stjärnglans.

Rydahls första mål för säsongen. Ett brunkmål.
Andreas Falks kvittering var även det, ett viljemål, mer än vad det var ett klassmål.
Bra brunkat av Isac Lundeström innan, som visar stor styrka i kroppen.

Luleå brunkar, spelar mycket längs sargerna, har dåligt passningsspel, bristande uppspel och var åter till gamla synder när man lyckades få iväg ynka fyra skott på ett FEM(!) minuter långt powerplay.
Resten av powerplayet kom man inte ens in i offensiv zon. På FEM minuter, alltså.

Resten av matchen fortsatte i samma spår. Hela laget såg ut som ett enda stort kollektiv av Tim Kennedys. Man åkte inte skridskor, man dumpade och åkte och bytte. Djurgården såg, mer eller mindre, aldrig hotade ut.

I Luleås defensiva zon hade Djurgården lekstuga och kunde med massvis med juniorer spela ut Luleås tilltänkta stjärnor. Att Luleå dessutom tappade två viktiga kuggar, en boxplayspecialist och en powerplayspecialist, gjorde ju inte saken bättre.

Att Luleå ens fick matchen till sudden, var för mig, lite utav en bragd. Djurgården spelade ut Luleå, mer eller mindre, HELA matchen. Vi hade väl kanske 1 eller 2 längre anfall under matchen, men det var det. Som bortalag och komma till Hovet med en av de sämsta arbetsinsatserna på hela säsongerna, resulterar allt som oftast i förlust. Nu dröjde det dock till straffarna, där Luleå lade några riktigt, riktigt dåliga straffar, innan matchen skulle avgöras i Djurgårdens favör.

Frågan jag ställer mig är – var är alla tilltänkta stjärnor? Även när vi vann våra tre matcher innan Djurgården, så var det inte stjärnorna som gjorde jobbet och såg till att vi vann.
Det var spelare som Fabricius, Emanuelsson, Mikkelson, Jaros och Schira som stod för det huvudsakliga målskyttet.

Kael Mouillierat har varit tam, minst sagt. Junttila gör mycket assists, men inga mål. Där kan vi även räkna in Harju. Massor med assists, men har inte gjort mål 6 matcher, nu. Det är en oroande trend, när det kommer till Harju. Jag vet att han har mer i sig än vad han har visat, sedan hans återkomst till Luleå. Han missar alldeles för mycket skott och slarvar otroligt mycket med sina avslut. Spelar svårt.

Det är ett genomgående fenomen, de senaste tre åren. Stjärnorna underpresterar, å det grövsta, medan ”doldisarna” och grovjobbarna får stå för målskytte och det hårda arbetet. Vi har inte haft en lysande och självklar stjärna, sedan Linus Klasen.

Efter det har vi inte haft en spelare på topp 20 i poängligan i SHL.

Det är oroande. Mycket oroande.

Luleå har en väldigt nedåtgående trend, i producerandet av poäng, individuellt. Något både tränare och sportchef, får ta ansvar för.

Ska vi vinna, mot ett HV71, som gjort tredje flest mål i hela ligan, måste våra stjärnor börja bidra. Vi har inte råd att vänta 15 omgångar till, att de ska börja leverera. Då missar vi slutspelsplatserna. Vi har inte råd att fortsätta med att ”ge spelaren tid”. Det är inte så det funkar i professionella elitligor inom lagsport. Det är ett väldigt naivt tänk.

/Skägget