Det är nog, nu!

Fagervalls Luleå misslyckades åter att visa att man är ett guldlag. Det blir inget guld. Varken i CHL eller i SHL denna säsong. Hockeyn som spelas är en alibihockey utan en grundplan.

Kvällens motståndare åkte åttor runt såväl forwards som backar, i Luleås defensiva zon. Hell, dom åkte åttor även i sin egen defensiva zon. Luleå hade nog inte ett enda kontrollerat anfall på hela matchen. Man misslyckas att skapa en enda het chans på mål, förutom vid Mastomäkis 1-1-mål där Tapparas målvakt gör en dundertavla och Mastomäki, mer eller mindre, får lägga in pucken i öppen kasse.

Det var också det enda misstag Tappara gjorde på hela matchen. Annars hade man full kontroll och styrde effektivt ut Luleås forwards i hörnen och hade alla sorts marginaler på sin sida. Disciplinerat och strukturerat. Varenda pass var planerad in i minsta detalj. Hög press, krascha nätet och väl valda tacklingar.

Precis så som Luleå vill spela. En modern och snabb hockey. Det som Luleå inte spelar.
Såg vi lite ”Rönkenhockey” i Tappara ikväll? Ja, alltså av hemmalaget? Jag vill påstå det, ja.

Fem saker vi lärde oss i kvällens CHL-match mot Tappara?

  1. Larsson är en fullgod ersättare till Lassinantti.
  2. Melart håller inte för denna nivå av hockey. 
  3. Micflikier, Rajala och Harju väger för lätt.
  4. Vår tredjekedja är en fjärdekedja med en förstacenter i.
  5. Vår fjärdekedja är så felbalanserad att det är pinsamt.

Fanns det några ljusglimtar? Bortsett från att vi BARA förlorade med ett mål, att Larsson visade prov på några svettiga räddningar och att Mastomäki äntligen fick göra mål??
Nej, inte mycket.
Många juniormisstag, många chanspass som satt ungefär 2 meter ifrån bladen och ett lag som inte är ett lag, utan ett gäng individer. Ingen vet vilken roll de ska ta. Det roteras friskt och alla blir oroliga. Det bänkas spelare till höger och vänster, fast det är andra spelare som bör bli bänkade.

Kan inte understryka hur dålig Melart är.

Sanningen är den, att vi får nöja oss med denna hockeyn tills vi faktiskt är ett lag. Nästa säsong, eller så. ”Rom byggdes inte på en dag”, och så vidare.
Ett lagbygge tar tid. Kolla på Frölunda, Skellefteå och Linköping. En trygg och stark stomme, där man har många duktiga juniorer, kryddat med rutin och några spetsar.
Ett lagbygge som Luleå inte ens är i närheten av. Tyvärr.

Jag, som du, vill ju att Luleå ska lyckas och nå dessa framgångar, vi supportrar så desperat, längtar efter. Men byter man ut en tredjedel av laget varje säsong, kommer det aldrig komma ett nytt SM-guld. That’s a fact!

Just nu, känns det bara mellanmjölk, över allt.

Bör vi åka ur CHL för att verkligheten ska hinna ikapp Osten, Fagervall & co.?

Det verkar tyvärr inte bättre… Det är nog nu!

/Skägget