Sluta se bakåt!

Doften av en ny säsong börjar faktiskt kännas i luften, likt syrénens runda doft, fyller de ljusa och varma försommarkvällarna.
Lagbygget går mot sin slutfas och Juni är inte ens slut, än. Måste vara något sorts rekord.

Senast in, var den forward vi (på Björnbröder och i övrig lokalmedia) pratat om under flera veckors tid; nämligen, kanadensaren, Joey Hishon. Centern är fortfarande hemma i Kanada och tränar med vänner och NHL-proffs i hemstaden Stratford, i Ontario, Kanada.

Han är tilltänkt som en toppcenter, som tillsammans med Olausson ska stå för powerplayspets, flera vunna tekningar och ett kreativt och snabbt spelande Luleå Hockey, anno 2017/2018.
Nu viskas det om att ett kontrakt är erbjudet till den sista pusselbiten i Luleås lagbygge och vi väntar, såklart, med spänning vem det kan vara. För namnet lär dyka upp i medierna inom kort om det ens börjar att tendera till att Luleå Hockey är laget som får backens signatur.

Självklart går vi också och hoppas att Luleås senaste NHL-kontrakterade spelare,
Filip Gustavsson, som nu kritat ett kontrakt med Pittsburgh, över 3 år och Christian Jaros (som bekant skrivit på för Ottawa Senators), gör att det görs loss lite av en lönebudget till kommande toppspelare, på backplats. För räknar vi ihop de summor Luleå Hockey får för de tu, ges det klirr i kassan (kring 4,5 miljon SEK).
Viktigast här, är inte att få hybris och tro att de pengarna ENDAST ska användas att lägga på herrarna, utan att de jämnt ska fördelas över fler plan. Men visst finns en procent i det att lägga på en spelare som kommer in. Det tvivlar jag inte ett dugg på.

Det är här som Luleås juniorsatsning nu tagit ett, viktigt, kliv framåt.

Juniorsatsningen börjar så sakteliga ge frukt och att säkra signaturer med juniorer, som sedan köps loss av NHL-lagen, kommer ge Luleå Hockey en stabilare ekonomi i framtiden.
Ponera att Luleå tar fram 2 juniorer per säsong, som får kontraktsförslag av NHL-klubbar, ja då har vi 3-5 miljoner per säsong som man kan skjuta in i det egna kapitalet. Men det är inte bara där som Luleå måste ha hjälp ekonomiskt.
Publiken måste börja infinna sig, varje match, och inte bara när det går bra för klubben. Det är i motvind som draken lyfter och motvinden kan få ett extra lyft och bli medvind, med hjälp av supportrar och stödet från läktaren.

Sitt inte hemma som en soffexpert och klaga på att publiken inte dyker upp, om du själv bor i nejderna och inte ämnar dyka upp. Sitt inte och klaga på Luleås ekonomiska problem, om du inte tänker gå på årsmöten och göra din röst hörd. Du kan sitta vid din smartphone och/eller datorskärm och spela Allan och tro att du minsann har mer rätt än jag, att få vädra din åsikt. Är du på internet och för ett argument, ge dig då fasen på att du kommer få mothugg och direkta motargumentationer.

Till sist vill jag också påpeka, till alla er som tycker det är bra att Luleå Hockey fortfarande ruvar på spelare som Janne Sandström, ni som vill ha tillbaka Per Ledin, alla ni som drömmer om tiden när Luleå vann ett SM-guld (vilket blir 22 år, under säsongen), ni som drömmer om spelare som Pavel Skrbek, Jaroslav Obsut och till och med tycka att Kennedy är ”kung”, för att han gjorde 2 mål på 2 matcher (efter att ha varit horribelt dålig de 16 matcherna innan).
Hur svårt har ni att släppa det som varit? Hur svårt är det att ge ”Bulan”, ”Skuggan”, Engman, med flera, förtroende, tillit och tilltro? Våga hoppas på framtiden?

Luleå har, på pappret, ett bättre lag nu, än förra säsongen. Det är många hemvävda (en svensk kärngrupp), där topparna kan vara transatlanter, eller dylikt för att ge en bredd på truppen, där man dessutom litar på de unga namnen som är hungriga att visa vad de går för, vid skador.

Under senaste två-tre veckorna har jag sett otaliga Twittrare och Facebook-användare som höjt sin oroliga röster inför kommande säsong. Jag säger inte att jag inte förstår er oro. Jag säger bara att den kanske är lite väl tilltagen. Luleå har inte ens fått ställa sig på isen och man kommer redan ramla ur SHL. ”Skadebekymmer”, ”Kalle Anka-personer till GM:s”, ”Hishon är nästa Kennedy” och dylikt skrivs, utan att ens få se spelarna ta ett skär på is, ens en gång.

Jag väntar 15-18 omgångar, som förra säsongen, innan jag börjar såga (om det behövs). Jag ser nyktert på nästa säsong. Luleå budgeterar inte längre med semifinal och har en mer blygsam approach till vad som komma skall. Man slår sig inte gul och blå på sina bröst från ledningen och skriker om att, det inte finns något annat än SM-guld.
Självklart vill både vi fans och klubben vinna SM-titlar och vara en toppklubb. Men man kan heller inte skrika om att ”1996, när Luleå senast vann guld, så…”, eller ”när Rönken var i Luleå, så…”. Det funkar inte så.

Majoriteten av supportrarna ville ha Rönkens huvud på ett silverfat och nu kan de inte sluta tjata om vilken magisk tränare han var. Bestäm er. Vill ni ha ett Luleå som spelar hockey, utifrån en modell som är ifrån 1996, vill ni ha en tränare, ni en gång hatade mer än allt, i klubben eller vill ni se framåt – mot det nya Luleå Hockey?!

Jag, personligen, väljer i alla fall det sista alternativet. Jag vill hänga med i den moderna hockeyn, den moderna hockeyn som vår nye huvudtränare vurmar för och vill utveckla än mer, under sina kommande år i Luleå Hockey. Det kommer ta ett litet tag innan det sitter fullt ut. Men, jag vet att herr Berglund är en bättre tränare, än vad hans företrädare, ”Skuggan” Nilsson någonsin kommer vara eller bli. Alla legender är inte formade att bli tränare, helt enkelt.

Jag tror mer på ”Skuggans” affärssinne och vältalighet, än någonting annat. Tillsammans med Ulf Engman, har han en av de mest snillerika och smartaste personerna inom svensk hockey. Kunnig som få, brett kontaktnät och en förmåga att läsa spelares för- och nackdelar. Han har inte varit videocoach i svenska ishockeyförbundets olika representationslag (1 brons i Ivan Hlinka Memorial Trophy, 1 silver i U18, 1 OS-silver, samt ett brons, ett silver och en guldmedalj i Tre Kronors seniorlag), i ett decennium, för inte.

Med den sista pusselbiten, med en duktig offensiv back, kan Luleå Hockey bli en riktigt farlig underdog (likt Malmö Redhawks var under 2016/2017) kommande säsong.

Släpp sargen, kliv av vagnen eller ta av stödhjulen och häng med, på vad som kommer bli en fantastiskt spännande resa, med mig.

/Daniel ”Skägget” Eriksson

En reaktion på “Sluta se bakåt!

  1. Irina Lundström

    Håller fullständigt med ! Men det kommer att gnällas iaf kan jag tänka mig. Människor är aldrig nöjda! Många säger att det för dyrt att gå på hockeymatcherna . Min familj som består av 4 personer (2 vuxna och 2 barn)kan inte köpa säsongskor P.g.a skift arbete, och ibland står vi på H och ibland är vi på sittplatserna .Det fanns familjbiljetter för 400 kr. som vi brukade köpa( ej 1 – a match eller derbyn ) Så tycker jag att det är billigt. I övrig tycker jag att det är bättre lag i år. Juniorerna är ”hungriga” och det sägs att det betydlig mer av laget tränar tillsammans på försäsongen nu än förut . Ser detta som positivt. Tro på Bulan och kompani ! Heja Luleå! Vi längtar tills säsongen börjar!

Kommentarer inaktiverade.