Tjugo år senare

1996.

Tjugo år sedan.

Tjugo år sedan senaste SM-guldet hittade till Norrbotten.

Tjugo år senare, har vi ännu inte vunnit nån inhemsk titel. En titel som betytt allt för Luleå Hockey som förening. Än idag stoltserar man om hur Bulan la sig på pucken vid sista tekningen i egen zon. De sista sekundrarna tickade ner och Norrbottens pärla stod som SM-guldvinnare.

Tjugo år senare pratar man fortfarande om 1996, som att det var igår. Det är lätt att hamna i en sådan spiral. Man blir nostalgisk och man pratar om hur man hade spelare som Holmström, Öhlund och Tomas ”Bulan” Berglund. Alla dessa herrar har sedan ett antal år tillbaka avslutat sina karriärer och utbildat sig och blivit något annat.

Luleå Hockey däremot, lever kvar i 1996. En ond spiral där man tror att tunga, fysiska spelare tillsammans ska bilda ett vinnande lag, år 2016. Där skicklighet och fart betyder mer än att tacklas. Visst, att tacklas är fortfarande en del av hockeyn idag. Men, inte på samma vis som det var för 20+ år sedan. När det var styrspel och skridskoteknik inte var en grej.

Idag blir Janne Sandström, 38 år gammal, frånåkt av spelare som Andreas Johnson, Tim Heed, Joel Mustonen, ja… De flesta i SHL, egentligen. Sandström är en produkt av den gamla hockeyn och den hockeyn representerar fortfarande Luleå Hockey 2016… Hans rekord, hans jobb för klubben och klubbmärket ska självklart hyllas till skyarna, men han hänger inte med längre, hur mycket jag än älskar Jannes jobb, stil och inställning.
Hela Luleå är en produkt av en helt annan era och tänket inom klubben har inte moderniserats det minsta, varken på ledarfronten eller värvningsfronten. Det ska vara stort, tungt och hårt. Så tycker även fansen. Det ska göra ont att möta Luleå Hockey. Allt annat är inte nåt man bör prioritera.

Sen klagar fansen på att Luleå inte vinner några SM-guld.

Till säsongen 2015/2016 fick Luleå chanse  att röra sig med en helt annan ekonomi och man hade plötsligt muskler att mäta sig med övriga lag.
Vad gör Luleå då? Jo, man satsar stora pengar på misslyckade värvningar som Rajala och Sweatt (dock blev ju den sistnämnde skadad). Men det är fortfarande två spelare som lyfter enorma pengar ifrån klubbens lönebudget.
Osten började drömma om framgångar och värvade för värvningarnas skull. Han tänkte inte på att använda de nyinkomna pengarna på att faktiskt göra en helhjärtad satsning på klubben, placera pengarna på juniorer och visa att såhär vill vi spela, redan från J16-laget, likt Skellefteå.

Nej, Osten såg pengar och insåg att han kan värva nästan vem han vill. Han misslyckades med Omark och gav sig efter nästa Linus – nämligen Klasen – och misslyckades även där.
Vad som fanns kvar på marknaden som ingen hade snappat upp (säkerligen pga skyhögt lönekrav), var en liten blond finne, vid namn Toni Rajala – och resten är, som man säger – historia.
Rajala kom, han blev osynlig inte och man letar fortfarande efter honom. Sällan har väl en spelare som tjänar 300+ tusen i månaden känts så överflödig.

För att komma ifatt övriga lag, såsom Linköping, Frölunda, Skellefteå och Växjö, måste man göra en nysatsning. Och nej, jag tänker inte på fler sexiga namn bara för att man kan.
Pengarna bör gå till att rätta till den, så kallade, juniorsatsningen. Just nu har väl Luleå egentligen ingen (egenutbildad) junior som skulle kunna ta en plats i A-laget.
Fasas in? Ja, möjligen. Men ingen kan ens tävla med Petrell, en gång. Det säger en del, då Petrell är en av SHL’s mest begränsade spelare. Och ja, han spelar ju som bekant, i Luleå.

Och för sista gången… Man kan inte tappa 10-13 spelare per säsong och tro att man ska vara en utmanare till en final, ens. Utan kontinuitet och stark stomme att bygga runt, är man inget lag. Man är bara en klubb som desperat försöker värva sig till framgångar.

Återigen är vi där. Omodernt, tungt, långsamt och hårt. That’s the Luleå way. Och har alltid varit och kommer vara, tills dess att Luleå som förening inser att man inte kan följa Osten blint, man kan heller inte ha en ikon som tränare, bara för att han är en ikon.
Kolla på Modo. Bara för att man är en ikon inom en ledningen i sin klubb gör inte klubben automatiskt framgångsrik. Jag fruktar vad som kan komma att ske kommande säsongerna i Luleå Hockey.

Jag hoppas självklart på att Luleå inser att man måste modernisera, blanda ungdomlig hunger med en stark stomme och krydda med ett par ”stjärnor” (Klasen, för att nämna en).
Hårt arbetande spelare kommer alltid ha en roll i ett lag inom SHL, men den hårt arbetande spelaren måste kunna mer än att bara tacklas. Han måste kunna tackla för att vinna en puck, och sen kunna sätta upp ett målfarligt (alternativt målgivande) läge, eller som Mats Rosselli-Olsen i Frölunda – helt sonika gå in i närkamp, vinna pucken och sen bryta in på mål och hänga in den helt på egen hand.

Folk undrar varför spelare som Rajala, Micflikier och liknande inte kommer upp i normal standard i Luleå? För att man har ett felbyggt lag från allra första början. För att dessa ”poänggaranterande” spelarna sätts med två grovjobbare, eller ”brunkare”, som det också heter. Dessa två brunkare åker omkring och delar ut tacklingar och kan inget annat. Det blir frustrerande för ”stjärnan”.

Kolla på spelare idag såsom Crosby, Kane och Giroux borta i NHL. Hypermoderna anfallare som tar stryk, ger stryk, vinner viktiga puckar, kan både lägga en helt avgörande pass och på egen hand avgöra matcher. Och dessutom är de alltid i toppen av NHL’s poängliga.
Nej, Jag säger självklart inte att vi ska värva eller att vi kommer ha såna spelare inom närmaste framtiden, men vi måste utbilda att det är så vi vill jobba.
Vi måste bygga ett lag från grunden som är kunnigt på fler fronter. Det finns till och med knappt den typiska ”checkinglinan” längre inom den moderna hockeyn… förutom i Luleå Hockey. Där är man stolta över den. Står de för poäng? Jag skulle säga ”sällan”.

De jagar mycket puck, vinner puck och sen när de vunnit pucken ska de spela till en annan spelare som är EXAKT samma spelartyp och som inte kan göra nåt med pucken.
Jag älskar Fabbe, Mastomäki och Forsberg, missförstå mig rätt… Men att sätta ett så stort löfte som Mastomäki med två såpass begränsade anfallare är så fel det kan bli.
Jag tycker att Luleå hämmar Mastomäkis utveckling i den miljön.

Så, Luleå måste börja modernisera och bygga en fast grund att stå på, från början och sen bygga ett vinnande, eller till och med, finaltävlande lag. Allt ska ske på sikt och byggas noggrant.

Jag tror inte på Luleå Hockey som SM-guldvinnare under Osten och hans omoderna tänk. Och jag kommer inte ändra inställning och jag vet att det är mer som håller med mig än som är emot mig. Visst, vi har Osten att tacka för mycket, men hans tid har kommit att kliva ner från en såpass viktig roll som det är att inneha sportchefsposten.

Nytänk, modernisering och tydliga framtidsvisioner. Det är vägen att gå.

/Skägget

3 reaktion på “Tjugo år senare

  1. Christer Jonsson

    Det här är egentligen inget nytt under solen. Osten får som vanligt bära skulden för misslyckandet. Luleå spelar en föråldrad hockey med dump inget eget spel och fysiskt ungefär så brukar det låta. Men är det ett misslyckande jag tycker inte det, det blev trots allt ett snäpp bättre jämfört med förra säsongen. Luleå har hävdat sig väl ute i Europa i CHL-spelet med idel topplaceringar. Frånsett den katastrofala inledningen av SHL:säsongen har man spelat mycket bra under resten av grundserien. I laget fanns alla ingredienser för att gå hela vägen, det fanns tyngd, speed, skicklighet för att gå hela vägen. Det analysen kommer att handla om är varför gick det inte att få ut all kapacitet ur vissa spelare. Ta Rajala som exempel, det är ingen tvekan att den spelaren besitter en otrolig skicklighet. Jag tycker man ska behålla honom utveckla så att han blommar ut. Bill Sweatt var skadad under nästan hela säsongen och där försvann massor med poäng. Jag ser fram mot en frisk Sweatt till nästa säsong. Slutligen se och lär av Frölunda det lag som spelar den bästa hockeyn i Sverige idag. Osten tog Ryan Lasch i Frölunda som exempel. En spelare som ingen ville ha men som idag Frölunda utvecklat till en toppspelare i SHL. Det finns mycket bra att bygga vidare på och tar Luleå ett steg till nästa säsong så blir det bra.

Kommentarer inaktiverade.