Bland glaslirare och alibistjärnor

Luleå tog idag emot Örebro HK, som kom till Luleå med 10 raka torsk i ryggen och gjorde mål på sitt första skott på mål, innan ens en full minut passerat(!) och kunde sen manövrera ut ett fantasilöst, oengagerat och totalt oinspirerat Luleå Hockey, som aldrig ens var riktigt nära att göra mål.

Det här är verkligheten för supportrar i Norrbotten och övriga Sverige där Luleåfans är utspridda. Vi går in i varje match med en klump i halsen, där vi vet att vi aldrig kan hoppas på poäng. Än mindre när ett par nyckelspelare på forwardssidan försvinner. Det sprider sig en oro i laget, det blir stelt, ström i klubborna och spelarna agerar vilset, stressat och vill hellre passa sin lagkamrat, istället för att köra med huvudet före in mot mål och krascha nätet. Man lägger hellre puckar i rundeln och hoppas på att någon annan ska göra jobbet.

Anton Hedman sa i periodpaus nummer två att Luleå skulle skapa mer trafik. 100 kilo tunge Hedman sa dessa ord och försökte under hela matchen lägga svåra pass, dribbla i dåliga lägen och var mer bakom mål än framför och skapa trafik för att kunna skapa chanser för sina lagkamrater att kunna lägga på mål för styrning eller ett grötmål. ANTON HEDMAN, alltså.

Matchen var en enda lång powernap. Luleå var mer oinspirerade än Juventus alla motståndare säsongen 2005/2006, när de mutade sig igenom hela ligan och betalade både domare och motståndare för att vinna ligan. Alla Luleåspelare får underkänt. Ja, till och med Lill-Nisse. Men, han är också yngst i laget och bör inte straffas allt för hårt. Han kommer göra misstag och dåliga matcher. Mer att jag lägger skulden på de spelare som ska leda laget i motgångar.
Spelare som Petter Emanuelsson, Johan Harju, Brendan Mikkelson, Daniel ”Jag vet inte hur man spelar powerplay” Sondell och Andreas Falk.

Luleåfansen kan inte lägga allt hopp på att unge Einar Emanuelsson ska vara superstjärna redan nu, vi kan inte heller lägga allt ansvar på att Emil Larsson ska göra hattrick varje match, då han är nyförvärv ifrån Almtuna, som gör sin första riktiga SHL-säsong. Vi kan heller inte hoppas på att Nil Lundkvist, hur lovande han än är, ska gå in och dominera i powerplay och vara en Rasmus Dahlin och bryta mönstret med superdragningar och skott i krysset var och varannan match.

När spelare som Niklas Olausson och Patrick Cehlin är borta, MÅSTE de andra våga ta plats, göra nåt irrationellt, bryta på mål, lägga en enklare pass än att försöka leka Klasen eller just kapten Ola med passningar genom slottet. Driv hellre på mål själva, dra ett snabbt skott, istället för att ta emot försöka sikta och göra det snyggt. Och hörrni… Hedman kanske ska börja spela sitt eget spel, istället för att låtsas vara en superstjärna – för det kommer han aldrig bli. Just denna säsongen är Hedman en skugga av sitt forna jag och är en spelare som mer stjälper sitt lag, istället för hjälper det. Luleå är fortfarande alldeles för mycket av ett brunkargäng, när två skickliga spelare försvinner. Och är man ett brunkargäng, ska man spela brunkarhockey och inte försöka dribbla och göra det snyggt.

Jag är så otroligt besviken, arg och skulle gärna vilja marschera in i Luleå Hockeys omklädningsrum och ge dem en syn på hur det är att vara supporter och vad VI kräver av dom. För som det är just nu, är vi alltså 11 poäng ifrån att tappa Play In-platsen. Jag är inte SÅ orolig än, jag bara lyfter frågan att det kanske är dags att se sig om på marknaden, ta in något lån, låta en junior komma in och ta större ansvar på forwardsplats än att få spela extraforward och få 40 sekunder per match, som det varit hittills (Kämpeberg, Willman Borvik, Collin, osv).

NOLL poäng på 3 matcher (där alla tre är emot motståndare under oss i tabellen) är URUSELT och jag vill inte höra spelare och ledare säga att ”jag tycker vi gör dittan och dattan bra”, för verkligheten är det att vi tar NOLL poäng emot motståndare BAKOM oss. Det är totalt oacceptabelt. Även med spelare borta. Kolla på Malmö som haft ENORMA skadeproblem hela säsongen, med spelare borta till höger och vänster, men som ändå kan stå för supervändningar, spela bra hockey och vinna för varandra. I andra lag kliver andra fram i spelares frånvaro – men det kommer tyvärr ALDRIG hända i Luleå Hockey. Där är det beteendet tabu och direkt nåt som gör att man kan bli spottad på.

Bland glaslirare och alibistjärnor, måste någon våga kliva fram. Släpp fram de unga killarna underifrån. De som ska bära Luleå Hockey i framtiden. Ge dom en rejäl chans att få glänsa. Våga bänka ”stjärnor” som underpresterar match ut och match in, för att ge ett jävla statement. Nej, Bulan kan inte magiskt trolla fram saker med detta spelarmaterial. Men spelarna själva kan trolla fram en förbaskad vilja att vinna – till varje pris! Våga få ont. Våga för de andras skull. Våga för att visa att ”kan jag, kan ni”. Tills dess kommer Luleå aldrig mer vara ett topp 6-lag.

Punkt.

/Skägg