Porsers Pojkar

Det har varit ett ständigt snack kring Luleå, i och med IT-miljardären – tillika Luleåsupportern – Jakob Porsers intåg i Luleå, som en av de större sponsorerna. Media vill ha det till att Luleå minsann inte är någonting annat än ett gäng legoknektar.
En bunt hockeyspelare som bara kommer till Luleå för pengarnas skull.

Jag skulle vilja säga att det är ett väldigt korrekt påstående.

Dagens moderna hockeykultur är inte längre en jakt efter att utveckla de där spelarna med klubbhjärta och kärlek till klubben, på samma vis som det var för 20 år sedan. Hockeyspelare idag är i mångt och mycket ute efter en bra lön, en trygghet, ekonomiskt. Inte bara för sig själva, utan även för sin familj och för att säkra upp sin framtid efter att hockeylivet tagit slut.
Och just för att Porser ”pumpar” in pengar i klubben, har gjort att folk blivit avundsjuka och snacket kring ”Real Luleå” (”Kungliga Luleå”, för den som vill) tog fart. Media, med de stora tidningarna (Aftonbladet och Expressen) har gått i bräschen och motståndarlagens supporterföljen har tagit vid.

Luleå har minsann blivit en köpeklubb och är nu mer plastigt än Växjös supporterklappor. Uäääh…

Jag ser bara positivt på saken. Alla lag är köpeklubbar nu för tiden. Det finns inte en enda klubb (på elitnivå) som ENBART har egna talanger. De ”egna talangerna” är dessutom oftast från andra län, kommuner – ja, till och med landskap. Så, det finns knappt längre en juniorverksamhet som är helt och hållet baserad på kommunen/länets ungdomar.
De köps in, de lockas med fina erbjudanden, att få stora roller och så vidare.

Även juniorer är i mångt och mycket just vad jag började prata om – legoknektar.
Alla kan köpas, till rätt pris.

Luleås lagbygge har bara börjat. Porser och Luleå Hockeys VD, Stefan Enbom, har en tydlig vision att vi ska ha de bästa spelarna i Luleå de kommande åren. Men, samtidigt ska det finnas en sorts koppling till Luleå, sedan tidigare – kryddat med exotiska spelare från utlandet (likt Micflikier, Sweatt och Melart).

Kan Luleå få behålla merparten i 2 till 4 år framöver (svårt, då det just handlar om spelare som kända för att flytta runt), kan vi ha en era av framgångar, som aldrig tidigare skådats i Norrbotten.

Tänk att krydda kedjan med Rajala och Harju med, t ex, Linus Omark. Tänk om vi nästa säsong har tre, renodlade poängkedjor? Tänk att få in spelare som Linus Klasen, Niklas Olausson, Chad Kolarik och Greg Scott.
Tänk att få krydda den forwardsbesättningen med backar såsom Topi Jaakola, Philip Larsen och Johan Fransson. Alla dessa spelare jag räknade upp skulle nog inte heller vara helt omöjliga att få in för Osten, Porser och Enbom. Helt klart realistiska mål, redan till nästa säsong (då flera utav dessa spelares kontrakt går ut denna säsong).

Tänk att få sätta kedjor såsom:

SweattLagacéMicflikier
Rajala  –  Harju  –  Omark
KlasenOlaussonKolarik
PetrellGranström – Fabricius
Sylvegård/Junior

Och tänk er, att ha en backuppsättning med dessa herrar:

MelartOskarsson
SchiraMikkelson
JaakolaFransson
JanneLarsen

…det är ju så att snålvattnet rinner till. Jag vet, spelare måste bort och allt sånt för andra att komma in. Jag vill jättegärna se att Luleå förlänger med Rajala redan under hösten och ger honom ett 3-årskontrakt (2, med option på 1 extraår eller liknande). Samma gäller med Micflikier och Sweatt.

Stommen skall finnas kvar. Speciellt en poängstark sådan. Sen måste ju även en stabil ledarstomme finnas kvar. Jag tänker närmast på Fabricius och Granström. Sen får vi se hur det blir med Janne Sandström. Förlänger han? Hur känns kroppen? Han kommer, med all sannolikhet slå klubbrekordet i antal spelade matcher, i alla fall. Är han nöjd där? Kan han lämna över manteln till näste kille? Många frågor som måste ställas – och få svar finns att hitta.

En sak är säker, i alla fall. Så länge Enbom med entourage kan stärka Luleå Hockey som produkt och klubb, kommer spelare vilja komma in och sponsorer vilja lasta in pengar i klubben för att hålla Luleå i toppen av tabellen och skörda framgångar, både hemma i Sverige och ute i övriga Europa.

Men kan det bli negativa följder av detta? Storklubbar har ju kraschat förr, efter att de storsatsat och snubblat på målsnöret. Sponsorer har dragit sig ur och spelartrupperna har blivit länsade på spelare. Det gäller att organisationen har en backup-plan och att man hela tiden ligger ett steg före. Jag tror elitklubbarna i den absoluta toppen har lärt sig med tiden och speciellt av andras misstag, genom historien.

Det skrivs stabilare kontrakt nu för tiden. Det finns inte lika stora möjligheter att bara sno spelare från en klubb som det var förr. Jag tror Luleå har koll på sakerna. Enbom verkar vara en väldigt klok herre med fötterna på jorden och som är torr bakom öronen. Visionen han har tagit fram inom organisationen, som är Luleå Hockey, är mogen och realistisk. Jag har full tillit i hur klubben sköts och det är nog också därför killar som Porser känner sig trygg nog att kunna göra en sådan satsning som han gjort och kommer fortsätta göra.

Nu gäller det bara att avvakta nästa klubbs stora sponsor. Vilken blir nästa elitklubb med en miljardär i spetsen? Har en klubb börjat – följer alltid flera efter. Ett mönster som alltid upprepar sig.

Luleås framtid är ljus. Det hägrar guld i horisonten. Kanske inte i år. Men helt klart till nästa säsong.

Forza Luleå!

/Skägget

2 reaktion på “Porsers Pojkar

    1. Daniel

      Var lite snabb i min bedömning om framtida kedjeformationer. Självklart ska Hedman in… Nånstans. 🙂

      /Skägget

Kommentarer inaktiverade.