Rädslan för utveckling

Luleå Hockey går emot en oviss säsong, med många förändringar, där nya tränare har introducerats, ett nytt spelsystem skall implementeras och där juniorsatsningen ska ta nästa steg. Då bajsar Luleåfans överallt på sig av rädsla att Luleå ska åka ur med buller och bång och vägrar se det nyttiga i att ge unga killar tid och plats i A-laget. Det skriks om utlåningar för att utveckla spelarna och att ”ge dom tid”.

Deras tid är NU! Det är inte 1996 längre.

Unga killar som HV71 hade Linus Söderström (20) och Lias Andersson (18) och tog SM-guld, med dessa killar som ordinarie i nyckelroller. Brynäs hade Marcus Ersson (19), Lucas Carlsson (19), Jesper Boqvist (18), Linus Ölund (19) och Oskar Lindblom (20) som alla gjorde ett strålande slutspel och gick till final.
Vi har Djurgårdsbröderna Jonathan (20) och Marcus Davidsson (18), som hade lekstuga med Luleå, så fort vi möttes förra säsongen. Frölunda har Rasmus Dahlin (17) och Calle Grundström (19). Jag kan fortsätta med fler lag som har tonåringar och nyblivna 20-åringar som har nyckelpositioner i sina lag, för att lagen är villiga att satsa på dem på högsta nivå och få dem att utvecklas med de bästa spelarna, möjligt, inom svensk inhemska hockey.

Varför är Luleåsupportrar så fantastiskt rädda att ge fler juniorer chansen att bli redo för SHL-spel, när de redan är förälskade i Einar Emanuelsson, Isac Lundeström och Filip Gustavsson? Har ni inte sett vilken utveckling spelare kan få om de bara får chansen på högsta nivån?
Tror ni Jaros var en stjärna när han kom som 17-åring till Luleå Hockey? Han var en rå talang, ifrån en slovakisk juniorliga som inte hade någon seriositet. Han kom till Luleå Hockey, fick bra utbildning av duktiga ledare och fick chansen att spela på hög nivå inom Sverige.

Kom inte och säg att hans utveckling var bra i Asplöven, för det var den inte.
Som 19-åring fick Jaros 22 matcher i Allsvenskan, där han stod för blygsamma 5 poäng och -3. Han tog ordentligt med onödiga utvisningar (55 utv.min) och fastnade i sin utveckling under sin period i Haparanda.
Det var först när han kom tillbaka till Luleå som han tog det där viktiga steget och fick visat för sig vad som krävdes för att lyckas och kunna ta steget till den internationella hockeyn.

Hur ska Luleå lyckas med sin juniorsatsning och få spelare att ta steget, när de inte ska få chansen? Varför ska man ta in en toppback, bara för att Luleås ”egna” produkt utvecklats inom klubben och just blivit den duktiga back (om än ojämn och lite smått dålig i sitt positionsspel i egen zon) han är idag? Varför inte ta stolthet i att man utvecklat en spelare till den grad att han nu räknas som en toppkandidat till att ta en plats i Ottawas backuppsättning nästa säsong?

Varför inte utveckla ännu en talang? Vi har jätteduktiga Viktor Grahn och Kim Johansson som knackar på A-lagsdörren, där båda fick smaka på seniorhockey förra säsongen och inte direkt gjorde bort sig kopiöst. Speciellt den där Grahn som visade vart skåpet ska stå med sin rejäla hockey och som ska få en ärlig chans att ta en plats i vinter.
Den back Luleå bör ersätta med en etablerad spelare, är ju Daine Todd, som skickades ut efter samtal med nye tränaren Thomas ”Bulan” Berglund.

Det är här och nu, som Luleå Hockey ska ta det där förbaskade steget som vi fans att skrikit efter i åratal – att få in unga spelare i truppen. Men när Luleå väl är redo att ta det steget med juniorsatsningen, nej då ska det istället värvas sexiga namn?! Jag ser inte logiken i det.

Tiden för Luleås nästa steg, inom juniorhockeyn och att ge de unga spelarna chansen är NU.

Inte säsongen 18/19. Inte säsongen 19/20. Utan, säsongen 17/18.

/Skägg