Lapp på luckan

Igår var det bortamatch mot Djurgården. Var laddad redan på morgonen. Det pirrade i hela kroppen. Äntligen skulle jag få åka och kolla på laget i mitt hjärta igen. Jag packade ner matchtröja och halsduk och åkte och jobbade. Jobbdagen visade sig bli otroligt seg. Men till slut fick jag äntligen sätta mig på tåget mot Stockholm.

Väl utanför Hovet visade det sig att bortastå var slutsålt! Lapp på luckan med andra ord. Tur för mig att jag hade fixat biljett i förväg. Inne på Hovet myllrade det av fantastiska Lulefans. Köer till barerna och allmän matchuppladdning. Vid kl 18.40 dök Osten upp och bjöd på tal, i vanlig ordning. Han började med att hylla våra fans. Att vi står upp i med- som motgång. Sedan började han prata om att vi fortfarande kan vända skutan. Förra året var det också tufft i november, men vi kom tillbaka och var sånär att gå till semifinal i SM-slutspelet. Angående skador var han inte lika munter men lovordade ändå att Lassinantti är fit for fight antingen redan imorgon mot Växjö eller nästa vecka.

Matchen drog igång. Bortastå började sjunga och vifta med röda fina björnflaggor, som någon vänlig själ delade ut inför matchen. Djurgården satte 1-0 redan efter 2 minuter. Satan, tänkte jag. Vi får inte förlora. Luleå fick chans på chans kändes det som, men fick aldrig till avsluten. Spelarna tycktes som inte våga dra iväg ett skott när läget väl kom. Jag blev frustrerad. Hann tänka: Vad är det som är så otroligt svårt? Sedan hände det. Mastomäki satte 1-1. Bortastå exploderade. Av glädje och lättnad. Målet kom. Vi var ikapp. Några minuter senare fick Luleå till ytterligare en riktigt, riktigt bra målchans. Frågan var om pucken var inne eller inte. Domarna ringde efter mycket om och men. Bortastå började sjunga ”Det var mål, det var mål, det var mål”. Mål var det inte, enligt situationsrummet. Får hoppas på att de hade rätt. Det blev paus.  Skottstatistiken visade 2-10. Ändå stod det tyvärr bara 1-1 på tavlan. Än var det inte avgjort.

Andra perioden började. Djurgården kom in starkare än Luleå. Men det var ändå vi som gjorde målet, efter ytterligare en videogransking. 1-2 på tavlan. Hemmapubliken började bua samtidigt som vi återigen började hoppa och skrika av glädje. Tack Mikkelsson.

I mitten av tredje perioden fick vi matchens första powerplay. En otroligt bra chans att sätta 1-3 med andra ord. Lägen fanns absolut. Men tyvärr blev det inget mål. Dock var 5 mot 4 spelet bra. Jag blev lite imponerad faktiskt.

Matchen slutade 1-2 och vi fick med oss 3 sköna poäng hem till Norrbotten! Osten, som gick förbi bortasektionen, gav oss även en sång ”Vi är Lulefans allihopa!”. Det blev efterfest med laget. En efterfest som jag tyvärr inte kunde delta på, då jag var tvungen att åka hem.

Folk har tjatat på mig hela hösten att Minecraft HF minsann kommer att få kvala sig kvar och att man kan inte köpa guld, osv osv. Jo, man kan visst köpa guld. Det tar bara lite tid innan allt faller på plats.

Under de senaste matcherna har vi vunnit mot Örebro och Brynäs. Tyvärr förlorat mot Frölunda med 4-3 trots att vi gjorde sex av målen samt passade fram till det sjunde. Nu vann vi igen mot Djurgården.

Hoppas på ny seger mot Växjö. Det börjar se riktigt bra ut det här.

/Hillman