Två steg framåt

…och ett steg bakåt. Lite så känns det efter matchen emot Karlskrona, på bortais.

En vinst som stundtals, återigen, präglades av misstag, virrvarr och hönsgård, men där man återigen repade mod och kunde vinna, tämligen enkelt mot SHL’s ”stryklag”.
Eller ja, stryklag och stryklag. De har egentligen satt sig själv i den positionen. Inte någons fel, mer än sportchefen som byggt ett sämre lagbygge än Luleå och Osten har gjort.

Det märks att många inte har SHL-erfarenhet. Det märks att det är ett fuskbygge, som inte direkt präglas av individuell skicklighet och vinnarskallar. Det är snarare så att de krigar för varenda gubbe, men att kvaliteten på materialet inte riktigt räcker hela vägen fram.

Så, vad lärde vi oss i kvällens Luleåvinst?

  1. Luleå var effektiviteten själva i powerplay. 2 skott, 1 mål. 
  2. Luleå har haft ett sparkapital i både Schira och Sigalet. Bäst på isen tillsammans med Toni.
  3. Larsson är ringrostig, men är en fullgod ersättare till Lassinantti.
  4. Domarna håller en alldeles för låg standard i SHL.
  5. Toni Rajala fortsätter att samla poäng. 8 pinnar på de 4 senaste matcherna. Helt ok!

Luleå har, helt klart, en del att jobba på ännu. Defensivt speciellt. Det man skulle prioritera inför dagens match. Vissa höjde sig. Janne var en som inte ställde till det för sig, utan spelade enkelt.
Karlskronas mål kom till i två hemmapowerplay, där man kastat sig, misstänksamt enkelt.

Luleås boxplay var inte bra. Inte så bra som vi blivit vana att se Luleås boxplay, i alla fall. Virrigt och hönsgård, så fort KHK fick ett powerplay med sig.
Framåt kan vi så otroligt mycket. Vi fick äntligen några långa anfall där det visades upp fin spelförståelse, men där man också har förtvivlat svårt att få iväg skott på mål.
Läser innantill att Luleå fick iväg 30 skott på mål. I alla fall 15 av dessa var hyfsade till klara målchanser. De övriga 15 var chanspuckar och fallna höstlöv som Galbraith plockade utan några större problem.

Fabbe, Forsberg, Hedman, Wallmark, Janne och Micflikier är de som jag tycker har svårast för att skjuta idag. De får flera fina lägen, men väljer att vrida bort från mål och leta pass istället. Janne hade ungefär 30 sekunder på sig idag, vid ett läge på slutet av matchen, att höja klubba och visa: ”Här är jag! Jag vill verkligen skjuta!”

Istället blev det någon halvmesyr att Sigalet skulle leta passningsvägar som inte fanns och utöver det så var det återigen ganska dålig rörelse i anfallsspelet. Något mer aktivt kan det bli. Höj klubban, vråla på din lagkamrat, visa dig och din skottvilja.

Kolla på Skellefteå, Frölunda, Växjö och Linköping. Det står alltid någon redo att skjuta och som alltid vill avgöra matchen. I Luleå prioriteras ett bra passningsspel, istället för en offensiv lusta, på samma vis.

Det fanns något att hämta av idag, i alla fall. Passen i tredje perioden ifrån Schira, som gick till en helt friställd Lagacé, var av allra högsta klass. Den var ren hockeyporr, på ren svenska.

Craig Schira, ja. Bäste back, återigen. Åkte skridskor, utnyttjade sin kropp, sköt och gjorde sin bästa match hittills. Krönte uppgiften med matchens och sitt första mål.
Svårt, dock, att säga hur bra hans match var, i och med motståndet. Men bra, var den. Fortsätt så.

Petrell var osynlig, Forsberg var blek, Fabbe helt under isen och Mikkelson……
Spelade han, ens?

Det finns ett sparkapital, modell större, att hämta i Luleå. Det finns två nivåer till att höja sig till. Det finns så mycket talang, så mycket kunnande och så mycket individuell skicklighet i detta laget, att det nästan är löjligt. Vi SKA vara ett topplag, med detta spelarmaterial.

Var det nu vändningen kom? Färjestad hemma på Lördag blir ett eldprov.
Kan vi utmana topp 6-lagen, eller blir det ännu ett magplask? Vad tror ni, gott folk?

Nu ska jag suga på dessa tre poäng, i några timmar.

Väl mött.

/Skägget