Ett sammanfattande av säsongen.

Tomheten är total. Hålet som hockeysäsongens ände lämnar, är massivt. Jag förstår nu hur ett svart hål fungerar. Teoretiskt, såklart.

Nu börjar en helt annan säsong. Silly Season. Lösa rykten som slängs omkring. Drömmar om stjärnspelare och alltid duon Klasen och Omark. Som varje år, ungefär.
Vi vet dock att bådas karriärer i utlandet går mot sitt slut. Båda spelarna är för bra för SHL och skulle vara ett vapen i jakten på guld.

Jag drömmer ju, jag också, såklart. Men jag är inte redo att tro på ryktet angående dessa två herrar. I alla fall inte ännu.

Det har, såklart, snackats om att Luleå saknat spets och det håller jag ju såklart med om, alla dagar i veckan. Luleås tre senaste säsonger har ju inte alls blivit som man velat att de skulle bli – i alla fall inte i den inhemska ligan, SHL. Där har det varit stora formdippar, 15 omgångar med horribelt spel där vi, Luleåsupportrar, mer eller mindre vant oss vid att förlora.

Så, vad kan vi förvänta oss ett, på riktigt, guldjagande Luleå Hockey anno 2017/2018?
Såklart inte. Det vore riktigt korkat att tro att allt ska bli sockersött, super-duper och världsmästartakter bara för att ”Bulan” (om det nu blir så) tar över i båset.

Att det kanske blir tydligare roller och riktlinjer i laget? Absolut. Ingen tvekan. Men att bara, från ingenstans, tro att det blir guld pga en tränare? Nej. Naivt.
Luleå Hockey var denna säsongen utan bett, utan glöd, utan liv och levde, mer eller mindre hela säsongen, på konstgjord andning.

Det som ändå, än idag, känns befriande nu på slutet är att Petter Lasu Nilsson,
i gårdagens intervju med Lena och Arto kändes levande, mänsklig, passionerad och full med energi. Han hade saker att säga till om och struntade högaktningsfullt i normen och att vara en mediatränad mekanisk bullshit-o-meter där allt ska vara politiskt och moraliskt korrekt.
Det jagas klick och man ska tycka om experterna som sitter i TV. De är helylle och har aldrig någonsin fel. Nej, tänk om SHL får reda på att de går emot ligan. Ajabaja.

Han kravlade ur ramarna som höll han och så många andra inom den döende sporten, som är den moderna ishockeyn, tog sig ut till varenda supporter, runt om i Sverige som värnar om att hockeyn ska vara full med känslor, vilja och glöd. Han slog an en sträng som ingen vågat spela på, de senaste 3-4 åren.

Han vågade säga ifrån. Han vågade lyfta frågan, även om han var i hetsigaste laget. Han vågade ta skiten och stod rakryggat att han lägger ner sin tränarkarriär, på grund av att SHL dödar hockeyn med alla sina videogranskningar, det horribelt dömande situationsrummet med den tröttaste människan på jorden – Christer Lärking.
Det märktes lång väg att Lärking inte hade någon aning om vad han pratade om. Han såg förvirrad och matt ut. Jag tror han ville säga annat, men inte vågade, för att förarga VD Jörgen Lindgren och få en reprimand.

Nu får istället Lasu Nilsson ta en böter, som han också ska ha – som jag dessutom är beredd att ta en del av för Petters ärlighet och den friska fläkt han blivit. Varför? Jo, för att Petter lever för hockeyn och vill att den ska leva lika mycket som publiken. Men SHL och dess klubbar står krokryggade och fega och vill att allting ska ta en moralpopulistisk, mediatränad, robotisk och felfri väg, där domarna och situationsrummet alltid har rätt och inte får kritiseras.

Hur vore det istället om vi tog upp frågan om varför domarna är så förbannat skyddade och varför situationsrummet inte får ges mothugg? Hade det verkligen skadat SHL? Verkligen inte. Snarare tvärtom.

Hockeyn dör sakta och publiksiffrorna sjunker med den negativa trend som finns, bedömningsmässigt i dagens moderna hockey. Folk stannar hemma, för de vill inte se sitt lag komma ut och inte få spela aggressivt, fysiskt och man får absolut inte nudda målvakterna, för då är det ju synd om stackars målvakten. Videogranskningarna ökar markant, målen uteblir och hockeyn är snart ifatt innebandyn, vad gäller fysik och fart.

I mina ögon har både Luleå Hockey och SHL mycket att arbeta på.

Luleå, som organisation och lag, har en hel del att arbeta på där 7-8 spelare måste ut,
om det så är att spelarna inte får förlängt eller att kontrakt sägs upp/köps ut. Alldeles för många underpresterade under större delen av säsongen.

De jag, dock vill ge beröm till, är följande spelare:

Joel Lassinantti – Vår strålande målvakt, som på slutet såg trött ut. Han stod på huvudet hela säsongen, höll nere siffrorna när vårt spel inte fungerade. Lämnades ensam alldeles för ofta som sista utpost.

Brendan Mikkelson – Spelade med ett sånt tungt lass att hans kropp till slut sa ifrån. Bar Luleå på sina axlar, när resterande defensiv inte fungerade. Viktig kugge.

Johan Forsberg – Ständigt denna Pite-Foppa. Sliter, åker skridskor, visar hjärta, vinner puckar och vilket skott han besitter sen. Personligt rekord i antal mål i SHL-sammanhang, under en säsong. Stort.

Karl Fabricius – Luleåhjärta personifierat. Jobbar hårdast i laget. En stålman i lyxförpackning.

Petter Emanuelsson – Var lysande innan skadan och var bra efter skadan. Med sin bror i samma kedja och en toppcenter kan vi få mer än 17 mål från Petter nästa säsong. Inte bara en hårt arbetande forward. Besitter dessutom en hel del spets själv.

Einar Emanuelsson – Kom in under skadefrånvaro och gjorde det lysande. Ständigt full fart, vinner otroligt mycket lösa puckar, har ett driv av sällan skådat slag. Kommer bli många fler mål och poäng nästa säsong med Einar i laget under en full säsong.

Filip Gustavsson – Fick ofta spela otacksamma matcher, kom in två matcher i rad när Lassinantti fallerade att leverera. En av Sveriges färmsta målvaktstalanger. Kan bli hur bra som helst – ja till och med bättre än Lassinantti.

Jacob Lagacé – Var, måltorkan till trots, vår jämnaste forward under hela säsongen. En kille som aldrig klagar, som bara borrar ner skallen och kör. Fint spelsinne, hårt arbete och ett stort hjärta för Luleå Hockey. Kommer vara otroligt saknad, då han inte får förlängt kontrakt.

Isac Lundeström – Gått från klarhet till klarhet denna säsongen. Fint spelsinne, stark i kroppen, bra teknik och kommer bli en toppspelare i Luleå, om han används på rätt sätt, i sin naturliga centerposition.

Oscar Engsund – Kom in som hatad. Avslutade säsongen som älskad. Bra så.

Så, vad kan nu vänta oss till den stundande Silly Season-perioden? Jo. Följande spelare tror jag kommer lämna:

#6 – Dyr, ojämn och inte alls den toppback han skulle vara.
#13 – Junttila placeras i Liiga, enligt ryktesvägar.
#19 – Helt klart att Jake lämnar. Ryktas till Leksands IF.
#20 – Placeras utanför klubben enligt rykten. Dessutom inte lyckats i Luleå. Konstig värvning.
#21 – Har underpresterat i två år… Osannolikt med nytt kontrakt.
#33 – Har stått stilla i sin utveckling sedan ankomsten till Luleå.
#40 – Underprestationen gör att Kael får lämna.
#41 – Ryktas hem till HIFK i Liiga.
#42 – Hillding kom, sågs och var riktigt dålig. Får inte nytt, punkt.

Sen tycker jag ändå att Andreas Falk bör lämna Luleå om Chris Abbott kommer in. Samma spelartyp som Chris, fast sämre på alla sätt. Jobbar dock hårt och visar hjärta för sporten. Men inte en center Luleå behöver om Chris kommer hem till Norrbotten.

Om nu Luleå får in Chris, ser jag gärna att en junior går som fjärdecenter och får massvis med tid mellan Fabbe och Forsberg. Perfekt miljö att utvecklas i. Möjligt att Lundeström skulle kunna centra den kedjan. Dock kan Lundeström, med enkelhet centra en andrakedja. Såpass bra är han.

Einar och Petter Emanuelsson, som jag nämnde, behöver en stjärncenter mellan sig. Då kan det bli riktigt kul.

OM, dessutom Bill Sweatt får förlängt (vilket är ett STORT ”om”), vill jag se en stjärncenter och en stjärnvinge med honom. Lever på sina medspelare och har inte alls fått den miljön han så förtjänar i Luleå Hockey, so far.

Dessutom behöver vi få in en riktigt duktig powerplayback. En back som kan stå för 25-28 poäng per säsong.

Så Luleå, anno 2017/2018 skulle se ut som något följande:

Sweatt – Ny – Ny
Einar – Ny – Petter
Harju – Chris – Hedman
Fabbe – Lunde – Forsberg
Junior

Mikkelson – Ny
Todd – Engsund
Jaros/Janne – Grahn
Nässén/Janne

Lassinantti
(Flipper)

Där har vi ett gångbart Luleå Hockey, nästa säsong. Där plats görs för nya, mer spetsiga värvningar, där dessutom det kommer finnas plats för juniorer att komma upp och nosa på speltid. Hade dock också kunnat se Chris med Einar och Petter, samt att Lundeström centrar Harju och Hedman och att två juniorer får plats längst bak på forwardsplatserna.

Hur som haver behöver Luleå få in spets på de viktigaste platserna längst upp, både på forwardplatserna och backplatsen.

Gör om kaptensrollerna också. Dock är jag, i nuläget, osäker på hur man ska fördela rollerna. Chris, Forsberg och Petter är alla högt på min lista vad gäller kaptensrollen.

Det blir en väldigt intressant silly. Det är i alla fall ruskigt säkert. Något jag ser fram emot. Skuggan och Engman har ett hundjobb framför sig, nu. All spotlight kommer vara där och få dem att svettas och ett krav att hitta spets har aldrig varit hårdare. Speciellt från supporterhåll.

Det är nog med mellanmjölk, nu. Dock är jag realistisk och kan ta 2 spetsar till nästa säsong, som håller hyfsat hög klass och som kan ta oss till ett play in, där man realistiskt slåss om sista slutspelsplatsen (placering 6-8 ska vara målet).

Nu har jag rabblat färdigt för idag.

Hoppas ni hängt med hela vägen. I medgång, motgång och i strid.

Tack för denna säsongen.

/Skägg