Ska man oroa sig?

Luleå åkte till Uleåborg idag för ett möte mot Kärpät, ett möte som blivit något utav en försäsongstradition. Det är också en sorts försäsongstradition att åka därifrån, med svansen mellan benen, efter en traditionsenlig förlust, vilket också blev fallet denna gången.

Det var ett Luleå som nästan såg ut att inte riktigt veta att nedsläppet faktiskt skedde 17.30, svensk tid. De vaknade någon gång, närmare 18.40-18.50, där tredje perioden drog igång.
Då hade man redan 1-4 i baken – efter att storebror Emanuelsson visat att det inte bara är Janne Dragskott som kan det där med handledare. Dock var Luleå rejält överkörda i 40 minuter.
Under de två första perioderna tog man sig knappt över mittlinjen med kontroll över pucken. Man agerade hafsigt, slött och håglöst första två perioderna, där Kärpät bjöd på en rejäl hockeylektion, tillika total överkörning.
Det var som att se en bilkrock. Ni vet. Dom där ryska dashcam-videorna som finns överallt. Det är hemskt och pinsamt, men på nåt sätt kan man ändå inte riktigt sluta titta.

Luleå vaknade till i sista perioden och bjöd på några fina spelvändningar, signerade
ELL-kedjan (Emanuelsson-Lundeström-Larsson) som stod för några riktigt vackra uppsnurrningar av finska backar, som fick köpa korv bakom läktarna ett par gånger.
Men, det är också där som man kanske ser en brist. Ruskigt kul att se den unga kedjan ta för sig så mycket. Men var är då initiativet ifrån övriga kedjor? En anledning kan vara att det ständigt ställs över spelare som ska vara med i topp 2-kedjorna och att det inte finns någon kontinuitet i dessa två. Eller är dom bara felkomponerade? Jag tror mest på alternativ nummer 1.

I denna match ställdes Cehlin över, troligtvis pga skadan han ådrog sig emot Björklöven. Att man hellre ser att han är hel till seriepremiären emot Örebro. Men i tidigare matcher har Olausson ställts över, lika så Anton Hedman (pga födsel av sambons och Antons första barn), Petter Emanuelsson och Johan Harju. Två tredjedelar av fjärdekedjan ställdes över en match och dessutom missade Mikkelson och Själin matchen emot Kärpät, Grahn och Johansson är på landslagsuppdrag, samt att Sondell och Janne missat försäsongen, en del.

Jag förstår Bulans tänk, helt och hållet. Man vill se vad specifika spelare går för, hur de agerar i vissa matchmoment, vilka som är redo och vilka som inte är bra nog.

Dom som ligger ”sämst” till, (min personliga åsikt) 4 matcher in i försäsongen, är Rydahl, Toolanen och Johansson.
Trion har visat att de inte RIKTIGT är där, ännu. Rydahl tror jag inte alls på. Visserligen blev han skadad och missade mycket av andra halvan av fjolårssäsongen, men är tung, långsam och ser inte alls ut att vara med på nivån där han behövs. Toolanen och Johansson har en bit kvar till SHL-standard och skulle nog må bra av lite tid i Allsvenskan. Samma sak vill jag nog även säga om Nässén.
Ja, han är en enorm talang, men är lite för valpig och stressad där ute, ännu.

Lassinantti ser rostig ut och släppte ett par alldeles för lätta puckar i dagens match emot Kärpät, samt att Gustafsson är nyopererad, men bör vara tillbaka till premiären.

Det som är ljust med laget däremot, är att de unga grabbarna tar för sig, att Hishon vill ha puck och verkar vara en riktigt fin värvning. Powerplayet ser riktigt fint ut, i jämförelse till tidigare säsonger och att boxplayet börjar se riktigt jobbigt ut, att möta. Intensiva och spelskickliga, defensiva specialister. Men det är långt kvar till något som ens kan börja kallas godkänt, sett till spelidé, passningsspel och motivation att vilja göra något, bryta mönstret och visa att man vill vinna, till varje pris.
Men… Som jag nämnt… Det är ju ändå bara försäsong. Det är inte nu vi ska vara strålande. Förluster kommer komma och då får man se tillbaka och se vad man gjorde fel och vad man kan förbättra ifrån den förlusten, samt ta med sig de små detaljerna som faktiskt såg bra ut, ifrån den förlusten.

Alla vet att Bulan aldrig kommer vika sig, vad gäller sin spelidé och den som inte underkastar sig hans träningsmoment och styre, kommer också att bänkas och få mycket mindre speltid.
Ingen sätter sig på en björn. Och Bulan kan vara en av de mer aggressiva utav björnarna.

Så, det finns ljus, även i ett mörker efter en betydelselös förlust.

Det stavas Thomas ”Bulan” Berglund. Vi ska vara ENORMT glada att han är tillbaka i båset.
Det kommer ta tid att få in spelarna i en helt ny spelidé, för de unga att ta steget ifrån J-lagets lite långsammare hockey och för de nya importerna att vänja sig vid stora ytorna och anpassa sitt spel därefter. Jag är inte orolig – än.

/Skägg 

En reaktion på “Ska man oroa sig?

  1. Björn Gimås

    Jag håller med dig helt i dina omdömen . Däremot är jag oroad över Lassinanttis insatser hittills med ett flertal alltför billiga mål. Intentionerna finns att spela konstruktivt från egen zon men förmågan finns inte – ännu. Fixar inte stress o stressad kommer man att bli i SHL, mot alla lag. Så var det tyvärr ifjol också. I anfallszon finns också tydliga intentioner med att hålla puck bättre och vi har fått in spelare som har bättre puckbehandling, så viss förbättring. Däremot kliver ingen fram, ingen alls förutom Isac Lundeström. Harju ser fortsatt seg ut, alltför långsam på skrillerna. Emil ser intressant ut och Cehlin kommer att bli en tillgång. Falken ser riktigt pigg ut så den kedjan kommer att prestera liksom ifjol.

Kommentarer inaktiverade.