Play In – Check!

Jag var aldrig orolig ikväll. Det var aldrig ens nära för Rögle.

Jag måste ändå säga att jag gläds med grabbarna, att de kunde ta sig samman efter den horribla matchen borta emot HV71, som vi nog alla helst vill glömma, otroligt fort och där ändå en måttstock sattes av vad som kan vänta i ett eventuellt kvartsfinalspel.

Först och främst, dock.

Vi är i Play In (eller ”Socialslutspelet” som det egentligen bör kallas), men det avgjordes i allra sista omgången i SHL, emot ett redan avsågat Rögle, som inte ens gick på 80%. Vi hade problem i egen zon när Rögles förstakedja, med Lerg, Connolly och Schütz fick tryck i anfallszonen,
titt som tätt. Tänker absolut inte säga att det var någon chock. Bryan Lerg är en av ligans absolut bästa spelare, offensivt, med sina 20 mål (för övrigt en spelare jag vill se i Luleå kommande säsong) denna säsongen. 5 mål mer än Luleås två främsta målskyttar, Petter Emanuelsson och Bill Sweatt. Lerg – ENSAM – var den som höll Rögle BK så nära ingenmansland, denna säsongen. En riktig sheriff när han är på isen. Styr och ställer med de flesta motstånden, ett av de vassaste skotten i hela ligan och en majestätisk skridskoåkning.

Vi vinner dock med en betryggande tremålsledning, efter att Julius Junttila äntligen fick mål igen, Petter Emanuelsson fick göra Luleås första powerplaymål på fyra matcher, Melart lekte Klasen när han drog ett stenhårt dragskott i krysset och Johan Forsberg satt en Pavel Datsyuk-esque handledare på straff.
Vi slarvade i ett boxplay och lämnade Lassinantti i ett riktigt skitläge och fick därför inte en viktig nolla med oss bakåt. Det är fortfarande något Luleå måste jobba på inför Lördagens match emot rödhökarna ifrån Malmö. Deras powerplay är, stundtals, ligans bästa. De är sinnessjukt effektiva när lägen ges.

Vad säger vi då om Luleås grundserie?

Jag hårddrar den rejält och säger att det är ett misslyckande och en katastrofal säsong. Det är, i mångt och mycket, en bragd att vi ens tar oss till Play In-spelet. Vi är trubbiga, vi är ihåliga och vi är enormt ojämna.

Luleå Hockey anno 2016/2017 är, för tredje året i rad, ett rejält fuskbygge, där fogarna har spruckit, där golvet är snett och där taket halvt har rasat in. Men grunden är trygg, så huset faller inte ihop helt.

Grunden jag talar om, är såklart Hedman, Petter Emanuelsson, målvaktsparet, Fabricius, Forsberg, Harju, Todd, Melart och alla dessa duktiga juniorer vi har fått se denna grundserie.

Det som blev fel, var ju värvningarna av Tim Kennedy, Kael Mouillierat, Julius Junttila, Andreas Falk, Gustav Rydahl och Joakim Hillding. Värvningarna som skulle vara stabila, poängproducerande och tunga att möta (ni vet vilka positioner jag menar).
Jag menar… Jocke Hillding var totalt osynlig emot ett omotiverat, avsågat, kvalklart Rögle BK. Ersättaren till Kennedy. Han skulle in som förstacenter. Misslyckades att ens ta fjärdecenter-platsen och placerades en hel del matcher utanför laget. Med all rätt.
Jag vill tycka synd om honom, men kan inte göra det, när han misslyckas med allt han gör.

Ja, vi kan skylla på skador. Ja, vi kan skylla på dålig coachning ifrån ”Skuggan”… Men i slutändan går det ändå upp till avgående sportchefen Lars ”Osten” Bergströms bord. Hans misslyckade värvningar senaste säsongerna har satt Luleå i denna positionen. Nu har han dessutom signat upp flera spelare, som vi inte ens vet om de kommer funka under ”Bulan”, eller vem det nu än blir som tar över huvudtränar-positionen i Luleå, kommande säsong.

Det är absolut bra att ha en trygg grund. Men vissa spelare som sitter på kontrakt måste offras och vissa som har utgående är värda att få nytt. Det lär visa sig under vårens gång, hur Luleå formar sitt lag. Jag säger varken bu eller bä här, för jag har ingen koll. Jag vet dock att vissa rykten flyger omkring. Inget jag tänker ta upp, öppet, däremot. Har bara fått höra fåglar sjunga i förbifarten.

Luleå Hockey står inför en ENORM utmaning under våren/sommaren. Att bygga om, forma en ny generation, som ska börja spela enligt ett helt nytt spelsystem kommande åren. Detta blir tredje året i rad som det kommer ske en ändring på den fronten. Klart som tusan det inte finns en trygghet då och att spelarna inte får ut 100%, för att de inte vet hur de ska lira år från år.

En sak har jag klart för mig, dock. Framtidens Luleå Hockey kommer vara annorlunda än det vi fått se senaste 3 åren. Vi har något på gång, vi har en trygg grund, juniormässigt och massor med lovande ungdomar som vill upp och nosa på A-laget nästa säsong.

Så jag håller hoppet vid liv – eftersom det är det sista som kommer överge mig.

Nu blickar vi framåt mot Lördagens drabbning borta emot Malmö. Disciplin, uppoffringar och positionssäker defensiv, effektivitet och kyla i offensiva mållägen och storspel ifrån Lassinantti är det som krävs för att ha en chans. Now or never.

It’s showtime!

/Skägget