Stolthet och passion

Jag är otroligt stolt över att få vara en del av Luleåfamiljen. Att få vara en del av en väldigt fin supporterkultur. Jag bor inte i Luleå och jag anar inte ens Norrbottens södra gräns i horisonten. Men jag stortrivs ändå. Helhjärtat. Dag in och dag ut. För jag känner verkligen hur kärleken florerar enda hem till mig i söder.

Jag älskar alla vackra tifon.

Inte bara de som brukar skapas inför hemmapremiärerna:

tifo1

Jag älskar även de tifon som ses som mer otippade. Tomteblossen efter fackelmarschen är ett bra exempel på det. Ett annat bra exempel är det som skapades inför den senaste hemmamatchen i CHL:

http://nsd.se/nyheter/fansens-hyllning-till-backbjassen-10186023.aspx

Vi hyllar alltså en spelare som inte längre spelar för oss. För att vi vill. För att vi kan. För att vi saknar honom. För att vi är stolta över honom. Märk väl att detta inte är första gången vi gör så. Jag minns hur vi applåderade när Chris Abbott gjorde mål för Hv71 i Delfinen under hans första bortamatch mot oss samt hur vi sjöng ”Let’s go Abbott(s)” efter matchen. Det är så vi visar kärlek till dem som har visat kärlek för oss.

Jag älskar alla sånger och ramsor.

..gång efter gång hörs våran sång. Vi är Luleå”. Ja, det ska gudarna veta. Om vi så spelar hemma i Delfinen eller nere i Ängelholm. Vi har alltid supportrar på plats. Även utomlands. Supportrar som ger sitt yttersta för att stötta laget. Jag minns tillbaka på den första matchen i Örebro förra säsongen. Vi var totalt utspelade. Men klacken gav inte upp ändå. Jag minns tillbaka på den sista semifinalmatchen nu i våras. Vi förlorade med 2-8 och åkte ut ur slutspelet med svansen mellan benen. Det deppades inom laget. Det deppades på läktarna. Det deppades hemma i tv-sofforna. Men de otroligt fina supportrarna på H-läktaren stod ändå kvar och sjöng. Under minst 20 minuter. Dvs, motsvarande en period.

http://www.kuriren.nu/tv/?clip=8808492

Jag minns tillbaka på alla matcher som damerna spelade. Hur vi slog publikrekord. Hur vi stod upp och visade Hockeysverige att damhockey är minst lika viktigt som herrhockey. Hur vi vann guldet och hur vi firade.

Jag älskar spelarnas kärlek till oss

Att de tackar oss efter matcherna oavsett om de har vunnit eller förlorat. Att de pratar om oss i intervjuer. Att de blir medlemmar i LuleåFans. Att de ser oss som den sjätte utespelaren.

Jag älskar speciellt hur Maria Omberg har tänkt angående sin målvaktshjälm:

http://www.kuriren.nu/fb/ombergs-hyllningen-till-fansen-8960415.aspx

Man blir genuint glad!

/Hanna