Kobrans Julblogg 2017

”Ute faller snö. I Gävle bocken står och gläder med sin halm innan elden honom når…”.

Snart mina vänner är det jul och på julen ska man vara snäll har jag hört. Därför sitter jag här med hela pepparkaksburken i knät och avstår från att skämta om ljus; dels för att sådana skämt är låga och dels för att man inte ska skämta om den veke.

”All I want for Christmas is you…”.

Jag vet. Nu sitter ni här förväntansfulla allihopa. Vad ska hon dela ut för julklappar i år? Snart så får ni reda på det. Men ni får ge er till tåls. För på samma sätt som Kalle Anka och hans vänner på sätt och vis drar ut på tiden på självaste julafton tänker jag göra en slags resumé på saker och ting som jag har upplevt under 2017. För det är ju ändå som så att även detta år har bestått av både besvikelser och lycka.

Besvikelse över att herrarna gick på extremt tidig semester i våras och att damerna inte tog sig till final. Att man inte kunde försvara den solklara ledning man hade under hemmapremiären mot Örebro. Att SHL är hockeymördare. Att jag själv personligen inte kunde delta på premiärmarschen pga skada. Att Foppa fortfarande inte har lärt sig att åka skridskor. Att man lyckades förlora nere i Göteborg med ett fåtal sekunder kvar. Att ett antal kommentatorer fortfarande inte vet hur man uttalar Joeys efternamn. Att damerna fortfarande inte kan leva på hockeyn. Att herrarna återigen inte kunde vinna i Gävle och att det fortfarande är tillåtet att använda dessa förbannade klappor.

”En taggatråd, en taggatråd…”. 

Lycka över att både Bulan och Rebban kom hem till Norrbotten igen och att Fredrik alltid är Glader. Att Niklas Olausson är ett geni på isen. Att herrarna gjorde fyra mål på rekordtid nere i Växjö. Att damerna ångar på i SDHL och ligger trea trots en extremt haltande tabell. Att man alltid får skåda snygga och stilrena tifon på H-läktaren. Att Leffe Boork ska avgå. Att de gula stålmannentröjorna fortfarande används (om än för sällan). Att Emma Nordin fortsätter att avgöra matcher när det ser som mörkast ut. Att Lena Sundqvist säger Lule Hockey när hon kommenterar. Att Oscar Engsund har gått från att vara den fula ankungen till en vacker svan. Sist, men absolut inte minst, lycka över att vår kära förening numera har funnits i 40 år.

”För att jag älskar dig så som du är…”. 

Med detta sagt har det nu blivit dags att öppna julklappssäcken. Det är verkligen olidligt spännande.

Men se där. Först ut är en julhälsning till Skellefteå. Tack för att ni alltid tänker på miljön och således aldrig har sex när det är ljust, utan enbart när det är släkt.

”Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå…”. 

Jag hoppas förresten att ni vet när det är som mörkast under julen? Mellan dagarna.

Årets första julklapp är adresserad till Linköping. Det är ett paket inslaget i silvrig plast innehållandes både vett och etikett och en och annan skämskudde. Snälla ni, om ni vill vara fyndiga och göra reklam för era hemmamatcher rekommenderas inte följande sätt:

https://twitter.com/lhchockey/status/942442194295771136

Ni borde shemes, rent ut sagt.

”Rudolf med röda mulen…”.

Men det var då fan att Roger Rönnbergs favoritlåt helt plötsligt skulle dyka upp från tomma intet.

Årets andra julhälsning tillägnar jag Karlstad och Färjestad. Det är ungefär lika intressant att veta vem som har den största Dicken i hallen som det är att veta varför det alltid Ilari Melarts tänder när han dricker kalla drycker.

”Se då krypa tomtar upp ur vrårna…”. 

Dags att dela ut ytterligare en julklapp till Linköping. Gud så generös jag är. Varsågod, Niklas Persson. Här får du en vaniljsås eftersom det passar så bra till Pajen.

För att dra ut lite på spänningen undrar jag nu om ni vet vad det är för likhet mellan HV71 och Kina? Jo, båda har Reese.

Nästa julklapp är ett stort och hårt paket. God jul, Emil Larsson. Här får du den största guldstjärna som någonsin skådats som en slags symbol för hur fantastiskt duktig du är. Det är sannerligen en fröjd att ha dig i laget.

Det strålar en stjärna…”.

Oj, oj, oj. Nu fick jag gräva riktigt långt ner i säcken, men till slut fick jag tag på årets tredje julhälsning och den är tillägnad Roger Melin. Nu när du har fått sparken kan du ju alltid starta upp en kälkfabrik eller liknande.

Kvällens fjärde julklapp vill jag ge till Djurgården i form av boken Livet går vidare skriven av Karin Wahlberg. Motiveringen till det behöver jag väl knappast skriva ut.

Vi tar en julklapp till när vi ändå håller på. Här kommer lite vätskeersättning till Rögle, eftersom seriespelet ser ut att suga musten ur det laget.

Vet ni för övrigt vem i Luleå Hockey som nu för tiden sprider mest julkänsla?

Viktor.

Gra(h)nen står så grön och grann i stugan…”. 

Årets sista julklapp vill jag ge till Daniel Sondell. Här får du en bättre hockeyklubba så du slipper drälla så mycket med pucken.

Nu har det blivit dags för mig att runda av eftersom min julskinka har rymt och det tycker jag är grymt. Dessutom måste jag titta till sillen och se hur den mår eftersom den tydligen har gått och blivit inlagd.

Tack och bock från Gävle.

Härmed önskar Jag Er Alla En Riktigt God Jul!

/Kobran