Det är personligt

 

image

Igår vann Luleå, igen.. Får man säga så? Klart man får varje seger är en seger. Vissa betyder lite mer än andra dock.

För mig personligen så är matcherna mot Lkpg oerhört viktiga, det vet ni väll vid det här laget. Samma sak gäller kollegan Hillman. Efter att ha sett Luleå förlora båda matcherna borta mot samma motstånd när man var så otroligt dåliga så är det mycket viktigt att revanchera sig med att besegra dom hemma.

Jag läste och nattade ungarna igår, vilket gjorde att jag missade första perioden.
Men andra och tredje var en fröjd att se, om man bortser från domarna (undrar vilken gång i ordningen man känner så) och deras insats. Jag tror verkligen att en disciplinnämnd för domarna skulle göra susen för sporten och matcherna.

Grana målade, på ett underbart sätt. Jag skrek av glädje, jag njöt av målet och bestämde mig för att segern var vår. Trist dock att han utgick lite senare men antagligen inget allvarligt.

Sedan hände det som Lkpg’s ”supportrar” hade hoppats på inte skulle hända.. Micke Flicker, Mix Flix, The Flicker gör att riktigt snyggt hockeymål efter snyggt förarbete av bl a Wallmark. Jag var lyrisk. Jag visste där och då att saken var klar. Det enda som kunde göra saken bättre var om Lassi fick spika igen och hålla nollan, förneka motståndet glädje och chansen till att göra mål. Och just det gav han mig den gode Joel. Vi vinner, igen, mot Linköping. Hurra för fan! Jag vinner skryträttigheterna och en hel dags tråkande av arbetskamrater som håller på Lkpg, och det är viktigt.

Jag är glad, jag jublar fortfarande inombords och tredjeplatsen är vår igen, 11 poäng efter dom där andra och nytt kontrakt säkrat. Sweet meat!

I morrn kör vi över kaffekärringarna, dansbands-grabbarna från Värmland av bara farten!

Tack Luleå och tack Lkpg.
Tack Fredda, tack Hillman och tack Janne Sandström för att redan nu ha gjort 2016 till ett år värt att leva.

/ Locket