Jag längtar…

Igår skrev jag ett kortare inlägg om att hockeyn snart börjar igen. Jag tänkte försöka mig på ett liknande inlägg idag, men med fokus på olika saker som jag ser fram emot.

Jag längtar efter att få marschera längs Luleås gator i riktning mot Delfinen och känna mig som världens gladaste människa.

Jag längtar efter att få ställa mig på H-läktaren och heja fram föreningen i mitt hjärta (herrar som damer) samt kunna göra exakt samma sak på bortastå någonstans i Sverige.

Jag längtar efter att få se Sveriges snyggaste tifon (gjorda av LuleåFans/Luleå Ultras).

Jag längtar efter att kunna krama närmsta människa på läktaren av ren glädje för att Luleå har gjort mål.

Jag längtar efter att kunna applådera laget efter match oavsett om de har vunnit eller förlorat (även om det första alternativet är att föredra).

Jag längtar efter att få se Johan Forsbergs underbara skridskoteknik.

Jag längtar efter att få se Emma Eliassons tröja hissas i Delfinen.

Jag längtar efter att BDA-orkestern ska släppa nya låtar.

Jag längtar efter att domarna ska få tummen ur och släppa pucken någon gång.

Jag längtar efter att få sjunga med till ”Nanananana Einar”.

Jag längtar efter att Janne Sandström ska göra 100 000 mål.

Jag längtar efter att få se vad Niklas Olausson kan åstadkomma som kapten.

Jag längtar efter att kunna jinxa igen till allas stora förtret.

Jag längtar efter att Luleå ska vinna i Gavlerinken.

Jag längtar efter att Jenni Hiirikoski återigen ska visa vilken skridskodrottning hon är och att Magic Michelle Karvinen ska vinna poängligan i SDHL.

Jag längtar efter att få se Bulan i båset.

Jag längtar efter att få se Fredrik glad(er).

Jag längtar efter att kunna ha roligt i baren.

Jag längtar efter att få se Roger Rönnbergs röda ansikte.

Jag längtar efter att våra duktiga målvakter ska hålla nollan.

Jag längtar efter att få se Emma Nordin på H-läktaren sjungandes till ”Luleå olé olé olé…”.

Jag längtar efter att domarna ska bortse från vilket namn det står på tröjan efter att Anton Hedman har tacklat.

Jag längtar efter att få se vad alla nya spelare kan åstadkomma.

Jag längtar efter att få se Djurgårdarnas sura miner efter att Johan Forsberg återigen har visat att deras beteende inte biter på honom genom att hänga pucken i nät på Hovet. Gärna i sista sekund.

Jag längtar efter att Luleå ska gå till slutspel.

Jag längtar efter att få räkna hur många gånger som Björnbröder-Fredrik säger ”Precis så är det ju” i kommande poddar.

Jag längtar efter att återigen kunna fråga LHCarna hur det gick för Cluben efter att de ytterligare en gång har floppat och missat det där med att vinna guld.

Jag längtar efter att få besöka Stadsparken med vita jeans…