Framtiden: Del 1

Det pratas just nu mycket om att det finns en överhängande oro i Luleå Hockeys supporterled, om klubbens vara, eller icke vara, i svenska hockeys absoluta finrum.
Till alla dessa oroliga själar, som hellre sparkar vilt och skriker sig hesa och hellre skriver som en obstinat barnrumpa, än att ta ett djupt andetag och skriva något konstruktivt, kommer här en serie blogginlägg tillägnade alla er.
Det är ett komplext arbete att leda ett SHL-lag, som dessutom har guldmålade väggar, där ”miljarder” (stor överdrift) satsas på laget.

Man bara ska vinna guldet. Tänk dig hur du kommer in på ett nytt jobb och chefen spänner blicken i dig och säger till dig att, ”om ett halvår, ska du vara chef för detta företaget, no exceptions.

Just det…

Framtiden

För det första, så får inte Luleås framtid bli en enda lång, våt dröm om Porsers pengar, som ska slängas på hög. Om säck, på säck, på säck, lastas på kommer drömmar om guld bli till sand och Peter Jöbacks ångestladdade röst som sjunger om Christina, höras varje gång björngapet sänks ner till isen.

Vad behövs i en framtid, där Luleå skördar framgångar, likt Skellefteå under sina storhetsdagar? Pengar? Javisst, men inte i den utsträckning som många kanske trott att det ska bli. Hur bör då Luleås framtid se ut?

Sprid ut pengarna.

Jag kan inte understryka nog mycket hur viktigt det kommer vara att satsa långsiktigt.
Gör juniorsatsningen till en hög prioritering. Satsa hårt på att utbilda de unga killarna, ge dom ett hopp om att få plats i A-laget, visa att man faktiskt vill se dom få en viktig roll i ett guldsatsande SHL-lag.

En stor juniorsatsning är livsviktig för klubbens framtida existens i den högstaligan.
Satsar man stora pengar på dyra spelare, som inte levererar och väger för lätt, kan det helt plötsligt handla om ekonomiska besvär och ständig kamp i bottenträsket. Kolla på MoDo.
Där har man satsat stora pengar på välkända NHL-meriterade spelare. Flopp på flopp har (mer eller mindre, på löpande band) lämnat Ö-vikslaget med svansen mellan benen och år efter år, harvar dom i den absoluta botten på SHL-tabellen.

En seriös satsning på unga killar, som kanske redan i 16-årsåldern får nosa på A-lagsspel. I en enstaka match här och där,  ge dom 2-4 minuter i hetluften. Låt de få känna på hur ”the big league” känns. Då vet de redan i den åldern vad som krävs för att göra bra ifrån
sig på högsta nivå. Då kanske de får en morot och nånting att kämpa för.  Sin livs chans.

Inom 3, max 4, säsonger – SKALL – Luleås lag innehålla 5-6 egna produkter, som alla får ordentligt och regelbundet med speltid, som håller högsta klass inom juniorerleden i Sverige och som vill bära sin klubb framåt. Detta kommer tydligt visa de, några år yngre killarna, att Luleå verkligen vill satsa på sina juniorer.

Del 2, imorgon.

/Skägget 

 

2 reaktion på “Framtiden: Del 1

  1. Irina Lundström

    Ska man satsa på egna super duktiga spelare som ska till i NHL sen. Dem kommer inte spela för Luleå ändå. I bästa fall ett par år. Ond cirkel.

    1. Daniel

      Ser det inte alls som en ond cirkel, snarare en ljus cirkel. Om de åker över pölen till Nordamerika och känner, att, ”näe, det här var inte min grej” är de alltid välkomna hem för att dominera i SHL istället. Kolla på Magnus Nygren, kolla på Per Ledin, eller varför inte Dick Axelsson. Lite för ”lata” för att stanna där borta, men riktigt stabila SHL-spelare.
      Så, jag ser det inte alls som en ”ond cirkel”, utan som en fantastisk grund att stå på som SHL-lag.

      /Skägget

Kommentarer inaktiverade.