Dagen kom med råge

Igår kom äntligen dagen med stort D. Redan på morgonen började jag att ladda genom att sjunga på lite låtar och fundera ut vilka av alla mina Lule-kläder jag skulle ha på mig. Trots det gick  tiden sakta tyckte jag – kunde inte klockan bli 13.00 någon gång så att dörrarna till Allstar kunde öppna? Tydligen inte… så jag åkte till souvenirbutiken en sväng för att utöka min garderob lite till. När jag stod i kassan för att betala gick Forsberg och Sandström förbi. Trodde knappt mina ögon – vad är oddset för det?

Klockan blev slutligen 13.00 och jag fick äntligen kliva in på Allstar. Trots att jag enbart kom två minuter försent var det redan fullt med folk där inne. Galet! Satte mig med massa trevligt folk (ingen nämnd, ingen glömd) och fick in god mat och dricka. Nånstans där (för att citera Fagervall) kände jag att den här dagen kommer bli perfekt. Klockan 15.00 någon gång kom kära BDA-orkestern och bjöd på högklassigt uppträdande – som alltid! Inte nog med att de sjöng en massa bra låtar på egen hand, de fick även upp Toyne RIngwald på scen. Tillsammans sjöng de sen ”När guldet kommer hem”, Denna låt har ett ex antal versioner: ”När kapten Wallin tar ton…”, ”När H-läktarn tar ton…”. You name it. Man sjunger vad man känner för. Detta år finns det ytterligare en version fick jag snabbt reda på. BDA valde nämligen att sjunga ”När Ilari tar ton blir det fest i egen zon”. På tal om Ilari, Erik Widmans hund eller katt (minnet sviker) heter Ilari. Lite coolt tycker jag.

 

Efter BDA:s vackra uppträdande kom Osten in och höll tal. För er som vill veta vad han sa så kommer hela talet att läggas ut här på sidan inom kort. Men kan redan nu säga att han avslutade sitt tal på det klassiska viset att han började med att skrika ”Vi är Lulefans allihopa” och alla på Allstar svarade likadant! Pampigt!

Efter talet samlades alla i Stadsparken. Innan vi började marschen mot Delfinen sjöng vi lite låtar på plats som uppvärmning.

 

När vi hade gjort det och det var dags för avfärd så började det givetvis att regna – med råge! Men trots regn och blåst så marscherade vi fram längs Luleås gator och sjöng och tjoade. Väl framme i Delfinen var alla genomblöta och kalla och då slutade regnet – tacksamt?! Nåja, vandrade mot H och laddade för nedsläpp.

Årets tifo och intro:

 

H-läktaren hoppar och sjunger innan matchstart:

 

Som alla antagligen vet så blev matchen ett stort bottennapp. Mest troligen för att alla i laget var nervösa och spända. Vill inte orda så mycket mer om det – vi vinner snart igen!

Efter matchen gick jag ner till Luleås omklädningsrum för att fixa lite intervjuer. Mitt humör var inte riktigt på topp efter förlusten, men det skulle snabbt ändra på sig då det första jag såg när jag öppnade dörren till omklädningsrummet var ett antal bara överkroppar. Wow! Även här gäller ingen nämnd, ingen glömd (eller snarare uthängd). Men det var vackert hur som. Fyra stycken intervjuer blev fixade. Tänker dock inte avslöja namn då jag misstänker att grabbarna grus kommer att berätta det i nästa poddavsnitt. Men en engelsk intervju blev det och tre svenska. Lite får ni allt vänta. Hehe. Intervjuerna kommer hur som helst att läggas ut här på sidan i sin helhet framöver. Kan förövrigt meddela att Melart är stor. Men det var väl ingen nyhet direkt.

I det stora hela är jag mycket nöjd med gårdagen. Man kan inte få allt. Men som jag sa tidigare – segrarna kommer att komma. Det gäller inte att vara bäst nu. Det gäller att vara bäst när det gäller.

/Hillman