En djupdykning i lagdelarna

Igår vart det, well… Bara rena tankar angående det fuskbygge Luleå har ställt på benen ute på isen under säsongen, so far. Men kan man dyka djupare för att få klarhet i vad som gått fel och vad som skulle kunna ordnas? Absolut… Tänkte i alla fall försöka med det nu.

Så, vart börjar vi? Kedjemässigt kanske…

Rajala – Harju – Micflikier

En kedja som producerat mest poäng, hittills. Men som också varit inne på nästan flest bakåtmål av alla anfallare i Luleå. En kedja som inte tar hemjobbet på allvar och som glider på en skridsko, oftare än sällan.
Har enorma problem, bitvis, då det inte finns ett defensivt tänk.
Offensivt vill alla vill skjuta och ingen vill vara den som lägger den avgörande passen.
Men, förstakedjan har också varit bra, stundtals. Matchen mot HV var ren och skär magi, från den kedjan, som bjöd på hockeypropaganda, á la sovjet.

Cehlarik – Wallmark – Petrell

Cehlarik och Wallmark har varit bästa forwards match efter match och producerat en hel del poäng sedan Lucas återkomst till Luleå Hockey, efter sin camp i Nordamerika.
Ett radarpar som behöver en bättre spelare än Petrell i sin kedja. Hedman skulle kännas mer naturlig i den kedjan, då han har ett offensivare tänk och använder sin kropp oftare än vad Petrell gör. Har några nivåer kvar att visa upp. Men är på god väg dit.

Sylvegård – Granström – Hedman

En ren gnuggarkedja som bara ska tacklas. Har gjort det hyfsat, men finns fortfarande en hel del att önska från en sådan kedja. Samtidigt har vi sex olika spelare i Luleå Hockey idag, som är i princip samma sorts spelare. Sylvegård, Granström och Hedman tar ut varandra och det blir liksom, mellanmjölk av det hela. Skulle vilja se Hedman i andrakedjan, samtidigt som att en lirare kom in på platsen som Hedman har (Sweatt skulle passa in bra där).

Fabricius – Lagacé – Forsberg

Luleås bäst balanserade kedja och det säger väl en del, va?
En fjärdekedja som ständigt jagar livet ur sina motståndare. Ett evigt trampande och kämpande för laget. Gör det som ska. Vill dock se Lagacé få en större roll. Har jobbat till sig det, på senaste tiden. Ständigt vår bäste center, ihop med Wallmark. Har enormt mycket hockey i sig och bör få visa upp det i en första- eller andrakedja.
Fagervall dreglar dock på tanken att få använda Harju i en onaturlig position.

Powerplayspelet, då?

Skuggans stora uppgift. Att få ett powerplay att fungera, har inte blommat ut, direkt.
Långsamt pucktempo, stillastående spelare och backar som inte vill avlossa sina skott. Inte direkt ett recept på framgång. Där måste det hända något, för att Luleå ens ska ha en chans att avancera från kvartsfinal i ett (eventuellt) slutspel. Där man var kort i rocken förra årets SHL-slutspel. Lättläst och spelare som ständigt fuskar.

Materiella frågan är det inte fel på. Det är tränaransvaret och planen för utförandet som blivit fel. Pass, pass, skott. Som högst tre passar, sedan skott. Kolla på Frölunda, Brynäs och Färjestad. Alla står med höjd klubba och bara väntar på att få smaska dit pucken.

I Luleå tittar spelarna på varann frågande och ingen vill vara den som tar avslutet i rädsla att man ska missa och vara den som blir hackkycklingen. Om du ska lyckas som spelare, måste du våga misslyckas med ett skott. Du måste våga misslyckas med en fint, du måste våga misslyckas med att utmana din back.

Backuppsättningen är näst på tur…

Att Janne och Savilahti-Nagander har fått spela powerplay under säsongen, säger väl en hel del om hur svag offensivt kunnande vi har i backuppsättningen. Mikkelson kan så oerhört mycket, men fuskar en hel del, tar inte ansvar och agerar inte som den ledare vi alla sett att han kan vara. Tränarna måste höja rösten där och verkligen sätta ner foten och visa att ”vi vill att du ska vara en av ledarna i laget”.

Sigalet är allround och gör det mesta bra, men har fått en konstig sits med skador och en missad försäsong. Kommer säkerligen komma igång ju längre säsongen går. Jämnaste backen i Luleå, just nu.

Schira och Melart, i ett och samma backpar, utstrålar inte direkt pondus eller säkerhet för sin målvakt eller de forwards de befinner sig bakom. Slår onödiga pass i blindo, blir stressade och är inte alls vad vi hoppades på. Melart är mjukare än en teddybjörn och Schira är den mest lättstressade back jag någonsin lagt ögonen på.
Vid minsta lilla presspel från motståndaranfallarna, kastar han bort puckar, skickar till onödiga icings och vill inte alls ta ansvar i egen zon. Tar, liksom Melart, onödiga utvisningar och sätter övriga medspelare i skiten, allt för ofta.

I mina ögon, har både Melart och Schira gjort sitt i Luleåtröjan. Håller inte alls på SHL-nivå. Jag kan inte alls förstå hur han kunde bli SM-liiga’s bäste back förra säsongen. Eller så är det så enkelt, att SM-liiga mer eller mindre har sämre standard än vad SHL har.

Oskarsson, då? Har hamnat i en svår sits. Fått en för stor roll för sitt eget bästa och blivit nervös. Fått oförtjänt mycket skit och kommer bli en riktigt bra back i framtiden för Luleå.
Det råder det inga tvivel om. Måste fasas in, dock. Åkt jojo mellan extraback och Asplöven i flera år, nu. Svårt med självförtroendet, då.

Felbyggt. Minst sagt…

Det kan också vara så enkelt att det är fel på självförtroendet och att Luleå, varje säsong har 10-12 nya spelare att spela in i ett system de aldrig vetat om tidigare och därför blir det ingen kontinuitet. Se på Skellefteå, som ett exempel. De har tagit samma skär, läst samma pärm sedan tonåren och har tydliga riktlinjer och byter som mest ut 4-6 spelare per säsong (om ens det). Kontinuitet, med juniorer som (oftare än sällan) kommer från de egna leden och som kryddas med någon enstaka spets.

Deras organisation är ljusår före Luleå och lyckades att köra om Luleå med ljusår på bara ett par år. Där måste Luleå se och lära. Luleås supportrar kan hata klubben hur mycket de vill, men de måste också se med nyktra ögon på organisationen som Skellefteå har och hur de har lyckats. De har ett fantastiskt scoutnätverk, de har kunnande och går inte på nostalgi i tränarleden, vara för att spelarna en gång har spelat i klubben. De har tagit in de bästa, eftersom de vill lyckas som klubb.

Luleå vill lyckas på fel termer. Osten har ett omodernt tänk och vill bygga laget utan att fråga Fagervall hur Fagervall vill ha laget byggt. Därför är Luleå i den position man är nu och därför misslyckades man enormt förra säsongen i SHL. Ska man vara helt ärlig, så lyckades man i CHL enbart pga tur i finalen mot Frölunda förra säsongen. Man hade helt enkelt bara marginalerna på sin sida i en viktig match. Men i mångt och mycket fuskar man.

Jag vill gilla Fagervall och hans tänk. Men jag tror inte tränarna riktigt har vad som krävs. Kanske Burra. Men inte Fagervall och definitivt inte Skuggan. Jag gillar tänket att ha en norrbottnisk grund att stå på. Men man måste tänka ett steg längre.

Annars kommer vi aldrig vinna ett nytt guld. Vi kan ställa stjärna efter stjärna på is. Men det ändrar inte det faktum att vi faktiskt inte har strateger, grund eller en idé att gå efter.

/Skägget