Ett fall framåt – Frölunda nästa!

Kvällens CHL-match värmer mitt gamla hjärta, till den mån att jag till och med kan erkänna att Ilari Melart gjorde sin bästa match i Luleåtröjan. Med det sagt var han ojämn och inte alls en backtyp vi behöver. Men en vinst är en vinst och vinner man med 5-0 mot SM-Liigaledarna ska man slå sig lite för bröstet och vara stolt som en tupp.

Så, med en kall Smålands, bra musik i hörlurarna och en solklar vinst i bakfickan, kan man inte annat än att dra på smilbanden och bara suga på denna riktigt söta karamellen. Ny match på Torsdag. Men det glömmer vi – för nu.

Det var ett gäng kor, som precis släppts på grönbete, ute på isen. Det var lek, leenden, harmoni och glädje. Något vi inte blivit bortskämda med, på senaste tiden, direkt.

Till och med Melart såg glad ut.

Bäst ikväll var, utan tvekan Craig Schira, som åkte åttor runt Tapparas spelare. En kille som återfått självförtroendet, spelet med pucken, som vill utmana och vara den back han skall vara. Otroligt kul att se.
Tätt följd av Schira var Rajala, som var på spelhumör och gjorde många saker rätt ikväll. Stod också för kvällens snyggaste pass när han snurrade upp passen till Cehlariks 5-0 på ett riktigt läckert sätt där backen var nånstans uppe på läktaren och letade efter vår Toni.

Viktigt var också att Luleå kunde göra Tappara så oerhört bleka och man verkligen neutraliserade varenda litet moment som kunde hotat Luleås defensiv och målvakt.
Larsson stod för några bra räddningar, men hade det svårt ikväll, med tanke på att han enbart fick 13 skott emot sig, på hela matchen. Ingen målvakt vill ha så lite att göra.
Men det är ett resultat av en rejäl defensiv, ett smart spelande Luleå och att man faktiskt arbetade som ett LAG ikväll.

Vi återgår lite till Melart… Jag gillar inte den killen och det sätt han spelar på. Osmart, klumpig och kastar sig in i händelser utan att ha minsta åtanke på komplikationerna som kan bli utav hans, ibland huvudlösa, spel. Han ska dock ha cred för att han spelade smartare än han någonsin gjort. Så, applåder för det.

Sen kan jag inte, för mitt liv, förstå dessa Luleåsupportrar(!) som beter sig domedagsprofeter efter en 5-0-vinst mot SM-Liigaledarna.
Tappara var riktigt dåliga. Inte konstigt att Luleå vann när dom spelade så kasst”.
Det kan inte vara så att Luleå faktiskt gjorde sina motståndare riktigt dåliga, ineffektiva och mer eller mindre, helt osynliga?

Hur som… Åter till matchen, i sig.

Förstaperioden vi fick se Luleå göra var inget annat än propagandahockey där man lätt kunnat haft en ledning som var större än ”endast” två mål. Den hade lätt kunnat varit 4 eller, till och med, 5 mål. Vi hade bud på fler powerplaymål ikväll.
Powerplayspelet, ja. Wallmark. Vad har han egentligen för roll där? Vad ska han göra? Han verkar inte alls vilja passa sina medspelare, utan vill göra allt själv. Snurrar och snurrar, helt ensam i sin tekningscirkel, drar ner tempot och samlar motståndarboxen, gång på gång.

Jag skulle vilja se ett par powerplayformationer utan Wallmark, bara för att se hur det skulle funka. Vi har kvalitén att ha ett riktigt bra powerplayspel, men då måste alla vara på samma våglängd. Snabba passar. Rörelse. Sidledspass. Högt tempo och alltid ha, minst en, spelare per powerplayformation som alltid vill gå på skott.

Jag drar iväg, känns det som… Åter till matchen.

Andraperioden hamnar vi litegrann mitt emellan. Det blir som mellanmjölk långa stunder och det gör att vi drar på oss onödiga utvisningar och går bort oss litegrann offensivt. Defensiven var stabil matchen igenom och vi neutraliserar till och med Tappara i 3 mot 5-spelet. Larsson får bjuda sina utespelare på middag, imorgon. ”Uppoffrande” är kvällens ord.

I tredje perioden studsar vi tillbaka till kvaliteten vi hade i första perioden. Långa, kontrollerade anfall och fint passningspel, om än lite långsamt sådant. Men passningarna sitter allt som oftast på blad och man är väldigt ofta rättvänd. Uppspelen sitter på rätt adress och det är fart på rören. Det finns alltid någon som vill krascha nätet och vara den som avgör matchen.

Passningarna från Rajala till Micflikier (4-0) och samme Rajala, denna gången till Cehlarik, (5-0) är inget annat än världsklass. Tappara går bort sig och Luleå kan, utan att anstränga sig, avgöra matchen i stor stil.

Näst upp är Frölunda, i kvartsfinalen. En väldigt svår matchserie. Men en serie jag tror vi har chans att vinna. Inga motståndare får vara ”omöjliga”. Klart vi kan slå varenda lag i SHL/CHL. Det är bara en fråga om dagsform, studsar och marginaler.

Jag tänker dock inte analysera vad som kommer på Torsdag. Jag tänker bara njuta och må bra ikväll. Det var längesen man kunde säga det om Luleå Hockeys spel.

Tack för ikväll. Forza Luleå!

/Skägget