Debaclet i Luleå

Vad säger man…?

Hur smälter man en förlust med 2-8, på hemmais, i vad som kom att bli den sista matchen för säsongen, där vi bara skulle vinna? Där vi skulle tvinga Frölunda till en sjunde och direkt avgörande match.

Vem tar på sig ansvaret för det debacle vi fans fick se? Ja, alltså… vi fans som faktiskt såg på matchen. Inte stängde av teven. Inte gick hem redan i andra perioden. Vi fans som inte bara håller på ett lag i medgång, utan också i motgång, depressioner och djupa svackor. Om än lite bittert och tjatigt, men ändock. Vi finns alltid där.

Som jag ser det, gav Luleå upp i andra perioden, redan. Kollektivet gav upp. Några få individer (Lassinantti, Wallmark och Granström) kämpade dock som att livet stod på spel.
Förgäves.

Hur smälter man en 2-8-förlust på hemmaplan i en semi, det år där vi skulle ta tre stora skalper (grundserievinst, CHL-guld och SM-guld), men inte lyckades med en enda utav dem? Där vi, på pappret, hade det starkaste lag Luleå någonsin ställt på ett par skridskor.

Det var sexiga namn som Bill Sweatt, Toni Rajala, Brendan Mikkelson och Ilari Melart.
Nu skulle guldet hem. Det här skulle bli Luleås år. Det blev det, ändå. På damsidan.
Där ställde också Luleå-MSSK sitt starkaste lag någonsin på isen, upphaussade och favorittippade. De stod pall för trycket och vann mycket övertygande sitt första SM-guld någonsin.

Rajala, Sweatt och gänget, då? Nåja. Det går väl inte direkt att betygsätta Sweatt, egentligen, då han var skadad mer än halva säsongen, men de matcher han spelade var han inte bra i. Sällan har man sett en mer korkad forward. Toni Rajala gick en hel säsong, mer eller mindre osynlig och medioker, med ett lönekuvert mycket fetare än alla spelare i Luleå Hockey. Skulle sätta honom som topp 5 inom kategorin ”Luleås sämsta värvningar”.
En spelare jag hoppas inte får förlängt.

Backarna Mikkelson, Schira och Melart, då? Jo, förutom en tung säsongsinledning för samtliga, gav de sig fasen på att växa som spelare och gjorde just det. Melart vill jag se mer av, samma med både Brendan (Mikkelson) och Craig (Schira).
Alla tre har en väldigt hög högstanivå, men också väldigt låga lägstanivåer. Hitta kontinuitet och jämnhet i sitt spel och det kan bli riktigt, riktigt bra.

En säsong som jag ändå ser som godkänd sett över hela säsongen. Efter den katastrofala inledningen av säsongen lyckas man ändå knipa fjärdeplatsen i ligan, samt ta sig till semi med ett lag, byggt på sniskan och som varit väldigt skadefyllt.

Osten (suck) och hans tränarteam (vilka det nu än blir), har ett hästjobb framför sig under vår och sommar för att ersätta de som lämnar. För det är inga lätta namn att ersätta.
Som det ser ut nu, kan Luleå tappa hela 13 spelare, i år igen. Ska vi försöka ta guld nästa säsong igen, med ett helt nytt lag? Absolut inte.

Se istället till att få in juniorer, bygg långsamt och se till att få kontinuitet, ha en bra stomme och ha tålamod. Kasta inte pengar i sjön (Rajala och Sweatt är goda exempel) och scouta istället noggrant, signa spelare på långtidskontrakt (3+ år), måla upp en långsiktig lösning där Luleå (realistiskt sett) siktar på final och möjligen vara guldutmanare säsongen 2018/2019.

Sluta måla guldväggar, tala stora ord som ni inte kan hålla. Ta istället en diskussion med fans, sponsorer och spelare att såhär tänker vi göra. Är ni redo att vara med på resan?
Se till att ni sätter ett ”C” på bröstet på en spelare som bryr sig, som under hela säsongen vill vinna, är en ledare och som alltid eldar på sina lagkamrater. Jag vill tyvärr säga att Harju inte skötte det jobbet, exemplariskt och bör bytas ut till kommande säsong.
Skapa också trygghet i föreningen och pressa inte spelarna att ”ni måste vinna allt”. Låt det istället gå långsamt.
Quick fixes kommer förstöra Luleå som lag och vi kommer sakta men säkert bli ett nytt Modo. Mark my words.

Hur smälter jag semifinalförlusten mot Frölunda? Genom att tänka på Luleås framtid, genom att, med kloka ögon försöka lösa Luleås pengasprättande till någonting som kommer bli mer lönsamt i längden. Visst, krydda truppen med ett par stora namn.
Men var då riktigt säkra på att namnen också kommer passa in i klubbens filosofi.
Hårt jobb, passion och hjärta. Finns inget av det (I’m talking to you Toni Rajala), har ni inget på isen att göra.

2-8. Det svider i mitt Luleåhjärta. Det gör så sjukt ont.

Ändå sitter man här. Och längtar till nästa säsong. Nya utmaningar. Nya bataljer.

Åh, vad jag längtar till September!

/Skägget

En reaktion på “Debaclet i Luleå

  1. Rödluvan

    Håller med till fullo…faan så less jag blir.
    Skit att behöva gå omkring med en klump i magen….

Kommentarer inaktiverade.