Författararkiv: Erik

Öppet (kärleks)brev till spelarna i LHF/MSSK

Så här dagen innan LHF/MSSK:s historiska första finalmatch skulle jag vilja ta tillfället i akt och författa ett öppet (kärleks)brev riktat till spelarna i LHF/MSSK.
Även om jag bara kan tala för mig själv hoppas jag att många kan nicka instämmande i det jag skriver.

Först skulle jag dock vilja börja med en lite tråkig sak. Tyvärr talar allt för att jag kommer bli tvungen att se morgondagens batalj på SVT Play hemma i soffan (om inget mirakel skulle ske dvs.). Något som känns riktigt bittert då jag innerligt hade hoppats kunna vara på plats och stötta er i Stångebro. Dock hoppas jag att alla som har möjlighet tar sig dit och ger er det stöd ni förtjänar.
För det är ju faktiskt som så att ni förtjänar allt tänkbart stöd. Jag kan inte på ett adekvat sätt beskriva med ord den enorma glädje och stolthet ni får mig att känna, och detta till trots att jag bor över 130 mil från Luleå och Delfinen.
Precis som Toyne var inne på i gårdagens reportage i TV4-sporten så är det rent omöjligt att inte älska er. Trots att ni måste jobba eller studera vid sidan om hockeyn så märks det hur mycket ni brinner för sporten och Luleå Hockey. Jag hoppas att ni, inom en inte allt för avlägsen framtid, ska kunna leva på hockeyn. Allt annat vore ett rent hån mot er och alla andra tjejer som spelar hockey.
På tal om att ni verkligen är älskade så är det ingen överdrift att ni har tagit oss med storm (jag är inget undantag, snarare tvärtom). I vissa fall känns det nästan som att jag tjatar hål i huvudet på min bekantskapskrets (där det även ingår totalt idrottsointresserade personer) med hur pass förträffliga ni faktiskt är. Nåja, ni är ju så sjuhelvetes jävla bra och då tycker jag allt att folk bör bli varse om det!
Inför morgondagen och helgen funderade jag lite om jag skulle ger er något tips lite sådär från läktarhåll, sen kom jag att tänka ”äh va fan, ni vet precis vad ni behöver göra för att ta det där guldet”. Efter ha följt er under säsongen så har jag fullt förtroende för er och vet att ni klarar det!

Kör hårt och kick some ass!

Jag älskar er alla (ingen nämnd, ingen glömd) så jävla mycket!
/Rödskägg

Länge har vi väntat (eller om du så vill SM-jävla-final!)

Så var vi äntligen framme vid den välkända gränslinjen där det abstrakta blir högst konkret, där den kollektiva drömmen om något större och vackrare ska realiseras. Jag talar förstås om SM-finalen våra rakt igenom heroiska och extraordinära stålbrudar har nått efter totalt 40 matcher (träningsmatcher ej inräknade) och 2422 minuter och 10 sekunders speltid plus tre straffläggningar.
Nu när säsongens sista två eller tre matcher nalkas betyder allt det som har varit å ena sidan inte ett endaste skit. Samtidigt så är det just denna resa som har möjliggjort var vi står idag. Det är denna resa som, i med- och motgång och i strid, har svetsat ihop laget till en fantastisk enhet.
En fantastisk enhet fullt redo att frälsa framgångstörstande supportrar med det allra finaste som går att uppbringa nämligen ett SM-guld.
Att det här och nu bara finns guld som gäller vet alla. Spelarna vet det, ledarstaben med Glader i spetsen vet det, vi supportrar vet det, klubbledningen vet det, all personal vet det osv. I detta läge finns det inget vi och de, bara vi. Vi är ALLA Luleå Hockey, denna rödsvartgula maskin som ska putta ner Linköping från tronen och bärga Norrbottens första hockeyguld på tjugo långa år. Som Luleå Hockeys VD Stefan Enbom säkert skulle ha sagt ”Vi gör det tillsammans”.
Självklart vilar det stora huvudansvaret på spelarna och ledarna men alla andra behövs på våra olika sätt. Och det är just denna kollektiva samsyn som jag ser som en av våra styrkor, och som kan komma fälla avgörandet till vår fördel. Nu säger jag inte att det kommer bli så utan att det kan komma bli så. Det är en markant skillnad.

Linköping är utan tvekan en hård nöt att knäcka, ja faktiskt säsongens allra hårdaste nöt. LHC är ett ruskigt bra lag med idel skickliga spelare såsom Jennifer Wakefield, Pernilla Winberg, Denise Altmann, Emilia Ramboldt, Anna Kjellbin, Shannon Stewart och målvakten Florence Schelling för att nämna några. Som sagt ett väldigt komplett och spelskickligt lag.

Om det är omöjligt att besegra Linköping, trots deras stjärnspelare, i en finalserie bäst av tre? Absolut inte! Jag är fullständigt övertygad att vi besitter de kvaliteter som krävs för att snuva LHC på deras tredje raka SM-guld. Under ledning av multitaskingvirituosen och kebabfantasten Fredrik Glader i båset och Kirunas stora dotter Emma ”Il Capitana” Eliasson på isen så vet jag att laget Luleå Hockey/MSSK kommer göra ”whatever it takes” (för att använda Fabbes klassiska ord från fjolårets CHL-final).

På tal om Linköping så är det en stor skandal att deras stora stjärna Jennifer Wakefield inte har blivit avstängd för hennes ruggigt fula tackling mot HV71:s landslagsspelare Fanny Rask i den tredje kvartsfinalen lagen emellan. Dock kan man ju alltid hoppas att disciplinnämnden vaknar och i efterhand stänger av Wakefield ett par matcher.

Nåja, det om det. På onsdag är det som de flesta nog vet den första finalen i Linköping och då hoppas jag att så många Luleåsupportrar som möjligt tar sig till Stångebro och hejar fram LHF/MSSK till seger. Främst tänker jag på de som bor i Östergötland, även folk med Luleåhjärta som bor i Småland, Sörmland, Närke och Stockholmstrakten etc. bör ta sig till Linköping och Stångebro tycker jag. Själv lovar jag att vara på plats om bara den där lilla detaljen med skjuts löser sig (ibland är det riktigt surt att sakna bil och körkort). Jag har även hört rykten att folk från Luleå planerar att åka ner för egen maskin. Finns bara ett ord för dessa människor: Hjältar!
Vi har gång efter annan under säsongen visat att vi har Sveriges bästa hemmaklack på damsidan. Nu visar vi att vi också har den bästa bortaklacken! Inga konstigheter där? Nej, jag tänkte väl det.
ALLA TILL STÅNGEBRO!

Och på lördag är det dags för final i Delfinen. Då ska Modos publikrekord på 3449 åskådare från finalen 2014 slaktas! Delfinen 13.00 nu på lördag. Bor du i Norrbotten. Be there, det kommer bli en hejdundrande hockeyfest utan dess like. Sanna mina ord.
Ryktet gör även gällande att ett allmänt utreseförbud har utfärdats för Norrbotten nu till helgen, dock med undantag för herrlaget som spelar kvartsfinal mot något obskyrt lag från Karlstad.

Innan jag avrundar vill jag kortfattat beröra diskussionen på främst Twitter, men även andra sociala medier, som handlar om hur damhockeyn kan växa och medias bevakning av den. En diskussion vi på Björnbröder kanske har en viss del i att den tog fart just nu. Särskilt tack vare kollega Fredriks eminenta blogginlägg för ett par dagar sedan.
Detta är en oerhört viktig diskussion som måste fortsätta även efter det att finalerna är färdigspelade. Det finns inget direkt rätt och fel, utan jag tror vi behöver en bred diskussion med högt i tak hur vi kan utveckla damhockeyn så den får den uppmärksamhet den förtjänar.
Vi har alla olika åsikter och erfarenheter som behöver komma till tals samt diskuteras med andra människor som också brinner för damhockeyn.
Jag vill också ta tillfället i akt att uppmana folk att inte bara läsa medias artiklar om damhockey utan även dela, retweeta, gilla, kommentera etc. så media de facto ser att det finns ett intresse för damhockey.

Till sist vill jag citera LuleåFans version av Euskefeurats Länge har vi väntat. En ramsa som i mångt och mycket sätter fingret på vad som gäller här och nu. Även om strofen ”Vi som bor här uppe i Norrbottens län…” inte riktigt är korrekt för alla oss sörlänningar som håller på Luleå Hockey.

Länge har vi väntat, nu är det dags igen
Guldet ska tillbaka, hem till Norrbotten
Vi som bor här uppe, i Norrbottens län
Är inte så pigga på ligga å tigga på våra bara knän (NEJ!)

Nu jävlar kör vi mot guldet!

/Rödskägg

Håll käften Wikegård!

Ibland kommer det tillfällen när man blir tvungen att skriva krönikor/blogginlägg man innerligt hoppades att man inte behövde skriva. Även om inte berör Luleå Hockey direkt (utan snarare hockeyn i allmänhet och damhockeyn i synnerhet) så är detta just ett sådant fall.

Jag talar förstås om Niklas Wikegårds minst sagt idiotiska och verklighetsfrånvända kommentarer om damhockey som han i förrgår kallade för ”skava sig mot varandra-hockey. Att Wikegård uttalar sig så här förvånar mig inte det minsta då han vid ett flertal tillfällen uttalat sig på liknande sätt. Vem minns inte hans minst sagt korkade handväskemetafor förra året? Detta ursäktar inte hans ständigt återkommande grodor, utan tvärtom. Någon jävla gång tycker jag att karlfan borde ha lärt sig av sina misstag men inte då. Torsdagens uttalande i C Mores podcast Sporthuset visar inte bara på hans totala okunskap om damhockey utan är riktigt raljant och väldigt nedvärderande i mitt tycke.

Att över huvud taget prata om, eller för den delen antyda, att det inte är något fysiskt spel i damhockey tyder på väldigt stora fördomar kring just damhockeyn. Jag tror knappast att någon av oss 45 besökare (det är en förbannat dålig siffra men det är en annan historia) som såg HV71-Luleå Hockey/MSSK i Prolympiahallen förra fredagen skulle hålla med om ett sådant påstående, definitivt inte med tanke på smällen som vår lagkapten Emma Eliasson fick i slutet av första perioden. Något som i sin tur ledde fram till en roughing-utvisning för Emma Nordin.

Även om ignoransen/okunskapen som Wikegård och många andra visar upp är väldigt skadlig för damhockey så ser jag själva nedvärderandet av damhockey och därmed också upphöjandet av herrhockey till norm som något betydligt allvarligare i mina ögon. Både i kampen för jämställd ishockey och idrott men även i kampen för ett jämställt samhälle. Att använda uttryck såsom Wikegårds ”skava sig mot varandra-hockey är underförstått att säga att herrhockey är den riktiga hockeyn och att damhockeyn således inte är en riktig idrott, utan bara något som i bästa fall kan påminna om riktig hockey. Snacka om att fullständigt underkänna alla tjejer som spelar ishockey oavsett vilken nivå det än är.

Om kvinnors närvaro på ett område, i detta fallet hockey, inte ses något fullvärdigt hur ska vi då på allvar prata om hur jämställda vi är?

Att dagens Sverige inte är jämställt på flera andra områden än ishockey och idrott är inte en annan femma, dock väl lite just utanför detta inläggs ämne.

Att Niklas Wikegård är en glappkäftad medelålders med minst sagt tvivelaktiga och förlegade åsikter om könsroller och normer är ju självklart mycket tråkigt då det finns allt för många sådana (om än inte lika glappkäftade). Dock skulle jag inte säga att Herr Wikegård är den största boven i detta drama. Nej i mina ögon är den största boven faktiskt C More, som trots Wikegårds upprepade fadäser ändå låter honom få komma till tals om och om igen. Allt annat än att de är väl medvetna om hans åsikter, och att genom låta honom få vara expert så ger de han en plattform för att föra ut sina mullig mansgris-åsikter är en ren och skär lögn!

Från SHL och även från andra håll talas det fint om hur föräldrar ska kunna på hockey tillsammans med sina barn utan att behöva uppleva allt hemskt hat som kommer från ståplatsläktarna runt om i landet. För alla vet ju att allt ont som har med hockey härstammar från ståplats. Att C More har en expert som i tid och otid kläcker ur sig den ena korkade saken efter den andra är dock helt okej. Nu säger jag inte att allt är frid och fröjd på ståplats. För precis som överallt i samhället så har ståplats sina fel och brister, även där sägs och görs det ju saker som inte alltid är helt okej. Då jag har under snart 14 års tid spenderat oräkneliga timmar på olika ståplatsläktare runt om i landet både på hockey och fotboll, och eftersom det är där jag känner att jag har min naturliga hemvist på en arena så borde jag iallafall ha lite koll på saken kan man tycka.

Dit jag ville komma med min lilla utvikning är att det tydligen helt okej att basha på allt som oftast oskyldiga supportrar men är man expert på TV får man dock spy ut sig nästan vilken skit som helst. Dubbelmoralen i detta gör mig riktigt förbannad och spyfärdig rent ut sagt. Med andra ord sopa gärna rent framför er egen dörr innan ni ger på supporterkulturen.

Nu har jag förvisso inga barn men om jag någon gång i framtiden skulle få barn och hen visar sig ha ärvt mitt hockeyintresse, då vill i alla fall jag slippa förklara för min avkomma varför den där gubben på TV påstår att hockeyspelare som inte kämpar och sliter är kärringar med handväskor.

Med tanke på gårdagens och tidigare utspel från Wikegård så hjälper det inte med halvhjärtade ursäkter likt den som går att finna på hans videoblogg. För mig är det bara en läpparnas bekännelse som är ett inte värt enda dugg.

Nu räcker det inte bara ord nu krävs även handling. Jag anser att han bör hålla käften stängd i offentliga sammanhang där han kan riskera att kläcka ur någon dynga.

Från C Mores sida vill jag se att de en gång för alla sätter ner foten och helt sonika kickar Wikegård. Det kan låta hårt men man ska ju veta att det här inte är en engångsföreteelse från hans sida, och i detta fallet handlar det ju att om att skicka en signal att det här är inte ett acceptabelt beteende någonstans.

Så för svensk hockeys skull (såväl herr- som damhockey) så måste Wikegård gå.

Nu jävlar är råttet mågat – Wikegård must go!

/Rödskägg

 

 

Intervju med Fredrik Glader angående Noora Tulus, kommande landslagsuppehåll mm

Efter nyheten om nyförvärvet Noora Tulus blev offentligt i förrgår så kände jag att jag ville ta Fredrik Glader lite på pulsen angående vårat senaste nyförvärv. Intervjun blev dock lite längre både med tanke på skadeläget på vårat första backpar Emma Eliasson och Ida Boman och samt den kommande fyrnationsturneringen i Oskarshamn där även Finland, Ryssland och Tyskland deltar. Nog om detta här kommer intervjun.

Till att börja med tänkte jag fråga hur god segerkebaben i Jönköping nu i fredags var på en tiogradig skala, där ett motsvarar att om och om igen se Jimmie Ericsson hånflina efter ha gjort mål på oss samtidigt som man blir tvingad att lyssna på Takida på repeat och elva motsvarar Janne Sandström-klass.

11 av 10. Janne Sandström-klass helt klart! Det är den fantastiskt goda kebabsåsen de har där som gör det hela speciellt.

Hur skulle du beskriva nyförvärvet Noora Tulus?

Hon är en spelskicklig rightare med både bra skott och bra teknik.

På vilket sätt kommer hon bidra till laget?

Hon är en poängstark spelare så hon kommer förstås bidra där men hon har även en betydande erfarenhet av att vinna titlar och internationella medaljer trots hennes unga ålder.

Hur är planen spelmässigt för Noora Tulus och Mira Jalosuo?

Planen är att de ska bidra med spets och leda laget. Vi kommer även få bättre konkurrens i laget och få fler producerande femmor, något som kommer leda till ökat krigande om platserna. Vårat powerplayspel kommer också bli ett större hot då både Jalosuo, Tulus och Henriette Sletbak är högerskyttar.

Hur kommer hon passa in i gruppen, och hur kommer gruppen passa henne?

Hon är en bra tjej och jag har inga tvivel på att hon kommer passa in i gruppen.

Vårat sätt att spela liknar lite det finska landslagets sätt så på så sätt underlättar det ju för henne. Dessutom kommer hon till en väldigt harmonisk grupp som det är lätt att komma in i. Det blir ju även en trygghet för henne att ha andra finska spelare i laget.

Nu kom vi lite in på en fråga jag hade tänkt ställa lite senare så jag ställer den nu istället. Ni har ju nu fyra finska spelare, finns det en tanke bakom det eller är det en slump?

Som sagt så liknar vårat spel lite det finska landslagets så det har väl fallit naturligt så att säga. Sedan så gillar jag Pasi Mustonens (förbundskaptenen för Finlands damlandslag. Rödskäggs anm.) syn på hockey.

Har du pratat något med Michelle Karvinen och de andra finska spelarna i laget innan värvningen av Noora Tulus?

Jag har kollat med våra egna spelare samt andra källor hur hon är, samt sett henne med egna ögon vid olika landslagsturneringar.

För alla oss som inte har riktig koll på finska SM-Sarja, hur bra skulle du säga att den är i jämfört med Riksserien?

Topplagen är lika starka som Riksseriens topplag. Vi skulle förmodligen spela rätt tight mot JYP eller Espoo Blues som är de två bästa lagen i Finland. Däremot är Riksserien jämstarkare. Ungefär som SHL kontra SM-Liiga.

Jag läste ju idag (läs igår) att både Emma Eliasson och Ida Boman dras med skador, hur är läget med de båda inför helgen?

Ida Boman spelar inte i helgen, Emma Eliasson är tveksam. Det är gamla skador som spökar så det är väl lite av en försiktighetsåtgärd inför slutspelet. Hade det varit slutspel är jag nästan säker på att båda hade spelat.

Johanna Fällman kommer förstås få dra ett stort lass i helgen men det bli en hel del speltid för de flesta backar, även Nathalie Lidman som jag tyckte gjorde ett riktigt bra inhopp i tredje perioden i söndagens match borta mot AIK.

Hur ser det ut, kommer Emma Eliasson spela i fyrnationsturneringen i Oskarshamn nästa helg?

Jag tror inte hon kommer spela men det är en diskussion hon får ta med Leif Boork.

Kommer det dyka upp något nytt på nyförvärvsfronten nu eller var Noora Tulus sista nyförvärvet innan transferfönstret stänger?

Vi är tillfreds med gruppen för säsongen så detta var det sista nyförvärvet.

På tal om nyförvärven, hur länge kommer de spela för er?

Jalosuo kommer bara spela med oss resten av säsongen och slutspelet på grund av hennes studier. Ett kort men förhoppningsvis lyckat gästspel. Vår förhoppning med Tulus är att hon även kommer spela för oss nästa säsong, men till att börja med så blir det säsongen ut och slutspelet sedan så får vi se

I måndags presenterades truppen till fyrnationsturneringen. Vad tycker du om att ha ett landslagsuppehåll så här precis i Riksseriens slutspurt, och vad tycker du om Leif Boorks landslagstrupp?

Vad ska jag säga. Som lök på en gräddtårta ungefär. Det är ju stor risk att nyckelspelare i något lag blir skadade inför slutspelet, det är bara att hoppas att det inte är våra spelare som blir skadade. I dagsläget är det sex landslagssamlingar på en säsong, det är tre för mycket enligt mig. Fokuset från förbundet borde ligga på Riksserien istället för landslaget. Ligan blir inte starkare av för mycket landslagsverksamhet , utan landslaget tycker jag bör ses som en bonus.

Jag tycker självklart att det borde vara fler från oss i truppen, att Maria Omberg inte är med är nästan ett hån. Boorken vet mycket väl vad jag tycker i målvaktsfrågan. Även Rebecca Stenberg, Emelie Jönsson och Melinda Olsson borde få chansen tycker jag. Också en sådan som Kristin Andersson tror jag inte skulle göra bort sig i landslaget.

Till sist vad tycker du om förbundets miss med Johanna Fällmans moderklubb i samband med Leif Boorks presentation av landslagstruppen?

Jag blev faktiskt lite förbannad ett tag. Tror du att samma sak hade skett om det hade varit Tre Kronor? Riktigt pinsamt faktiskt.

Med denna i mitt tycke uppfriskande och tänkvärda sågning av hockeyförbundet så slutar intervjun.

/Rödskägg

Sagan om när Rödskägg besökte Luleå Hockey/MSSK

Coach Glader flankerad av spelarna Melinda Olsson och Emma Nordin.

Coach Glader flankerad av spelarna Melinda Olsson och Emma Nordin.

Så kära läsare, nu är jag tillbaka för att berätta om själva besöket.

Nå vart var jag någonstans? Jo, jag hade ju berättat prologen som handlade om händelserna som ledde fram till denna visit.

För att komma i fas med händelserna så tar vi och spolar fram till söndagen den 27:e december. Ni som läste prologen kommer ju ihåg att den utspelade sig på julaftonen. Ni som vill läsa prologen hittar den precis här.

Innan vi går in på själva besöket så vill jag dock ta tillfället i akt att redogöra för anledningarna till mitt besök. Detta för att de, i mitt tycke, är av stor vikt att för att förstå helheten.

Dessa anledningar är för det första att jag som distanssupporter och skribent på denna blogg ville med egna ögon få en liten inblick i damlagets vardag och verksamhet. Något som annars främst sker via olika media samt Luleå Hockeys officiella kanaler.

Och för det andra så kände jag att jag behövde lite material/input till min planerade miniserie som är tänkt att handla om damhockey i allmänhet och Luleå Hockey i synnerhet, och lite olika tankar kring hur man kan försöka öka statusen och det allmänna intresset för damhockey.

På grund av detta upplägg kommer jag i detta inlägg inte återge så väldigt mycket av själva intervjuandet som skedde, utan det kommer i inlägg framöver.

Efter denna lilla utläggning är det äntligen dags för mig att ta sig an berättelsens kärna, besöket.

27 december var det alltså. Klockan var väl ungefär 13.45 när jag möter upp Fredrik Glader utanför deras lokaler i Delfinen. Det börjar med att jag blir visad runt i deras högklassiga faciliteter; såsom omklädningsrummet, tränarrummet och absolut inte att förglömma loungen där spelarna kan koppla av efter träning och ta en kopp kaffe och eller någon frukt mm. Faktum är att en hel korridor i Delfinens innandöme har upplåtits åt damlaget. Faciliteterna är utifrån vad jag har sett och fått höra något som få lag kan konkurrera med. Nu vet jag ju inte hur faciliteterna för Linköpings damer ser ut men rent instinktivt känns det som att de är de enda som eventuellt skulle kunna utmana LHF/MSSK där.

Innan själva intervjuandet kan ta sin början så blir det att vänta ett litet tag i tränarrummet, eftersom Fredrik Glader ska hämta Ida Bomans handskar som han utan den nyblivna landslagsbackens vetskap tidigare har tagit och lämnat in till skräddaren för att få de lagade. Sedan har han helt glömt att lägga tillbaka. Denna lilla anekdot kan kanske tyckas obetydlig, dock tycker jag att den på ett bra och konkret sätt visar på Fredrik Gladers engagemang när det gäller sin roll. På tal om hans engagemang så berättar han under intervjun att när tar sig an något så gör han det till 200%.

Medans intervjuandet fortlöper visar han även prov på multitasking då han utöver att svara på frågor samtidigt skriver ner träningsinstruktioner till den stundande träningen. Samtalet fortsätter tills dess att vi måste ta paus då det är dags för träning och genomgång.

Då det är en hel del olika intryck och tankar för mig att ta in och bearbeta så ska jag väl tyvärr erkänna att jag inte var helt hundraprocentigt fokuserad på själva träningen.

Under träningen får jag även en liten pratstund med den skadade centern Melinda Olsson eller Brallan som hon också kallas. Varför hon kallas det härrör från en incident under en distriktssamling (har jag för mig) för länge sedan. I samband med denna incident så myntade nuvarande LHF/MSSK-backen Johanna Fällman smeknamnet Brallan och sedan dess har det levt vidare. Eller som hon själv säger så är det ingen i Riksserien som kallar henne Melinda utan det är Brallan som gäller.

DSC_0205 DSC_0215

Efter träningen så fortsätter snacket med sportchef/demontränare/multitaskvirtuosen Fredrik Glader som inte så förvånande berättar att han gärna skulle vilja vinna SM-guld under något av de här två åren som han har kontrakt med föreningen i sitt hjärta. Något som inte verkar helt omöjligt, särskilt inte med tanke på den senaste pusselbiten i lagbygget, dvs. den hårdskjutande finska landslagsbacken Mira Jalosuo som presenterades i måndags och ansluter den 15/2.

Efter långt och givande samtal så avslutas intervjun med att Fredrik Glader dels får beskriva sig själv och dels blir tvungen att avslöja lite olika saker om spelarna i laget såsom vem som är mest morgontrött etc. Av utrymmesskäl kommer dock dessa svar i ett separat inlägg. Men hur Glader beskriver sig själv och hur de två intervjuade spelarna Emelie Jönsson och Emma Nordin uppfattar honom tar vi dock här och nu.

Fredrik Glader enligt sig själv: Social, lyhörd och engagerad

Emelie Jönsson om Fredrik Glader: Seriös, vinnarskalle, hett temperament och kunnig.

Emma Nordin om Fredrik Glader: Engagerad, kunnig, ärlig och sympatisk.

Även om det inte var identiska svar så tycker jag ändå det visar på en fullt godkänd kännedom om sig själv från coach Glader.

Eftermiddagen och besöket hos Luleå Hockey avslutas som sagt med att jag intervjuar spelarna Emelie Jönsson och Emma Nordin. De svar jag fick ut därifrån kommer precis som med Fredrik Gladers diton att bakas in i framtida inlägg så därför inget direkt referat här.

När min intervju med Emma Nordin är klar så är klockan närmare 18 om inte mitt minne sviker mig och jag känner mig väldigt nöjd vad jag har fått utav dagen. Om än att jag är väldigt hungrig. I min iver kring intervjuandet och besöket hade jag visst glömt bort den där lilla detaljen mat under eftermiddagen

Jag vill rikta ett stort tack till Fredrik Glader och Luleå Hockey/MSSK för gästfriheten och det goda bemötandet! Detta besök är för mig personligen en utav förra årets absoluta höjdpunkter.

Snipp snapp snut så var sagan slut!

/Rödskägg

Sagan om när Rödskägg besökte Luleå Hockey/MSSK – Prologen

Mina damer och herrar kom och samla er framför datorerna så ska jag förtälja en historia som utspelade sig för länge sedan. Nej, nu ljög jag faktiskt. Fy där Rödskägg, inte fara med osanning inför bloggens läsare. Faktum är att det bara var lite drygt 2,5 veckor sedan denna händelse ägde rum. Fast med tanke på dagens ständigt uppkopplade informationssamhälle där något nytt händer varje minut, och samt tack vare en illmarig lunginflammation som höll mig däckad i ungefär en vecka med ca 39 graders feber så känns det som en mindre evighet sedan mitt besök hos vårat fantastiska damlag.

Innan jag går in på själva besöket så skulle jag vilja ta tillfället i akt och berätta lite om händelserna som ledde fram till själva visiten. Vi kan kalla det en prolog om ni vill.

Allt tar sin början på julaftonens förmiddag då undertecknad sitter på ett tåg (vad annars) på väg upp mot Göteborg för att fira jul med delar utav min familj.

Samtidigt som jag sitter där på tåget så gör jag ett sista försök (iallafall känns det så) att kolla om det finns tågtider upp till Luleå i mellandagarna för att se herrarnas match mot Färjestad på annandagen. Till min (och detta blogginläggs) lycka så hittar jag ett tåg som går vid nio på kvällen den 27:e. Jag funderar en liten stund och bestämmer mig för att köra på det. Som ni säkert kan lista ut så var det inte ett så svårt beslut.

Lite senare under min resa så ser jag på Twitter att LHF/MSSK:s tränare Fredrik Glader önskar alla (och särskilt alla som stöttar Luleå Hockey) en god jul. Efter en liten konversation mellan mig och nämnde Glader så frågar jag om jag kan få ett snack med honom för denna bloggs räkning. Som tur fungerar detta, annars hade ju denna saga tagit slut redan här.

Och ännu bättre, för att inte säga optimalt, är att Glader föreslår att ta det i samband med deras träning på söndagen så jag även kan få se deras faciliteter. Kort sagt ett erbjudande jag inte kan tacka nej till.

Med dessa ord så slutar prologen och inom kort på denna blogg kommer själva berättelsen om besöket.

/Rödskägg

Fattar ni hur bra vi är? En högst subjektiv hyllning till Luleå Hockey/MSSK.

Igår var en dag där många känslor var i omlopp. Sorg, bestörtning och nedstämdhet över de vedervärdiga terrordåden i Paris, besvikelse över herrarnas fortsatta kräftgång mm.

Allt var dock inte helt åt helvete med gårdagen, det fanns även en del ljusglimtar. Den otroligt fina och känslosamma hyllningen till Cam Abbott innan herrarnas match mot HV borde fått även det mest härdade hjärta att smälta.

Och så har vi har vi vårat underbara damlag. Damlaget, Luleå Hockey/MSSK, Luleå Hockey dam, damerna, Hårda brudar etc. Kärt barn har många namn och kärt är det verkligen om ni frågar mig.

Då herrarna just nu i mångt och mycket kan liknas vid ett urspårat tåg utan någon som helst vetskap om dess destination (och dessutom ett tåg där mazarinerna sedan länge är slut i bistron) så damerna dess raka motsats. Ett tåg som i expressfart ångar på mot slutdestinationen utan några till synes större hinder på vägen förutom ett konkurrerande tåg från Östgötaslätten.

Mazarinerna då, undrar kanske någon. Jo, det finns gott om!

Trots att tåget Luleå Hockey/MSSK går som på räls så verkar tyvärr många Luleåsupportrar ännu inte fattat hur bra vi faktiskt är. Även om gårdagens publiksiffra på 612 åskådare är med riksseriemått (och med tanke på att fotbollen lockade nog en hel del till tv-apparaterna) en mycket bra siffra så är jag ändå inte riktigt nöjd. Det kan och bör bli mycket bättre är min åsikt.

Hur bra är vi då? Vi spelar i riksserien som är den bästa serien, vi ligger tvåa (fyra poäng efter Linköping med två matcher mindre spelade), vi har några av serien absolut bästa spelare i bl.a. Michelle Karvinen, Emma Eliasson, Emma Nordin och Johanna Fällman. Så fattar ni hur bra vi är!?!

Hybris säger kanske någon men om inget oväntat sker så har jag väldigt svårt att inte se en kommande final i vår mellan oss och Linköping.

Självklart måste spelare och ledare vara ödmjuka inför varje match och inte underskatta motståndarna. Finns ödmjukheten där så är det inte många som rår på Luleå Hockey/MSSK. Sanna mina ord.

Med dessa ord så vill jag uppmana alla som har möjlighet att gå och se damernas matcher. Det är de värda och ni kommer inte bli besvikna!

Om man likt undertecknad bor långt ifrån Delfinen så rekommenderar jag att ni omgående skaffar ett konto på LiveArena. För 79 kr/månaden så kan man förutom LHF/MSSK:s matcher bl.a. se J-20 och J-18:s diton.

Framöver tänkte jag köra en liten miniserie i fyra delar om mina tankar om hur publikintresset kan öka ännu mer. När detta kommer ske ska jag dock låta vara osagt.

/Rödskägg

Ps. Luleå Hockey/MSSK ni gör mig jävligt glad!

Rödskägg checkar in/Lite tankar kring nyheten om Sara Sundqvists situation

Så var det då dags för mig att göra debut som skribent här på Björnbröders blogg. Mitt fokus kommer vara det senaste tillskottet i föreningen dvs. vårat damlag.

Vem är då jag som skriver dessa ord? Jag heter Erik Gustafsson, är 32 år gammal och bor i Växjö. En del kanske känner mig som Rödskägg eller någon variant utav det typ Erik Rödskägg eller Kapten Rödskägg etc.

På Twitter hittar ni mig under nicket @erikovg där jag blandar allehanda nonsens med något vettigt inlägg då och då. Vad som är vad låter jag betraktaren avgöra.

Till att börja med så kan jag erkänna att jag inte är någon direkt damhockeynörd (än så länge bör kanske tilläggas) utan snarare mitt Luleåhjärta kombinerat med min tro på ett jämställt samhälle som gör att jag vill skriva om Luleå Hockey/MSSK här på bloggen.

Först hade jag tanken att skriva ett inlägg där det som följer skulle utgöra avslutningen men jag kände att det skulle bli lite väl mastigt och tungrott så därför valde jag att dela upp det i två olika inlägg. Därför kommer dagens inlägg bara vara lite tankar kring nyheten om vår målvakt Sara Sundqvists situation.

Jag antar att i princip alla som läser denna blogg känner till historien så därför ska jag inte upprepa det här. Skulle du mot förmodan inte känna till historien så kan du läsa den nästan alltid lika briljanta Cecilia Edströms inlägg på SVT:s hockeyblogg.

Exakt var det fallerade och vem/vilka som bär skulden vill jag låta vara osagt då jag har för dålig insyn i det som har hänt.

Dock sätter hela den här soppan fingret på ett par viktiga punkter. Först och främst hur kommunikationen mellan damsektionen och huvudföreningen fungerar. T.ex. så uttryckte Luleå Hockeys VD Stefan Enbom stor förvåning över det inträffade.

Hur är det överhuvudtaget möjligt att vår VD först får reda på det via morgontidningen kan man verkligen fråga sig, för något måste ju uppenbarligen ha brustit i kommunikationen.

En annan fundering som jag har är hur fan en såhär pass allvarlig situation får sin lösning först när media får nys om det? Det är för övrigt inte allt för ofta jag tackar Jimmy Landström på Kuriren för något han har skrivit men för detta förtjänar han faktiskt ett tack från min sida.

Även om det verkligen var i grevens tid när situationen fick sin temporära lösning så tycker jag att föreningens snabba agerande i måndags morgon/förmiddag är väl värt en eloge.

Jag vågar knappt tänka på vad som hade kunnat hänt om situationen inte löst sig och Sara Sundqvist hade tagit flyget hem till Ö-vik.

Dels tror jag att Luleå Hockey/MSSKs rykte hade blivit enormt skamfilat, något som hade kunnat bromsa den här satsningen markant.

Även om det ovannämnda kan påverka det sportsliga på lång sikt så vill jag även belysa det rent sportsliga på kort sikt. I detta fall hade det bl.a. inneburit att Maria Omberg hade fått bära ett ännu större ansvar i målet, då vi utöver firma Omberg/Sundqvist har blott 16-åriga Wilma Lantto som tredjemålvakt. Troligen hade sportchef Glader i så fall fått leta upp en stabil back-up till Omberg.

Det är dock funderingar jag inte vill ha svar på då jag hoppas på en mer permanent lösning på Sara Sundqvists situation inom en snar framtid.

Även om hela den här situationen är förbannat illa skött och inte acceptabel någonstans så är min förhoppning att det ska läggas till facket barnsjukdomar. Det är i mitt tycke bättre att sådant här sker nu när damverksamheten är i sin linda än om ett par år när Luleå Hockey/MSSK går som på räls.

Detta här var väl allt jag hade att säga för tillfället, förhoppningsvis så kommer jag tillbaka med ett nytt inlägg i slutet av veckan.

/Rödskägg