Hej… Det är jag igen.

Hej.

Jag är för dålig. Jag tycker för mycket men skriver för lite.

Detta blir ett axplock av vad som rör sig i min skalle. Blir säkert inte helt logiskt men sån är jag.

 

 

Då var vi då där till slut. Efter mycket om och j***a men. Säsongen hittills kan väl bäst beskrivas som en bergochdalbana. Det började bra, blev skit.. skiten höll i sig, det skakades bort men kom tyvärr tillbaka. Skuggan lämnade/fick lämna, vilket i sig är något som aldrig hänt och inget jag trodde skulle hända men det var nödvändigt.  Men nu är vi iaf i play-in.

Jag tror att Malmö bjuder upp till dans, men det gör även vi.  Jag menar, vad har vi att förlora? Från och med nu har vi allt att vinna. Motståndare och ”experter” har redan dömt ut oss och låtit domen falla. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge dom på tasken, att räta upp ryggen, spotta i nävarna och göra jobbet (vilket inte bör innefatta dumpa puck och jaga!). Se vad damerna gör! Dom är ett föredöme.. Ett mycket bra föredöme! Dom bär fanan högt. Dom gör jobbet och dom vinner. Jag älskar dom, som herrarna.. lika.

Jag kastar sällan in handduken, jag kan vara gnällig och förbannad men nånstans där längst inne så finns det en tro och ett hopp som inget kan släcka (tro mig, efter de senaste säsongerna så har jag bevisat det för mig själv), men i år var jag glad att vi slapp kval, för det såg bra illa ut. Nästa säsong måste det dock bli ordning i leden igen. Vi kan inte år efter år hamna i en avgrundsdjup svacka, tappa tron på spelare och ledare. Jag vill ha tillbaka mitt krigande,slitande,kämpande VINNANDE Luleå.

Men det var då och detta är nu. Vi börjar med att täppa till käften på danskarna, sen tar vi oss an vad som sen väntar oss.

Ett stort tack och kärlek till bröder och systrar inom Luleå Fans, jag önskar att jag fick vara en del av er även på plats, på H och inte bara som medlem på avstånd. Ni gör ett fantastiskt jobb! Respekt.

Idag, denna fredag vill jag även passa på att rikta ett särskilt tack till broder och kollega Dunderskägg. Det stycke musik som strömmade från hans lyra och strupe in i mina öron gav mig nytt hopp, ny glöd och en helt fantastisk fredags feeling. Tack Danne. Och för er som missat det.. sök upp det.

 

Nu kör vi.

 

 

/ Locket

 

 

En reaktion på “Hej… Det är jag igen.

Kommentarer inaktiverade.