Kategoriarkiv: Uncategorized

Snart börjar det igen

Solen skiner ute och jag sitter på ett tåg. Verkligen bra timing. Eller inte. Men, då passar det ju ypperligt att skriva lite här. Det var ju ett tag sedan jag gjorde det ändå. Nu kanske ni börjar förstå att det inte är Skägget som sitter och skriver den här smörjan. Nej precis, det är den huggande Kobran som äntligen är ute på grönbete igen.

Nå, vad har då jag på hjärtat en dag som denna? Dels vill jag ta tillfället i akt och gratulera Johan Forsberg på födelsedagen. Men framförallt vill jag poängtera att det enbart är 79 dagar kvar nu till premiärmarschen! Den kommande säsongen är enbart ett stenkast bort nu. Man blir glad av bara tanken.

Tänk er:

När Luleå entrar isen via björngapet för första gången. När vi (återigen) får se Sveriges snyggaste tifon på H-läktaren. När säsongens första mål kommer. När någon spelare väljer stålmannen som målgest. När segrarna börjar rulla in. När någon av våra eminenta målvakter håller nollan. När (ytterligare) en ung talang kliver fram och visar framfötterna.

När Luleå lyckas kvittera i sista sekund. När laget lyckas vända en sämre trend.

När Luleå (förhoppningsvis) går till slutspel.

När vi får umgås med likasinnade och ha kul tillsammans; oavsett om det är hemma eller borta. När vi för fulla halsar hejar fram laget i både med- och motgång och strid, med flaggor och halsdukar viftandes i skyn.

Det om något är kärlek.

Snart mina vänner är det dags.

 

Mr X – Joey Hishon?

Det viskas i de digitala korridorerna om att Jokeritcenter Joey Hishon är Luleås Mr X, på forwardsidan. En kille jag tycker ser väldigt spännande ut, trots en halvt misslyckad säsong, senast i den finländska KHL-klubben.

Vem är då Joey Hishon? Han är 25 år gammal och är född och uppvuxen i Stratford, Ontario, Kanada där han fostrats i Stratford Warriors i juniorligan OMHA. Han tog sedan steget över till en av de tre största juniorligorna i Kanada, OHL, där han var en del av Owen Sound Attack, där han spenderade fyra år och var en av de mest lovande spelarna i klubben. Han draftades, som nummer 17 i första rundan, av Colorado Avalanche. Han var på väg mot AHL med stormsteg, då han blev fult huvudtacklad och blev borta från hockeyn i nästan två år, där utvecklingen, såklart, tyvärr stangerade.

Hishon har fått ta den långa vägen, på grund av skador, till att faktiskt få speltid i AHL och var en del av det Stanley Cup-lag som Colorado ställde på is, senast man spelade om Lord Stanley i Stanley Cup-slutspelet, 2013/2014. Säsongen därpå blev det 13 matcher i NHL för Joey, där han mestadelen av säsongen spenderade tid i AHL-laget Lake Erie Monsters där han stod för 36 poäng på 53 omgångar, innan San Antonio Rampage tog över platsen som Colorados AHL-lag, säsongen 15/16.

Där spelade ”Hish”, som han kallas, 62 omgångar och stod för 14 mål och 29 assists, innan flyttlasset gick över till Jokerit och KHL. Han skadade axeln under säsongen i Finland och fick säsongen spolierad, på så vis och inte alls kunde bidra poängmässigt.

Min vän och Twitterkollega Patric Björklund, som följt kanadensaren under hans karriär säger såhär om Joey Hishon:

Så, jag tycker det ser ut som en spännande spelare, i min mening. Jag förstår också misstankarna att han kan bli ”en ny Kennedy” och att man höjer rösten om att man ”inte scoutat” spelaren. Men, i min bok är Engman och Skuggan bättre förberedda som sportchefer och mer kunniga i sin spelarbedömning, än vad Luleålegendaren Lars Bergström nånsin kommer vara.

Nu ska ännu en spelare in. En back. En ännu mer offensivt kunnig spelare än Sondell. Mycket spännande att följa utvecklingen av Luleå Hockey, just nu.

Vi kan samtidigt säga att Junttilas kontrakt ser ut att brytas inom den närmaste framtiden. Något som också är vettigt, i min mening. En spelare som kom som tilltänkt toppforward, men som totalt misslyckades på SHL-nivå och som förmodligen kommer hamna i finska högstaligan igen.

Vad tror ni? Let us know.

/Skägg 

Nu står dörren på glänt…

För exakt ett år sedan vann Luleå Hockey/MSSK sitt första SM-guld efter att ha slagit LHC med 2-1 i matcher. Sett till det samt det faktum att de båda var i förarsätet även under grundserien, trodde jag att det skulle bli en kamp in i det sista mellan dessa så kallade giganter även i år. Men ack så fel jag hade.

Norrbottningarna vann visserligen årets grundserie överlägset, men sedan tog det stopp. Om det berodde på nervositet och att de inte riktigt klarade av att hantera de höga förväntningarna som de hade på sig går det bara att sia om. Det hela rann helt enkelt ut i sanden. Inte heller Linköpings damer fick det att fungera.

Men där någonting slutar tar något annat vid. På samma sätt som vårblommorna sakta men säkert kommer upp ur det kalla snötäcket och får se solens strålar, kom Djurgården och HV71 in i finrummet.

Två lag, som aldrig tidigare hade spelat final, skulle alltså få göra upp om SM-titeln. Efter två väldigt jämna matcher drog Djurgården det längsta strået. Men HV71 bör inte känna sig allt för besvikna ändå. De vann inte bara ett åtråvärt silver, utan slog även nytt publikrekord under säsongen. Det tidigare publikrekordet innehades av Luleå Hockey/MSSK på fina 3150 åskådare, det nya ligger nu på hela 4563 åskådare.

Att det inte var någon favorit som vann guldet i år tror jag kan gynna sporten ur den aspekten att nytt intresse kan födas. Dels från småtjejer runt om i landet som mycket väl kan se egna möjligheter i att kunna bli stjärnor i framtiden tack vare deras förebilders framgångar, dels från gemene man. Om SM-titeln hela tiden skulle stå och väga mellan ett fåtal lag skulle det nog vara svårt att få utvecklingen framåt. Men ju fler vedträn desto större brasa.

I höst påbörjas en ny, rafflande säsong. Det återstår att se vilka som till slut kan titulera sig svenska mästare då. Kanske blir det en ny finalserie mellan Djurgården och HV71, kanske slår Luleå Hockey/MSSK och LHC tillbaka, kanske kommer det in ett nytt lag i finrummet. Dörren står helt enkelt på glänt.

Oavsett hur det hela slutar så hoppas jag att någon eller några utmanar HV71 om publikrekordet, för inte är det väl meningen att våra hockeytjejer aldrig ska få uppleva fullsatt hall?

/Kobran

Vart är vi på väg egentligen, SHL?

För cirka ett år sedan kunde man glatt läsa att det under innevarande säsong hade varit rekordmånga besökare på plats på SHL-arenorna runt om i landet. Alldeles nyligen vändes det hela upp-och-ner. Totalt. Då löd istället rubriken att (den här) säsongens publiksnitt var det tangerat sämsta på 14 år. Det har alltså skiftat, med råge. Enbart två av 14 SHL-klubbar har lyckats höja sitt publiksnitt gentemot förra säsongen. Det är långt ifrån bra. Men faktum är att jag inte tror att det är så konstigt, egentligen.

Biljettpriserna

Biljettpriserna har väl kanske inte höjts något anmärkningsvärt just den här säsongen. Men om man vill slippa se tomma stolar framöver bör man ändå anpassa dessa för att fler personer ska känna att de har råd att ta sig på match. Just nu kostar det två skjortor, en slips och tre gräddtårtor om man vill lösa en sittplatsbiljett. Jag vågar inte ens gissa vad det kostar om man dessutom vill ta med sig sin hockeytokiga familj på matchen. ”Men köp biljetter till ståplats då”, kanske någon tänker nu. Poängen är den att alla inte har möjlighet till det och det tror jag även att ni förstår innerst inne.

Matchdagar

När jag var yngre spelades det matcher på tisdagar, torsdagar och lördagar. Det var enkelt att komma ihåg. Jag tror att en del av oss fortfarande relaterar dessa dagar till hockey. Nu däremot verkar det inte finnas någon logik angående detta. Det går alltså bra att schemalägga en match på en söndag eftermiddag. Som hemmasupporter må det kanske inte vara några problem, men det kan däremot bli knivigt om man som bortasupporter har tänkt sig att ta sig dit. Ju fler supportrar desto bättre, eller hur?

Tekningssituationer 

Under match kan en tekningsvinst avgöra väldigt mycket. Exempelvis kan ett lag, som spelar i numerärt underläge, lyckas få ut pucken ur zon istället för att riskera ett mål i röven. Det jag dock frågar mig här är om domarna verkligen har förstått det, då det sällan förekommer tekningar som enbart involverar två spelare (en från vardera lag) nu för tiden. För att inte tala om hur problematiskt det verkar vara att släppa pucken. Man kan ju nästan tro att de har fullt med handbollsklister i nävarna. Denna fördröjning är otroligt tröttsam för både spelare och åskådare, speciellt när det sker flera gånger per match. Att publiken ibland skanderar ”Släpp, släpp, släpp” är ett av många exempel på detta. Jag vill dock förtydliga att jag verkligen inte tror att detta fenomen direkt påverkar publiksiffrorna negativt, men med tanke på att det är ett spelförstörande moment bör man ändå ha det i åtanke framöver.

Videogranskningar

Videogranskningar är mer än välkommet om man som domare verkligen inte kan avgöra om det blev mål, exempelvis när det råder tvekan om hela pucken var inne eller inte. Däremot bör man inte missbruka systemet så som jag till viss del tycker att man gör i dagsläget. Det rings alldeles för mycket till situationsrummet. Allt som oftast för att avgöra huruvida målvakten blev störd eller inte; något som i sin tur verkar bedömas olika från match till match. Ibland är det okej, ibland inte. Det här är inte Postkodmiljonären där man kan välja mellan att ringa en vän, använda 50/50 och/eller fråga publiken när klurigheter uppstår längs vägen. Det här är ishockey. Ishockey har, så som alla andra sporter, tydliga regler för vad som gäller. Använd dem för Guds skull. Det blir bäst så, för alla. Folk slipper ifrågasätta er verksamhet och ni slipper göra anmälningar till höger och vänster.

Anmälningar till disciplinnämnden

Självklart ska man anmäla spelare till disciplinnämnden som helt klart har betett sig illa under match. Men att någon eller några aktivt sitter och granskar samtliga matcher med lupp i efterhand känns bara löjligt. Speciellt när det hittas händelser som ingen har sett. På vilket sätt gör det här sporten mer intressant? Kan någon klok person svara på det? Anställ en till domare om det inte räcker med de fyra (per match) som redan finns.

Om man till nästa säsong tar sig en funderare angående åtminstone några av de här punkterna som jag har lyft fram idag tror jag definitivt att publikintresset börjar öka igen. Men om man däremot inte vill det får man snällt stå ut med att det inte heller sitter lappar på luckorna.

/Kobran

 

Hej… Det är jag igen.

Hej.

Jag är för dålig. Jag tycker för mycket men skriver för lite.

Detta blir ett axplock av vad som rör sig i min skalle. Blir säkert inte helt logiskt men sån är jag.

 

 

Då var vi då där till slut. Efter mycket om och j***a men. Säsongen hittills kan väl bäst beskrivas som en bergochdalbana. Det började bra, blev skit.. skiten höll i sig, det skakades bort men kom tyvärr tillbaka. Skuggan lämnade/fick lämna, vilket i sig är något som aldrig hänt och inget jag trodde skulle hända men det var nödvändigt.  Men nu är vi iaf i play-in.

Jag tror att Malmö bjuder upp till dans, men det gör även vi.  Jag menar, vad har vi att förlora? Från och med nu har vi allt att vinna. Motståndare och ”experter” har redan dömt ut oss och låtit domen falla. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge dom på tasken, att räta upp ryggen, spotta i nävarna och göra jobbet (vilket inte bör innefatta dumpa puck och jaga!). Se vad damerna gör! Dom är ett föredöme.. Ett mycket bra föredöme! Dom bär fanan högt. Dom gör jobbet och dom vinner. Jag älskar dom, som herrarna.. lika.

Jag kastar sällan in handduken, jag kan vara gnällig och förbannad men nånstans där längst inne så finns det en tro och ett hopp som inget kan släcka (tro mig, efter de senaste säsongerna så har jag bevisat det för mig själv), men i år var jag glad att vi slapp kval, för det såg bra illa ut. Nästa säsong måste det dock bli ordning i leden igen. Vi kan inte år efter år hamna i en avgrundsdjup svacka, tappa tron på spelare och ledare. Jag vill ha tillbaka mitt krigande,slitande,kämpande VINNANDE Luleå.

Men det var då och detta är nu. Vi börjar med att täppa till käften på danskarna, sen tar vi oss an vad som sen väntar oss.

Ett stort tack och kärlek till bröder och systrar inom Luleå Fans, jag önskar att jag fick vara en del av er även på plats, på H och inte bara som medlem på avstånd. Ni gör ett fantastiskt jobb! Respekt.

Idag, denna fredag vill jag även passa på att rikta ett särskilt tack till broder och kollega Dunderskägg. Det stycke musik som strömmade från hans lyra och strupe in i mina öron gav mig nytt hopp, ny glöd och en helt fantastisk fredags feeling. Tack Danne. Och för er som missat det.. sök upp det.

 

Nu kör vi.

 

 

/ Locket

 

 

Slutspelen är här! Framåt Luleå Hockey!

Nu till dagarna firar jag hela två år som medlem i Björnbröder. Det tar sig, sa mordbrännaren. Tiden går verkligen fort när man har roligt. Men det är inte det enda jag firar, eller rättare sagt njuter av, just nu.

Jag njuter även av grabbarnas seger igår samt det kommande slutspelet, damernas semifinalplats och fortsatta kamp ute på isen, Johan Forsbergs personliga målrekord i SHL, Luleåfansens ständiga ångande i Delfinen samt det traditionsenliga #OperationRödaLuleå som precis har startats upp igen i hela landet.

Jag blir bokstavligen riktigt rörd när jag läser att en hel drös med Luleåfans, bosatta i Luleå med omnejd, just nu är på väg till Malmö för att heja fram grabbarna till ytterligare en seger imorgon. Dessutom kommer det att komma ett gäng mer ”lokala” Luleåfans dit. Det kommer minst sagt bli festligt.

Detta engagemang, från norr till söder, är så sjukt häftigt. Det krigas verkligen i med- och motgång och i strid för laget i våra hjärtan.

Kudos till alla er, som på ett eller annat sätt bidrar till detta!

Imorgon spelar även damerna en otroligt viktig match, hemma i Delfinen, mot Hv71. Vinst gäller för fortsatt chans om en (ny) finalplats. Så till alla er som inte har möjlighet att ta er till Malmö, försök att ta er till vår eminenta hemmaborg istället! Damerna förtjänar minst lika mycket kärlek och stöd som grabbarna.

En förening – en kärlek. Så enkelt är det.

Fortsätt att sprida kärlek där ute. Tillsammans går vi för nya segrar!

/ Kobran

 

Vi är Luleå!

Ikväll tar Luleå Hockey tre poäng. 

Från och med nu, är det Luleå mot resten.

Ikväll slutar vi upp.

Ikväll vrålar vi fram Luleå till en hemmavinst.

Ikväll käkar grabbarna puck och grisar framför motståndarmålet.

Ikväll gör Jacob Lagacé och Janne Sandström mål.

Make it so.

/Skägget

Det är dags att vakna nu medier

Jag sitter här i detta nu och fullkomligt njuter av hur BDA-orkesterns fantastiska låt ”Hårda brudar” ljuder i mina högtalare. Satan så grymma de är, våra stålkvinnor!

I förrgår blev Luleå Hockey/MSSK seriesegrare i SDHL för andra året i rad, trots att grundserien ännu inte är färdigspelad. De har alltså vunnit serien lika många gånger som de har deltagit. Det är så pass imponerande att det knappt finns ord! Jag menar, hur många är 100%-iga i det de gör? Hand upp, i så fall.

Givetvis firades seriesegern med pompa och ståt, mängder av löpsedlar, nyhetssändningar på diverse tv- och radiokanaler, skumpa och allmänt tjohej.

Ni vet vad jag menar nu, va?

Inte?

Nae. Sanningen är ju den att det knappt uppmärksammades överhuvudtaget.

Visst, det publicerades en och annan lokal tidningsartikel, men mycket mer än så var det inte.

Tyvärr.

Eller jo, vänta. Fel av mig. Luleå Hockey stod själva för en fin hyllning igår innan herrarnas match mot Brynäs (se filmklipp).

 

Men i övrigt var där ingenting.

 

Man hade ju annars kunnat tänka sig att även den typen av hockey vore mer än intressant att få ta del av mellan alla spaltmeter om vad som händer i NHL, SHL, hockeyallsvenskan, osv.

Men icke.

Återigen kommer damhockeyn i skymundan. Återigen blir jag grymt jäkla besviken.

Varför ska det allt som oftast vara så otroligt svårt att skriva ner några rader om detta? Om uttrycket ”passion oavsett division” gäller för gemene man borde även uttrycket ”passion oavsett kön” gälla. Det ska inte ens vara uppe för diskussion om ni frågar mig. Det bör nämligen vara underförstått.

En annan sak som jag stör mig något förbenat på är att det inte delas ut en endaste liten krona till det lag som vinner grundserien i SDHL. Däremot överöses det lag som vinner grundserien i SHL med hur mycket pengar som helst. Varför ska det inte vara lika prestigefullt att vinna damernas serie? Finns det någon som kan komma med något vettigt svar på det? Det tar jag tacksamt emot, i så fall.

Snart börjar damernas slutspel. Jag både hoppas och förväntar mig att fler medier är med på tåget då samt gör rätt för sig den dagen som något av SDHL-lagen vinner SM-guld. Oavsett om det är Luleå Hockey/MSSK som står som segrare eller något annat lag. För det är de mer än värda!

/Kobran

Det är dags att vakna nu sociala medier

Jag sitter här i detta nu och fullkomligt njuter av hur BDA-orkesterns fantastiska låt ”Hårda brudar” ljuder i mina högtalare. Satan så grymma de är, våra stålkvinnor!

I förrgår blev Luleå Hockey/MSSK seriesegrare i SDHL för andra året i rad, trots att grundserien ännu inte är färdigspelad. De har alltså vunnit serien lika många gånger som de har deltagit. Det är så pass imponerande att det knappt finns ord! Jag menar, hur många är 100%-iga i det de gör? Hand upp, i så fall.

Givetvis firades seriesegern med pompa och ståt, mängder av löpsedlar, nyhetssändningar på diverse tv- och radiokanaler, skumpa och allmänt tjohej.

Ni vet vad jag menar nu, va?

Inte?

Nae. Sanningen är ju den att det knappt uppmärksammades överhuvudtaget.

Visst, det publicerades en och annan lokal tidningsartikel, men mycket mer än så var det inte.

Tyvärr.

Eller jo, vänta. Fel av mig. Luleå Hockey stod själva för en fin hyllning igår innan herrarnas match mot Brynäs (se filmklipp).

 

Men i övrigt var där ingenting.

Man hade ju annars kunnat tänka sig att även den typen av hockey vore mer än intressant att få ta del av mellan alla spaltmeter om vad som händer i NHL, SHL, hockeyallsvenskan, osv.

Men icke.

Återigen kommer damhockeyn i skymundan. Återigen blir jag grymt jäkla besviken.

Varför ska det allt som oftast vara så otroligt svårt att skriva ner några rader om detta? Om uttrycket ”passion oavsett division” gäller för gemene man borde även uttrycket ”passion oavsett kön” gälla. Det ska inte ens vara uppe för diskussion om ni frågar mig. Det bör nämligen vara underförstått.

En annan sak som jag stör mig något förbenat på är att det inte delas ut en endaste liten krona till det lag som vinner grundserien i SDHL. Däremot överöses det lag som vinner grundserien i SHL med hur mycket pengar som helst. Varför ska det inte vara lika prestigefullt att vinna damernas serie? Finns det någon som kan komma med något vettigt svar på det? Det tar jag tacksamt emot, i så fall.

Snart börjar damernas slutspel. Jag både hoppas och förväntar mig att fler sociala medier är med på tåget då samt gör rätt för sig den dagen som något av SDHL-lagen vinner SM-guld. Oavsett om det är Luleå Hockey/MSSK som står som segrare eller något annat lag. För det är de mer än värda!

/Kobran

 

4-2, 013 och 7

Det är fredag på en torsdag, ledigt i morgon och match ikväll. Den laddar jag inför med en mustig gulaschsoppa. Och det är en bra känsla jag bär på. Inte bara för att Stålman Åkerström ska hyllas och äras inför en förhoppningsvis packad Delfinen. Inte bara för eventuella glädjetårar och gåshud utan också för att min magkänsla inför matchen är bra. Så om du läser detta innan spelbolagen stängt spelen så släng in en hundring på 4-2 seger.

Men allt detta är ändå bara lugnet före stormen.

På lördag är det nämligen borta premiär mot Lkpg, mitt personliga Skeå… Jag kommer att vara där, Hanna kommer att vara där och jag kommer att skrika mig hes. Jag ser fram emot det med blandade känslor. Jag avskyr verkligen, med varje cell i min kropp, att besöka den där anläggningen. Och att få se Luleå förlora där är det värsta som kan hända inom sportens värld. Inte för att det kommer att hända nu på lördag, men för att ni ska förstå mig och mina känslor lite bättre.

 

Men vi värmer upp med kvällens drabbning! Seger och Janne är tillbaka. Kanske får jag skaka denna legends hand på lördag.

 

/ Locket