Let bygones, be bygones.

Tar en paus i mitt letande efter sjyssta skäggprodukter, då jag helt plötsligt fick se att Kuriren har skapat en omröstning om vem som var Luleås bästa spelare – på 90-talet.
Någonstans där brann det i skallen på mig. Kan man inte bara låta bygones vara bygones?

90-talet är 20 år sedan. När ska Luleå, som stad och lag, sluta leva i det som var för 20-30 år sedan? Jag har all respekt för de som gjorde så vi kunde ta det där SM-guldet. Men sanningen är den att jag är förbannat less på att ständigt se fans, ledare och media i Norrbotten fortfarande gotta sig i det som var, för längesedan.

Är det inte dags att ställa krav på riktigt och skapa nya minnen i Norrbottens största elitlag?
Man bär på en större historik än de flesta klubbar, som är lika gamla. Men, det är dags att släppa det som har varit. Luleås SM-guld 1996 har byggt in klubben i en egen verklighet.
En verklighet som gör att det nu står en man vid namn Stefan ”Skuggan” Nilsson i båset.

En ikon. En legend i ett par skor. Har han fått en enkel uppgift? Inte alls. Han fick ta över ett lag i spillror efter att Jocke Fagervall lämnade för sin GM-roll i Björklöven. Ett lagbygge som sportchef Bergström snickrat ihop senaste säsongerna, till vad det är idag. Ett Luleå som står och faller med vår målvakt och en forward. Felbygge. Ett korthus som bara väntade på att blåsa omkull.
Med spelartyper som vill spela en fartfylld och modern hockey, som får spela hockey som den spelades när man tog SM-guldet 1996. En spelstil som är förlegad och omodern.

Jag inser att vi nog är fast med Skuggan i något år till, i båset. Men jag är samtidigt väldigt glad att Osten gör sin sista säsong som sportchef. För att han har skapat väldigt många sura förhållanden med spelaragenter och spelare under åren. Det har, på sätt och vis, skadat Luleå som varumärke och som också gjort Luleå mindre attraktivt att spela i.

Säga vad man vill om Osten. En karaktär och profil är han. Men han gör rätt som kliver av jobbet som sportchef. Omorganisationen som nu kommer påbörjas inom Luleå som organisation, kan bara vara bra för klubben. Det gör att Luleå Hockey kan få en nystart och kanske, inom 3-4 år vara en finalkandidat. Jag förväntar mig inget nästa säsong. Luleå har ~70% av laget redan spikat till nästa säsong och det blir svårt, för vem som än blir sportchef efter säsongen att bygga något nytt och spännande redan till nästa säsong.

Luleå bör, som till denna säsongen, budgetera för en kvartsfinal. Mer ska vi inte kräva nästa säsong av Luleå. Men, därefter tror jag vi kan börja ställa siktet högre. Semifinal och vara en svår motståndare för lag som Frölunda, Växjö, Linköping och Skellefteå. Men jag tror inte på guld kommande två säsongerna. Självklart hoppas jag på en annorlunda utgång. Men jag är realist och förstår att det tar tid att bygga ett vinnande lag. Notera ett vinnande ”lag”.

När Osten fick klubben att måla väggarna i guldfärg och värvade namn för deras namn, såg jag redan då att, nej… Det blir inget guld. För det var ett totalt fuskbygge och det fortsatte, fast lite mer blygsamt även denna säsongen. Två spetsar som NSD:s Pelle Johansson kallade för ”menlös + traktor(Kennedy och Mouillierat) och när Kennedy inte funkade, drog man in en underpresterande Joakim Hillding ifrån Växjö. En spelare som fortsatt underprestera och varit mer osynlig än Kennedy var. Denna säsongen handlar ENDAST om överlevnad och undvikande av kval nedåt. För det börjar tätna där nere bland de negativa strecken.

Så, jag ber samtidigt er som lever kvar i 90-talet och ni som älskar era fysiska, långsamma och brunkande hjältar att inte hoppas på allt för mycket nästa säsong heller. Rom byggdes inte på en dag och ett LAG, med en vinnande mentalitet, tar många år att skapa. Underifrån, med juniorerna är vi på god väg. Men det måste komma in spetsar utifrån, som alltid levererar.
Spetsarna som kommer in i fortsättningen måste (understruket många gånger om) vara välscoutade och man måste veta vem det är man tar in i klubben. Man kan inte presentera en spelare, nämna att man vet mycket om spelaren i fråga och sen inte kunna uttala spelarens namn. Det ger inte ett seriöst intryck.

Luleå har mycket att arbeta på. Släpp den gamla imagen, kom in i 2000-talet och bygg ett lag på sikt. Då och först då, kommer vi kunna skapa fina sportsliga minnen, igen. Håll hoppet uppe.

/Skägget