Författararkiv: Locket

Nyp mig

På min bredaste östgöska: A men lejte så! .

Är det sant detta som jag får vara med om ? Efter så många år av frustration, månadslånga formsvackor, placering långt ner i tabellen, ångest inför matcher och med en känsla av att vara glad om vi klarar kontraktet denna säsong till det vi nu får vara med om och uppleva?!

Jag har inte knåpat ihop många rader denna säsong i strålande Björnbröders regi. Har inte vågat om jag ska vara ärlig, men u känner jag att jag måste skriva av mig innan vi går in i slutspelet för då blir det om möjligt samma sak igen om inte värre, skrivkrampen.

Jag var på plats i torsdag, 7/3 när Lkpg bjöd in till match. Jag har inte gjort nån hemlighet av vad tycker om det laget. Varje gång jag åkt till den arenan har det varit med en klump i magen. Tidigare säsonger har jag upplevt många förluster för Luleå där, fått lyssna på medgångspublikens hån och okunnighet från läktarplats och i kiosk/bar-köer.

MEN!

Denna gång var jag inte orolig, jag gick med lätta steg och med sång i bröstet från parkeringen till den f.d chokladlådan ( Cloetta Center, förövrigt ett j**ligt smart namn). Jag mötte upp polaren och vi slog oss ner. Redan på vägen till arenan tänkte jag på att det var tunt med folk. Brukar vara betydligt mer folk i vägen. Vi slår oss ner och matchen drar igång. Det var inget snack. Bortsett från en stund i mellan akten så var det Luleås match från nedsläpp till slutsignal. Man vann puckar och närkamper, man fintade och dribblade fritt på ett sett jag aldrig upplevt på plats tidigare. Senast det hände var när jag high-five:ade Åkerström från läktarplats inför 3 perioden.

Luleå vann, jag vågar säga enkelt, lätt mot Lkpg och jag mådde och mår fortfarande underbart av det. Att det sedan kröntes med att slå tillbaka dom ytterligare en gång igår gör ju inte saken sämre! Den matchen för övrigt visar också på något som, inte varit omöjligt kanske men ytterst ovanligt under tidigare år. UPPHÄMTNING! Att falla ihop som ett korthus har vi ju upplevt tidigare men att resa sig ur bråten och komma tillbaka. EUFORI!

Det var en match att se, att minnas och vara glad åt.

Tack Luleå, och tack Lkpg för visat intresse.

/ Locket

W O W

Nej… inte som i det där spelet. WOW!! som i SÅ J**LA BALLT!!

Och nu tror ni säkert att jag menar den nya ljus och ljudanläggningen, och den har iofs samma faktor, men nej.

Jag syftar här på den sedvanliga premiärmarchen! Jag lyckades med konst stycket att inte kunna medverka även detta år mer än via bilder och nån videosnutt. Det är verkligen så förbaskat häftigt! Luleå Hockey sträcker på sig och känner stolthet över sina fans, det lovar jag!

Att sedan Delfinenär utsåld och packad till max med sina totalt 6220 åskådare är ren och sann eufori. Jag älskar dessa bilder, dessa människor och denna förening!

Och som den berömda grädden på moset, löken på laxen, snusen efter maten, vänder underläge till seger på ett Brynäs som vi haft Skeå-svårt för de senaste säsongerna får mig nästan att smälla av!

Jag kan bara bocka och buga.

TACK

Tack Luleå, Tack fansen.

#handhjärta

 

/ Locket

Jag var där

Jag var där …..

http://www.shl.se/play/video/21186977

 

Jag såg Flipper briljera.. jag såg hur ungtupparna visade vägen. Einar… hur bra är inte den killen? Jag satt 2 meter från isen tillsammans med sonen, hans första hockeymatch live någonsin.. (han går igenom trots åldern och håller givetvis på motståndarlaget)

Vi var där tillsammans, det var underbart (för mig mest). Han fick se sitt lag, jag mitt.. Jag fick vara gladast!

Allt gick vår väg, ALLT. Vi slår Lkpg, på bortaplan, vi nollar dom dessutom.

Jag somnar med ett leende.

Tack Luleå. Tack Flipper Tack Tor

 

/ Locket

Fågel Fenix

Det är inte en allt för dålig jämförelse med vad Luleå Hockey behöver bli.

Det är dags för återuppståndelse. Tid att resa sig ur askan och vända trenden. Vi fans behöver det, Bulan behöver det, spelarna behöver det och föreningen behöver det. Ända sedan korståget med inköpta dyra legoknektar, målade väggar i guld och BSTL slagordet så har det gått lite i träda.

Upp och ner, bergochdalbana, Hawaii-hockey, åkt jo-jo i tabellen och avslutat säsongen med en besk eftersmak, iaf om du frågar mig. Nu är det ju ingen som gör det men efter som det är jag som skriver så skriver jag så som jag upplever det.

Ska också erkänna att jag inför denna säsong känt mig aningen luttrad och inte alls lika pepp som jag brukar, Men men, peppar peppar…. jag tycker mig kunna ana en annan känsla som sprider sig i kroppen.

Jag tror kanske inte på nån mirakelavslutning eller guld i år, Men jag vill gå i mål med hedern i behåll och fanan (oavsett om den pryds av Stålmannen eller Björnen) i topp.

Jag älskar Luleå, ÄLSKAR!

Oavsett vad som händer, hur det går, vem som tränar, vem som spelar, vilken logga vi håller högst.

 

/ Locket

Hej… Det är jag igen.

Hej.

Jag är för dålig. Jag tycker för mycket men skriver för lite.

Detta blir ett axplock av vad som rör sig i min skalle. Blir säkert inte helt logiskt men sån är jag.

 

 

Då var vi då där till slut. Efter mycket om och j***a men. Säsongen hittills kan väl bäst beskrivas som en bergochdalbana. Det började bra, blev skit.. skiten höll i sig, det skakades bort men kom tyvärr tillbaka. Skuggan lämnade/fick lämna, vilket i sig är något som aldrig hänt och inget jag trodde skulle hända men det var nödvändigt.  Men nu är vi iaf i play-in.

Jag tror att Malmö bjuder upp till dans, men det gör även vi.  Jag menar, vad har vi att förlora? Från och med nu har vi allt att vinna. Motståndare och ”experter” har redan dömt ut oss och låtit domen falla. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge dom på tasken, att räta upp ryggen, spotta i nävarna och göra jobbet (vilket inte bör innefatta dumpa puck och jaga!). Se vad damerna gör! Dom är ett föredöme.. Ett mycket bra föredöme! Dom bär fanan högt. Dom gör jobbet och dom vinner. Jag älskar dom, som herrarna.. lika.

Jag kastar sällan in handduken, jag kan vara gnällig och förbannad men nånstans där längst inne så finns det en tro och ett hopp som inget kan släcka (tro mig, efter de senaste säsongerna så har jag bevisat det för mig själv), men i år var jag glad att vi slapp kval, för det såg bra illa ut. Nästa säsong måste det dock bli ordning i leden igen. Vi kan inte år efter år hamna i en avgrundsdjup svacka, tappa tron på spelare och ledare. Jag vill ha tillbaka mitt krigande,slitande,kämpande VINNANDE Luleå.

Men det var då och detta är nu. Vi börjar med att täppa till käften på danskarna, sen tar vi oss an vad som sen väntar oss.

Ett stort tack och kärlek till bröder och systrar inom Luleå Fans, jag önskar att jag fick vara en del av er även på plats, på H och inte bara som medlem på avstånd. Ni gör ett fantastiskt jobb! Respekt.

Idag, denna fredag vill jag även passa på att rikta ett särskilt tack till broder och kollega Dunderskägg. Det stycke musik som strömmade från hans lyra och strupe in i mina öron gav mig nytt hopp, ny glöd och en helt fantastisk fredags feeling. Tack Danne. Och för er som missat det.. sök upp det.

 

Nu kör vi.

 

 

/ Locket

 

 

4-2, 013 och 7

Det är fredag på en torsdag, ledigt i morgon och match ikväll. Den laddar jag inför med en mustig gulaschsoppa. Och det är en bra känsla jag bär på. Inte bara för att Stålman Åkerström ska hyllas och äras inför en förhoppningsvis packad Delfinen. Inte bara för eventuella glädjetårar och gåshud utan också för att min magkänsla inför matchen är bra. Så om du läser detta innan spelbolagen stängt spelen så släng in en hundring på 4-2 seger.

Men allt detta är ändå bara lugnet före stormen.

På lördag är det nämligen borta premiär mot Lkpg, mitt personliga Skeå… Jag kommer att vara där, Hanna kommer att vara där och jag kommer att skrika mig hes. Jag ser fram emot det med blandade känslor. Jag avskyr verkligen, med varje cell i min kropp, att besöka den där anläggningen. Och att få se Luleå förlora där är det värsta som kan hända inom sportens värld. Inte för att det kommer att hända nu på lördag, men för att ni ska förstå mig och mina känslor lite bättre.

 

Men vi värmer upp med kvällens drabbning! Seger och Janne är tillbaka. Kanske får jag skaka denna legends hand på lördag.

 

/ Locket

Spellistan…

I slutet av andra perioden ropade sambon att det var dags att äta. Jag stängde av tv´n av två anledningar. Dels för att få grabben att slita sig från den, och dels för att jag inte vill vara/bli förbannad när jag äter.

Efter maten gick jag direkt och startade upp tv´n igen, får då bevittna 4-0.. bestämde då att jag kan ta disken direkt. Behöll matchen på i bakgrunden, men kvävde ljudet från den med att varva igång en av spellistorna jag satt ihop vid något tillfälle jag inte minns.

Och vid första anslaget av strängarna i första låten på listan infann sig tanke-banan direkt…. ”ja, huvudet på spiken, precis sådär känns det”. Låten jag lyssnade på var Duality med SlipKnot.. där refrängen för er som vet (och nu får även ni som inte vet lära er) innefattar textraden :               ” I push my fingers into my eyes
It’s the only thing that slowly stops the ache

Jag slogs också av tanken att det faktiskt är november, och konstaterade med en suck att historien upprepar sig. November = kopiös mental istid och avgrundsdjup formsvacka. skillnaden i år är att vi inte har CHL att använda oss av för att flytta focus från form och tabellplacering. Vad att göra då då?

Ska Skuggan slänga slipsen? Ska röster höjas för att han ska sparkas ? Ska det sparkas spelare och värva in nått nytt unikum eller Messias? Ja dom närmsta timmarna och dagarna lär vi kunna läsa dom olika fantastiska  och självklara lösningarna i diverse sociala medier.

 

Och håll på med det ni. Ni har era tankar, idéer och lösningar. Jag respekterar det. Jag håller inte med, men jag respekterar det.

Jag som många andra är besvärad, orolig och rädd när jag i match efter match får se att passningsspelet är som bortblåst, samma sak med uppspel (och nej, jag tycker inte att dumpa in skott och chansa på att man upphäver icing eller låsa fast pucken i sarghörn är ett sätt att bygga anfall)  och skott i första läget.

Men som jag år efter år hävdar och påstår, så håller jag fast vid det i år också. Det kommer att vända, jag vet inte när, hur eller p ga vad, men det kommer att vända.

Det må vara slumpen eller meningen eller ingenting. Men iaf, när jag började knåpa ner mina tankar så rullade Vi älskar Per Ledin med BDA Orkestern igång. Tänkvärda textrader i den trudelutten.

 

/ Locket

Hallå röh’

Vinst förra gången på ett övertygande sett, samma sak denna gång. Tyvärr så var det motståndarna (mitt personliga Skellefteå, Linköping) som avgick med segern denna gång.

Det var tredje förlusten. Men jag personligen läser inte in förmycket i det.

Visst, spelet har inte varit bländande alla gånger, och man verkar få en mental kollaps när motståndet vänder på steken.

Men det har också varit så att det helt enkelt studsat emot, skott som tar i stolpen m.m m.m

Jag hoppas bara att vi inte hamnar i samma mörka trend som vi gjort de senaste åren i i oktober/november. Mönstret måste brytas.

Men jag ger aldrig upp, jag har redan glömt gårdagens förlust och ser fram emot nästa batalj!

 

/ Locket

Bitterljuv start

Det var en start på säsongen vill jag lova! Jädrar va gött.

Men jag kan inte låta bli att deppa lite iaf. Jag missade hemmapremiären i år igen, jag missade premiärmarchen i år igen. Detta gör mig förbannad. Hur svårt ska det kunna vara att flyga från en stad med en flygplats till en annan dito? Dagens I-landsproblem. Det ironiska i det hela är att den staden jag ville flyga ifrån var Lkpg.. Detta jävla Lkpg. Staden med laget som alla runtomkring håller på för att det är det närmst, punkt. Inte för att man följt dom sen unga år, inte för att man beundrar dom eller älskar dom. Nej. Enbart för att de är närmst. Innan dom tog sig upp i Elitserien så var det HV som gällde för samma skara.

MEN.. skit i det nu. Luleå, mitt älskade ärade Luleå. Ni ligger inte närmst mig, men ni ligger närmst och i mitt hjärta. Jag har varit er följeslagare, försvarare och trogna supporter så länge jag kan minnas.

Ni mötet alltså det lag jag har svårast för av dem alla ( jag som östgöte, mitt Skeå ) Lkpg.

Och som ni gör det. Efter en skakig och ibland kass inledning på säsongen så ställs ni emot en av toppfavoriterna. Och dom pulveriserar ni. Ni gör dom min farfar brukar säga.. Ni ”gör tvål av jävla”!

Jag är stolt, jag är glad, jag är mallig. Jag behövde inte säga ett ord bland kollegor och medmänniskor i byn där jag bor. Jag bara log. Dom visste varför, jag visste att dom visste varför. Det räckte så. En bild säger ju mer än tusen ord och allt det där. Jag hade mer en gärna sett det på plats. Men jag kommer.. tro mig, jag kommer.

/ Locket

Då var det (snart) dags…

image.. för ännu en säsong med Luleå Hockey. Herrar, damer och juniorer. Jag är alltid lika laddad, nervös, glad och övertänd när hockeyn start närmar sig.

Denna säsong känns bra. Jag är mycket spänd på att följa juniorernas framfart. Inte bara för deras säsong i år, jag vill se vad som kan komma att bli framtida spelare i A-laget (om föreningen kan se till att satsa ännu mer på sina egna talanger).

Damerna har en minst sagt spännande säsong framför sig. Regerande mästare och kanske en ännu bättre trupp än förra året! Glader har gjort och kommer antagligen göra både laget och oss supportrar fortsatt glada. Laget känns starkt, vasst och minst sagt spännande. Jag är en av dom som tidigare inte alls haft nått stort intresse för damhockey förut. Men det har kollegorna ( och framförallt Erik) i Björnbröder sett till att ändra på. Jag är minst sagt imponerad och helt såld på damernas spel och hoppas innerligt att dom får mer stöd, uppmärksamhet och uppskattning under året och åren som kommer. Girlpower!

A-laget då.. Jo. Min känsla här är den samma som den är varje år. Optimism! Förhoppningsfull! Jag har hört och hör fortfarande en del missnöjda röster om ditten och datten. Men min känsla kan bara laget påverka.

Det har i vanlig ordning både försvunnit och tillkommit spelare. I år var det även dags för (en del) nya tränare. Även här hörs det röster, bu som bä, men jag håller mig neutral ett tag till tills det finns tillräckligt material för att hylla eller kritisera. Jag är glad att det inte skriks ut en massa offentliga målsättningar som guld x2 och seriesegrar, dock jag räknar med att detta är målet  som laget och föreningen har (internt) och kämpar med alla medel för nå! Jag är taggad, jag har abstinens och jag är beredd.

Ge mig tuff, fysisk, snygg, vass propaganda-hockey i match efter match. Ge mig kärlek och stöd i överflöd från läktare och forum. Och ge mig möjligheten att kunna vara på plats för premiären och marschen. Jag längtar ”hem”.

Med förhoppningsfulla och längtande känslor från Åtvidaberg / Locket