Det går bra nu

För några veckor sedan var det nattsvart. Laget i våra hjärtan föll gång på gång likt ett korthus. Det fanns ingen vilja. Det fanns ingen passion. Det fanns ingenting. Vi vann visserligen en och annan match när motståndet visade sig vara sämre än vårt eget maskineri. Man hann bli glad. Men sedan förlorade vi lika fort igen. Spelet var inte värdigt. Inte för fem ynka ören. Inte utifrån målen som vi hade satt upp inför säsongen. Tre titlar skulle hem. Jag ville länge tro att vändningen skulle komma, men efter kalldusch på kalldusch gav till och med jag upp hoppet. Det spelade ingen roll att vi gick bra i Europa. Den alltid så glada och positiva Hillman, insåg att Luleå skulle bli årets flopp. Det lag som alla skulle hånskratta åt.

Men sedan helt plötsligt, från ingenstans egentligen, kom den där efterlängtade vändningen. Hur den kom vet jag inte. Varför den kom just nu vet jag inte heller. Men jag struntar helt ärligt i det. Det jag njuter av är det faktum att den faktiskt kom. Igår vann vi mot Frölunda i CHL. Dessförinnan har vi radat upp fyra segrar i SHL under de fem senaste matcherna. Vi har börjat att spela hockey. Vi har börjat att ha kul. Vi har börjat att hjälpa varandra. Vi har börjat att visa passion. Vi har börjat att gå bra både inom landet och ute i Europa.

Nu kanske jag är stor i mun, men jag tror att Luleå kommer bli ett lag att räkna med. Vi kanske inte har den där målglada Rödin. Vi kanske inte har den där superbra toppmålvakten. Men vi har ett starkt och stabilt lag. Jag tror att det kan bli ett vassare kort i längden. Faktiskt. Att ha ett starkt och stabilt lag och inte en enskild stjärna som förväntas göra allt medan alla andra står och sover.

Guld vill jag dock inte börja ropa efter än. Det gör jag först när hesa Fredrik ljuder. Men någonting som jag garanterat vet är att solen för tillfället lyser över folkets lag.

Man blir glad. Äntligen har hockeysäsongen börjat, på riktigt.

/Hillman