Tankar om 15/16! Del 1 av 2.

Men hallå där kära björnvänner! Idag är en speciell dag, det är nämligen det absolut första blogginlägget från min sida, Patrik. För er som inte riktigt är bekant med mitt namn så är jag personen i podcasten som låter som att han har två minimorötter uppstoppade i näsan när han pratar, tjena!

Säsongen tog slut tidigare än vad jag ville och jag är säkerligen inte ensam om det, jag tänkte ge mig på ett försök att summera säsongen i stora drag och gå in lite närmare på alla spelare, vad jag tycker var och en har presterat eller inte presterat.

 

Inför säsongsstarten satte Luleå Hockey upp 3 stora mål med säsongen och man skulle bestiga lika många bergstoppar, man lyckades bestiga bergstopparna, man lyckades inte lika bra med säsongsmålen, tyvärr. Att gå ut med 3 mål, att vinna CHL, serien och SM-slutspelet är en väldigt hög ambition, kul med högt satta mål men det blev en superhype kring det och namn som ”Real Luleå” började cirkulera. För min del så hade jag ändå en bra känsla ganska länge, det var många som tippade att Luleå skulle bli årets ”flopplag” och jag ville så gärna knäppa alla på näsan.

Säsongen började hur bra som helst! 0-1 borta mot Växjö efter 52 sekunder signerat Toni Rajala, 0-2 av Bill Sweatt och till sist 0-3 genom Jacob Micflickier. 0-3 borta mot regerande mästarna och våra tre tänkta största poängproducerande nyförvärven hade presenterat sig och man blev glad, efter 0-3 så händer det något som kommer att spegla och förfölja oss stora delar under säsongen, spelet stämmer inte alls. Säsongen har varit en berg och dalbana både känslomässigt och spelmässigt. Det kändes trots den milt sagt tröga inledningen på säsongen som att Luleå gick in i årets slutspel med en bra trend och en bra känsla, man hade vänt en negativ trend till en mycket positivare avslutning på säsongen. Några spelare hade höjt sitt spel under säsongen och då tänker jag framför allt på hårt kritiserade Craig Schira som hade höga förväntningar på sig när han kom till Luleå, steppade upp sitt spel markant och blev en av våra ledande backar i år, likaså Ilari Melart, en storvuxen björn som skulle vara en väldigt fysisk back med ett bra spelsinne och bra rör för sin storlek, jag vet inte men i början så såg det mest ut som en björn som vaknat upp ur sitt ide under vintern och inte förstår varför han är vaken, förvirrad helt enkelt. Sen har vi såklart Christian Jaros! Efter ett JVM som kapten för Slovakien så fick han upp självförtroendet han behövde och tränarna valde att tro på honom och ge han kontinuerlig speltid, dom lät inte ångrat det beslutet en sekund! Min enda oro inför slutspelet var väl egentligen att ”stjärnorna” hade varit osynliga stora delar av säsongen (i perioder) och som jag ser på det så är det en av anledningarna till att vi till slut inte är i en finalserie nu och kämpar om Le Mat. Istället är Frölunda och Skellefteå där, välförtjänt måste sägas.

Jag har sagt det förr men jag säger det, eller ja, nu skriver jag det! En stor saknad för mig under säsongen var bristen på minst en ”spelande” back som också kunde användas som ett vapen i powerplay vilket jag f.ö INTE anser att Luleå fick ordning på under hela säsongen, visst man var procentuellt starka under slutspelet men jag höll på att riva av mig håret på hur man gång på gång misslyckas med att ta in pucken i zonen och att passningarna i stort sett aldrig satt på bladet (och jag vet att det viktiga är att det blir mål, inte hur det blir mål. MEN ÄNDÅ!”  Så om jag fick önska en spelartyp till nästa säsong så är det en skridskoskicklig back med ett hyperfarligt direktskott med en rightvinkel, please find him!

 

Väl inne i slutspelet så ställs vi mot ett lag vi har haft stora problem med under säsongen, Färjestad. Jag kan säga med handen på hjärtat att jag inte blev alltför orolig och ledsen när det stod klart att vi skulle möta Färstestad, trots den ”usla” statistiken.

Lucas pew pew Wallmark får väl anses som den här kvartsfinalseriens kung tillsammans med den alltid stabila Joel Lassinantti. Wallmark med 6 mål på 5 matcher är ett sjukt bra facit för en annars lite mer van passningsläggare. 4-1 i matcher och man visar upp ett stabilt spel, framförallt hemma. Anmärkningsvärt i mina ögon är dock att Rajala gör 0 mål på 5 matcher, Micflickier gör 1 mål i öppen kasse på 5 matcher. Lennart Petrell gör 2 mål på 5 matcher. Skulle vilja se speltid/match på dom 3. Det är lite det här jag menade tidigare att våra ”tilltänkta stjärnor inte levererade, speciellt inte i slutspelet” Men vi vinner matchserien med 4-1 vilket jag ansåg vara ett styrkebesked ändå, nånstanchschchch.

Vilket lag som vi skulle ställas mot i semi var länge oklart då Växjö och Linköping envisades om att spela fler än 5 matcher. Det blev tillslut Frölunda som skulle stå för motståndet, vilket jag också hade hoppats på! Utgången blev inte som jag hade tänkt mig, tyvärr! Jag visste att det skulle bli en hård matchserie med tanke på våran historik mot Frölunda men jag tycker att det blev en förvånandsvärt ”snäll” serie ändå! Kort sagt så tycker jag Frölunda va bättre än oss över fler matcher och dom förtjänade att gå vidare med tanke på hur dom spelade och hur vi spelade, dock så kan jag inte låta bli att tänka ”what if” What if Micflickiers stolpskott i förlängningen i match 5 hade gått in, eller Granströms läge efter stolpskottet. Vem vet vad som hade hänt om vi fått 3-2 i matcher där. Jag är i alla fall säker på att match 6 inte hade slutat 2-8. Återigen så tycker jag att våra ”stjärnor” inte presterar, Rajala såg i vissa situationer nästan lite rädd ut, tråkigt! Det är det som blir den faktorn som gör att Frölunda drar det längsta strået, deras poängmaskiner fortsätter producera i slutspelet också, våra står i princip mållösa.

 

Det var lite av mina tankar på säsongen 15/16! Skrev tidigare att jag skulle gå in på vad jag tycker spelarna har presterat och inte presterat och det tänker jag göra också, i nästa blogginlägg kommer ett fullmatat inlägg om spelarna mer ingående.

 

Väl mött, Far Patrik!