Framtiden: Del 2

Igår pratade jag lite kring vikten att satsa på de egna juniorerna och ha en bra grund att stå på och visa juniorer att de är minst lika viktiga för klubben som stjärnvärvningarna som man tar in för att ”krydda” truppen med.

Idag tar vi nästa steg i bloggserien om Luleås framtid, nämligen ledarstaben.

Alla drar åt samma håll.

Att ha en ledarstab där alla har något att säga till om och som alltid drar åt samma håll med tänket om framtiden. Som det ser ut idag, har jag svårt att se hur Fagervall faktiskt kommer med önskemål om spelartyper, utan där Osten redan tagit sig friheten, att själv, bygga laget ÅT Fagervall, snarare än med.
Jag vill se sportchefen och tränaren ha ett tight, tydligt och väloljat samarbete om vad som behövs för lagbygget. Där Fagervall, eller vem det nu än blir nästa säsong, själv har en lista på spelartyper eller bara spelare han vill ha in. Man tar ett snack med sponsorer och går, punkt för punkt, igenom vad som krävs för ett guldsatsande lag.

En kunnig grupp med duktiga scouter, är A och O, inom hockeyn idag för att bygga ett väl fungerande lag. Gruppen, eller individerna, sänds ut med jämna mellanrum för att söka land och rike runt. Kontinent och värld, för den delen, med.

Där man har ett team (eller ensam scout), som scoutar AHL en månad, DEL en annan månad och ett team som kanske scoutar SM-Liiga och KHL. Där sportchefen tar beslutet vad som behövs scoutas, i samråd med tränaren/tränarna.

Det scoutnätverk Luleå har idag, är väl inte optimalt. Osten, i all ära, kanske inte är världens bästa scout, direkt. Men jäklar vilket businessinne han har.
När det kommer till att övertala folk och visa framfötterna, är han inget annat än en mästare.

Att få guldkantade underskrifter ifrån spelare som Rajala, Mikkelson, Schira och Micflikier, är inget annat än en bragd. Att sen bara två av dom producerat på det vis vi hade hoppats på, är en helt annan sak.

Sen att han misslyckats på senaste tiden, med spelare som Petrell, Melart och Dixon, för att ta några får man också ta in i beräkningen.

Men, ett tydligt samarbete mellan tränarna, sportchef och scoutingteam är ett måste för framgång. Jag ogillar att ta upp det, men kolla på Skellefteå. Jösses, se de lyckats
med sina värvningar.
Möller, Holloway, Broadhurst, Calof, Heed m fl. Klass!

Sen gäller det ju, självklart, att en eventuell tränartrojka eller tränarduo, vet precis åt vilket håll de ska, vilken idé de vill köra utefter, är viktigast. Att ha två eller tre tränare som alla tycker olika och har olika upplägg, funkar inte.

När Rönken, Bulan och Åkerström stod i båset, såg man tydligt åt vilket håll man ville spela hockey. De fick bara inte slutföra det arbetet. Nu är, mer eller mindre, sista pusselbiten från det lagbygget borta och Fagervall & co. står med ett helt nytt lag och folk undrar varför man inte spelar som man gjorde under Rönken-åren.

För att det inte går. Om det finns en sak jag hängt upp mig på, vad gäller trojkan som nu står i Luleås bås, så är det att alla tre verkar vilja spela olika sorters hockey och att det är en faktor varför framgångarna uteblivit under tiden Jocke stått i båset.

Jag är, om jag ska vara helt ärlig, kluven i tränarfrågan framöver. Jag skulle nog gärna se Fagervall i en lite mer tillbakadragen position i Luleås bås. Han står för sunda värderingar och en rak hockey. Fagervall som assisterande till, säg Bulan, skulle vara ett mer naturligt val. Jag är inte orolig för Luleås framtid, på det viset.

Summan av kardemumman: Ledarstaben måste alla dra åt samma håll.

Del 3, imorgon, Lördag. Väl mött.

/Skägget