Kaffe, kaka, andra raka!

Det är med euforisk känsla i kroppen och Ted Poleys magiskt, silkeslena stämma i öronen, jag börjar skriva detta otroligt lättskrivna inlägg om Luleå Hockeys andra raka trepoängare.
Ja, jäklar. ”Luleå Hockets andra raka trepoängare”. Smaka på den, hörrni. Det är inget vi blivit bortskämda med denna säsongen. I alla fall inte på herrsidan.
Jag tänker suga på denna otroligt söta karamell ett tag till, faktiskt.

Hjärtat slog volter, det spritter i benen och magen känns alldeles varm och gosig. Vet dock inte om det är chilin jag hade i min middag som talar, eller om det är sex av sex möjliga poäng, senaste två måstematcherna. Jag väljer att tro på det sistnämnda, dock.

Matchen, ja… Det var en match som innehöll de ingredienserna som behövs för att vinna. Något vi inte vant oss vid säsongen 2016/2017. Det var ett helt nytt Luleå som stod på banan. Man slet, man kämpade för varandra, täckte farliga skottillfällen, fick med sig skitmål och verkligen visade att man gjorde sig förtjänt av tre poäng idag.

Bröderna Emanuelsson (där lillebror Einar fick vara poängbäst av de tu på 1+1),
kapten Harju, doldisen Oscar Engsund (som nästan ingen trodde på när han kom till klubben), ”Forscius” (ja, jag ger Forsberg och Fabricius ett kombonamn, då de alltid sitter ihop kedjemässigt, ändå) och Christoffer Mastomäki som grundlade denna segern.

Ja… Och Dan Bakkala, då. Herregud, vilken tavla. Men vi tackar och tar emot. Hatten av!

Det var en rejäl rock’n’roll-hockey vi bjöds på, stundtals. Det böljade fram och tillbaka, det var kamp, fysisk hockey och Luleå tillät nästan aldrig Frölunda till farliga chanser. På de två av kanske fyra gångerna som Frölunda egentligen hade de där riktigt farliga målchanserna, så blev det mål. Luleå blöder lite i BP, ännu, men i 5 mot 5 börjar det se riktigt trevligt ut, igen.

Jag trodde att avbräcken på Mikkelson och Todd skulle bli kostsamma emot ett, vanligtvis, effektivt Frölunda. Men, det visade sig att Janne, Engsund och Schira skulle svara för en finfin defensiv som höll Frölundaspelarna utanför de farligaste områdena, i defensiv zon.
Jag är riktigt imponerad av matchen som Oscar Engsund gör idag. Det luktade Robin Jonsson om honom lång väg. Spelade simpelt, tog de lätta vägarna ur egen zon, visade prov på fin skridskoåkning, fysik och var en riktig gigant över hela banan. Pondus.

Jag måste få prata lite om Christoffer Mastomäki. Idag var han en riktig sheriff på banan. Han tacklades, vann puckar, assisterade till två mål, tog stryk framför målet, som bland annat ledde fram till Petter Emanuelssons 4-2-mål. Jag såg hur Thomas Holmströms aura fanns runt Christoffer idag. Dessutom är jag så fantastiskt glad över att se vilken glädje det finns i honom, just nu. Det fanns ingen gladare än Mastomäki när Luleå gjorde mål.
Fortsätt så, resten av säsongen, så kan det här bli kul!

I övrigt spelade Harju också sin bästa match, på hela säsongen. Såg pigg ut. Hade ett bett i skridskoåkningen, som vi sällan får se. Högg på chanser, fick göra mål och såg ut som kaptensmaterial för första matchen, på hela säsongen. #24 såg ut att ha kul och som att ett 1 ton tungt ok hade fallit av axlarna. Kul!

Detta var ett helt nytt Luleå. Ett Luleå jag kan vänja mig vid att se. Är det detta som är PLN-effekten? Om så är fallet, tackar jag och tar emot. Nu suger vi på denna karamellen några dagar, innan det är dags för Växjö borta på Tisdag, sen följer två till måstematcher emot streckkonkurrenterna Djurgården och Karlskrona. Vinster i de matcherna, så tror jag vi klarar play in, utan större svårigheter.

Make it so!

/Skägget