Tankar kring lagbygget 18/19, by Skägget

Luleås lagbygge tar form, allt mer och det är en rätt tydlig idé man går efter och trots högljudda protester ifrån domedagsligan på Facebook, på diverse Luleåforum, så tycker jag att Luleås framtid ser ljus ut.

Vi har förlängningar på Jalvanti (2 år), Olausson (3 år) och kan räkna in unge Isac Lundeström vilken dag som helst. Tre stabila spelare, där Jalvanti gick in och blev, kanske den stabilaste backen vi hade, under säsongen, tillsammans med Oscar Engsund.
Olausson har poänggaranti, ledarskap och kunnande, samt att Isac Lundeström kommer ta nya, fina kliv den kommande säsongen, tillsammans med Emil och Einar.

På backsidan har Luleå Hockey tagit in slithästen Fredrik Styrman, samt unge, extremt lovande tvåvägsbacken, Jesper Sellgren ifrån MoDo. Styrman har väl majoriteten av supporterleden negativa tankar kring och jag kan väl så smått stämma in i klagokören och inte riktigt förstå varför Styrman ska få en roll i det som ska bli ett Luleå som utmanar om topp 4… Bulan har säkert en god idé och tanke kring Styrman, men jag tänker inte ha jättemycket tålamod kring honom och fallerar Kalix-sonen att göra det han ska, vilket är det defensiva jobbet och döda utvisningar och spela uppoffrande, då ser jag gärna att man har en lösning redan kring 15 omgångar… Men jag tänker vänta och se, hur han passar in i Bulans hockeytänk. Såpass rättvis tänker jag vara. Vi var många som hade fel om både Jalvanti och Engsund, när dom värvades.

Sellgren däremot ser jag fram emot att se i Luleå Hockey-tröjan kommande säsong. Hårt jobbande tvåvägsback som både kan smaska puckar från offensiv blå, till en jätte i försvarsarbetet, som ALLTID går in 100% i närkamper, men som även kan transportera puck och som dessutom har finfina handleder. Ett jättelöfte.

På forwardsidan har vi (än så länge) fått in David Lindquist ifrån Björklövens organisation, där han spenderat senaste två säsongerna och där han stått för 48 poäng (13+35) på 87 matcher och där han under senaste säsongen spelade mest vinge, men som har potentialen att spela center, om så krävs. David är, i mitt tycke, en spelare med stor potential att kunna styra powerplay, där han har riktigt fina handleder och kan smeka puckar till sina medspelare. Han var framgångsrik i PP-spelet i Allsvenskan, där han serverade både Farley och Ottosson, otaliga gånger. En spännande spelare, helt klart. Håll ögonen på han. Kan lätt bli en ny HA-värvningssuccé. Notera även att David snittade över 1 poäng per match under sina 6 division 1-år (41 mål och 124 assists).

På forwardssidan ryktas även ex-Rögle och FBK-forwarden Jack Connolly. En forward som har ett rivigt och starkt spel, där han glänser med sin spelskicklighet, blick och sitt hårda jobb. Under sina år i SHL (5 till antalet, borträknat säsongen 14/15 där han bara spelade 8 matcher i Leksand, innan han värvades till Rögle, då i Hockeyallsvenskan) har Connolly snittat 0,5 poäng (37+89 = 126 poäng / 251 GP), där återigen assist-totalen står i fokus, där Bulan verkar leta efter spelare som kan sätta upp sina spelare i bra lägen och där Luleå kan bli starkare i special teams (powerplay främst) och få flera alternativ för avgörande mållägen. Jag tror Connolly kan bli tungan på vågen, som gör att vi kan ha 3 kedjor som kan producera, istället för bara 2, där ”bottenkedjorna” räknas som checkinglines.

Slutligen har vi fått in Niklas Rubin som ska ta upp jakten på Lassinanttis förstaplats, som han får tillbaka, nu när Filip Gustavsson har lämnat för NHL/AHL, efter att ”Filifjonken” (japp, det är faktiskt Filips smeknamn – som dessutom stod på hans klubbor) tagit hand om förstaspaden i slutet på den gångna säsongen, efter att Lassinantti varit lite svajig i sitt spel.
Rubin är en målvakt som många matcher stått på huvudet och räddat Tingsryd otaliga gånger ifrån att siffrorna skulle rinna iväg. Rubin har varit på Luleås radar under en lång tid och till och med jag ser att Hanhals IF-fostrade 22-åringen har ENORM potential, efter att ha storspelat två raka säsonger i ett Allsvenskt bottenlag (.939, respektive .920 SVS%). Återigen kommer Luleå Hockey ha ett riktigt bra målvaktspar att anförtro sig till.

Summa summarum tror jag, helt enkelt, att Luleå Hockey kommer tävla om slutspelsplats 5 och 6 kommande säsong, om man får vara relativt skonade ifrån skador på de absolut främsta nyckelspelarna. Skulle dessutom en backpjäs som Erik Gustafsson, som det viskats kring under längre tid, sätta sin signatur på ett Luleåkontrakt, blir jag än mer säker på min sak. Det är just där jag ser att vi behöver tyngd och pondus – på backplatsen. En back till, samt den där centern som ska in, sen är vi i hamn med lagbygget.


Ett exempel på laguppställning till säsongen 18/19 skulle kunna se ut som följande:

Patrick Cehlin – (Jack Connolly) – Robin Kovacs
Einar Emanuelsson – Isac Lundeström – Emil Larsson
Johan Harju – Niklas Olausson – Petter Emanuelsson
David Lindquist – Jonas Berglund – Karl Fabricius
Johan Forsberg

Jesper Sellgren – (Erik Gustafsson)
Nils Lundkvist – Joonas Jalvanti
Oscar Engsund – Daniel Sondell
Fredrik Styrman/Pontus Själin

Joel Lassinantti
Niklas Rubin

Tanken bakom dessa kedjor fick jag ifrån en Twitterbekant som klokt nog kom med tanken att sätta Olausson i en trygg miljö med Harju och sätta Connolly med Cehlin, som han, framgångsrikt, kamperat ihop med under säsongen 15/16 där ”JC” stod för 9 mål och 28 assists. Jag tror förstaformationen kan bli supergiftig vid rätt kemi, samt att Olausson får servera Emanuelsson och Harju till bra lägen, där tredjeformationen kan bli riktigt farligt framåt, med hjälp av Harjus målsinne, Petters skottvilja och Olaussons smarta och väl avvägda passningar.
Även en fjärdeformation med Berglund, Fabbe och Lindquist kan göra mer poäng än vad en fjärdekedja i Luleå gjort under de senaste 4-5 säsongerna. Inte bara hårt jobb, utan också en offensiv spets.

Det här kan bli riktigt bra.

Har ni tankar och åsikter? Skriv till oss.

/Skägget 

Ge mig svar

Jag är förbannad, på riktigt, och allt beror på en enkel fråga utan svar. Vilket ansvar har, och tar, ni för era produkter, ni ledningar för SHL och SDHL?

Helt ärligt vet jag inte var jag ska börja någonstans. Om jag ska börja i hönsgård ett eller två eller om jag ska ta allt i en enda röra, den röra NI har ställt till med.

Jag är hockeyintresserad, alltså genuint hockeyintresserad. Inte den där marginalsupportern som ni söker utan en av oss alla som känner för, lider med, gråter och jublar för VÅRT lag. Ni vet, en av dem som står där på ståplats, sjunger och stöttar, vrålar, skriker och försöker stötta laget på alla de tänkbara sätt vi kan. alltså en av dem som ni vill bli av med. För visst är det detta ni vill? Eller har jag förstått er fel?

Jag är ju långt ifrån ensam att vara denna typen av person. Kan lätt räkna upp minst 30 till som brinner ännu mer än jag för sitt lag. Eller 30 var väl i kraftig underkant. Lägg till en nolla eller två så kanske vi börjar närma oss sanningen lite mer. Där någonstans är jag i massan av folk som går på matcherna. För ja, jag går på matcherna, än så länge. Men nog om mig, nu var det ju trots allt ER vi skulle prata om.

Under flera säsonger har ni, och här menar jag er i SHL (jag kommer till er i SDHL längre fram), förstört den sport jag älskar att följa. Förlåt, jag menar givetvis produkten ishockey som ni kallar den. Ni ändrar produkten (ja, kommer benämna den så framöver så ni inte ska tappa tråden helt) konstant hela tiden. Ni försöker på alla de sätt döda allt det som vi supportrar brinner för. möjligheten till uppflyttning, känslor på isen, tuffa tacklingar (inte oschyssta diton), snygga mål eller mål helt och hållet. Ni vill mjölka ur så mycket ni kan rent pengamässigt och ni tänker inte på dem som faktiskt gör denna produkt till vad den är, vi supportar runt om i landet. Ni skjuter er i foten konstant med alla felbeslut ni tar. Att ni så tydligt försöker döda möjligheterna att gå upp i divisionerna är faktiskt skrattretande. Det ska vara finaler hit, slutspelsserier dit, play in’s, play off’s och direktkval. Om ni nu verkligen vill göra det omöjligt för lagen i de lägre divisionerna att gå upp i seriesystemet, stå då rakryggade och säg det i stället för att lägga in fler matcher, fler steg och mer byråkrati i det hela och ge oss i stället det VI vill ha, bra hockey.

På tal om det, ska vi prata lite om matcharrangemang och er roll i detta? Jag tycker det. Vi börjar i den givna änden, att det inte längre är matchen på isen som är i fokus, utan allt runt omkring. Ni vill ha in powerbreaks, mer reklam, mer pengar i er egen ficka. Ni förstör det det vi tycker är viktigt, nämligen matcherna, spelet, farten och tempot. Och inte att glömma, känslorna! Vi vill ha känslor, stök och bök, hets och tacklingar, för det kan väl inte undgått er? Eller?

Sen har vi det här med domarna, besluten som tas, disciplinnämnder och regeltolkningar. Här vet jag inte ens var jag ska börja.Vet ni ens själva vad som gäller? Jag menar, mål ska videogranskas och gud nåde den som släppte en fis i närheten av målvakten när ett skott avlossats, då ska det givetvis dömas bort. Exakt när blev dagens målvakter lika ömtåliga som en Ming-vas? Ni har hört talas om talesättet ”hellre fria än fälla” va? Ett tips såhär på vägen… börja använda det lite mer!

Sen har vi hela snacket om tacklingar, avstängningar, böter och hela den delen. Om nu inte domarna kan regelboken, det verkar iaf inte alltid så, då borde väl den där disciplinnämnden kunna den och framförallt, hålla en och samma nivå hela tiden? När det hela blir en tombola är det ju ingen som kan ta er på allvar, ni förstår det hoppas jag? När en tackling som större delen av hockeysverige tycker är ful och farlig inte blir dömd och en annan som alla tycker ser ok ut blir det, hur tror ni då att vi supportrar, och speciellt marginalsupportrarna ska förstå sig på sporten och bedömningarna? Det blir pajasnivåer på detta med och där står ni sedan och mumlar något till försvar. Ni ser var jag vill komma va?

Ni säljer ut ligan till Cmore och få in en jäkla massa pengar som ni ger ut till klubbarna och sen klagar ni på att det inte är folk på matcherna? Exakt hur tänkte ni där? Om möjligheten att se en match hemma är enklare/billigare/lättare/bättre tidsmässigt för familjen osv är det väl klart att de stannar hemma. Framförallt de barnfamiljer som ni vill ha dit och framförallt på en match mitt i veckan. Att lägga matcherna på tider som passar besökarna, och inte tv-tablån, bör vara prioriterat kan jag tycka men så är ju inte fallet. Det är ju faktiskt som så att om inte vi supportrar fortsätter gå på matcherna kommer den lilla stämning som faktiskt finns där idag, försvinna helt och vad kommer då tittaren där hemma tycka? Jo, vad dåligt med folk det är på matcherna, vilken dålig stämning, vilken dålig produkt jag betalar för. Så länge ni hela tiden prioriterar fel kommer siffrorna gå ner, överallt, i det långa loppet. Ni måste göra så det blir en bättre produkt om man är på arenan i stället för framför tv:n hemma? Gör allt som krävs för det. Se till så klubbarna kan, eller måste, sänka priserna på biljetterna så fler har råd att gå. Se till att fylla varje stol, varje match så ska ni se att stämningen och trycket i hallen blir bättre. Det kommer garanterat, utan att jag har pratat med spelarna om detta men kan inte tänka annat än att de håller med här, göra så de (spelarna) tycker det är roligare att spela, det kommer garanterat att göra så de där hemma som ändå tittar på tv kommer tycka att, håll i er för här kommer den igen, produkten blir bättre för det ser roligare ut på tvn. Exakt hur ni löser detta struntar jag i, i värsta fall får ni kräva att tv-sändningen börjar minst 30 minuter efter faktisk matchstart så de som bor i närområdet hellre åker till arenan och ser matchen i realtid än ser den i efterhand. I dagens sociala medier-samhälle blir det svårt att inte få resultat med mera spoilat vilket säkert gör att fler tar sig till hallarna runt om i landet.

NI förstör sporten vi älskar och ni tar INGET ansvar för det. Ni agerar som strutsar och så fort något jobbigt kommer åt ert håll, ja då får ni sand i öronen och håller andan så länge ni kan och hoppas faran blåst förbi när ni kommer upp för luft igen.

Jag tror jag talar för mer eller mindre samtliga supportrar, till samtliga lag i sverige, när jag säger att ingen har förtroende för er längre. Ta ert ansvar, börja lyssna på supportrarna eller gör det enda rätta, ställ era platser till förfogande så andra som vill och kan lyssna får ta över och försöka rädda det sjunkande skepp ni lämnar!

Men nog om SHL för ett tag, nu blickar vi i stället mot SDHL och de problem som finns där.

Bara för att förtydliga här så håller jag på Luleå Hockey om ni nu inte visste/förstod det.

Kan man förstöra en produkt mer än vad ni gör idag? Jag tvivlar faktiskt på det. Ni har en liga som förtjänar så mycket mer. Eller ja, rättare sagt, spelarna förtjänar så mycket mer än vad de får just nu. Ni hackar sönder serien på alla de sätt ni kan, långa landslagsuppehåll, idiotiska spelscheman, ja listan kan göras lång. Exakt hur tror ni att intresset för er liga ska höjas om ni inte hanterar och respekterar den själva? Som till exempel igår, då spelas en kvartsfinal i landets högsta damliga klockan 14.00… en onsdag! Jag vet inte vad ni i ledningen hittar på då men jag är i alla fall på jobbet eller i skolan. Jag har oavsett vilket sjukt svårt att ta mig till en ishall och kolla på två av de åtta bästa lagen i landet. Jag kan förstå att det ibland kör ihop sig med tider men inte när det kommer till ett slutspel! Ja, jag tänker givetvis på gårdagens match mellan Brynäs damer och Luleås dito. Att låta dem spela den tiden en veckodag är att säga, vi bryr oss inte om vår egen produkt. Detta ska inte få hända. Detta är något som måste justeras redan när spelschemat sätts innan säsongen. Man måste se till så att alla tänkbara scenarion inte kan inträffa som nu, att två slutspelsmatcher kolliderar tidsmässigt.

Nästa del som måste skötas bättre är att ni kräver att alla föreningar med damlag respekterar damerna också. Ja, jag kommer fortsätta hänvisa till samma match igen. HUR kan ni tillåta att ett lag inte ens får byta om i samma hall som där matchen ska spelas? Ni som inte vet jag vad talar om, här kommer det i korthet. Brynäs hade alltså inte tillräckligt många omklädningsrum(?) i sin A-hall utan Luleås damer tvingades byta om i en annan byggnad ca 100 meter bort och sen GÅ i matchställ mellan rinken och omklädningsrummet, med skridskor på. Det är under all jävla kritik! Kritik som både SDHL, som tillät detta, och Brynäs, som klubb, ska ha. Nu hände det Luleås damer vilket gör att jag fick informationen om det, och kanske reagerar ännu mer just på grund av det, men oavsett vilket lag det än gällt, så får det för fasen inte gå till. Vi talar om en kvartsfinal i ett SM-slutspel!

SDHL måste framöver se till så att sådant som ovan inte händer igen. De måste också se till så spelarna får bättre förutsättningar att hålla på med sin idrott. Börja ställ krav mot förbundet, mot lagen i SHL, ja gör allt som krävs för att statusen på spelarna ska gå upp. Exakt hur man ska göra har jag inte svaret på (ställer däremot gärna upp i en diskussionsgrupp kring detta om ni har/ska ha någon sådan någon gång) men några förslag kan vara att kräva att alla SHL-klubbar har ett damlag med en minimibudget. Det kan vara att klubbarna ska ge damerna bättre förutsättningar när det kommer till material, löner, träningstider och träningsmöjligheter och i alla fall att de försöker öka intresset för damhockeyn genom att ge dem bättre matcharrangemang, både för spelarna och för åskådarna och inte som nu, skuffa undan dem lite i bakgrunden och låta dem spela i B- eller C-hallar utan någon riktigt marknadsföring för matcherna. De förtjänar så mycket mer än de får just nu och det är hög tid att ni gör något åt det. Helst igår!

Inser nu att detta inlägg blir ganska långt så jag tror jag avslutar här. Jag hade tänkt skriva lite om SVT:s ickebevakning av SDHL och så med men inser att jag nog tappat många läsare redan så det får väl bli en annan gång, i ett annan inlägg.

Tack för mig!

Jag var där

Jag var där …..

http://www.shl.se/play/video/21186977

 

Jag såg Flipper briljera.. jag såg hur ungtupparna visade vägen. Einar… hur bra är inte den killen? Jag satt 2 meter från isen tillsammans med sonen, hans första hockeymatch live någonsin.. (han går igenom trots åldern och håller givetvis på motståndarlaget)

Vi var där tillsammans, det var underbart (för mig mest). Han fick se sitt lag, jag mitt.. Jag fick vara gladast!

Allt gick vår väg, ALLT. Vi slår Lkpg, på bortaplan, vi nollar dom dessutom.

Jag somnar med ett leende.

Tack Luleå. Tack Flipper Tack Tor

 

/ Locket

Den eviga kärleken

Det har skrivits en hel del på slutet om våra herrar. Folk som undrar när bl a Cehlin kommer tillbaka, varför spelet ser så hafsigt och slafsigt ut, varför man tappar solklara poäng, vad Sondell gör inne i powerplay, när Harju gjorde en bra match senast, om det blir något slutspel eller inte, osv osv.

Jag kan inte direkt påstå att jag vet när spelare kommer tillbaka. Däremot har jag en idé om varför det tycks vara svårare att vinna mot så kallade enklare lag och vice versa. Man tänker såklart som Robin Hood. ”Att ta från de rika och ge till de fattiga”.

Jag har även en idé om vad Sondell gör inne i powerplay. Han ger motståndarna hopp. Såklart. Det kan väl alla se?

Nej, men skämt åtsido.

Jag undrar såklart likväl som ni andra vad det är som försiggår ibland. Varför man väljer att mörka skador, varför vissa tilltänkta stjärnor underpresterar, varför man tappar solklara poäng, varför man inte vågar skjuta när man har chansen, varför man tar onödiga utvisningar, varför man tappar pucken på blå. Alla dessa varför, varför, varför. Det undrar jag också.

Men två saker ska ni veta. För det första – utan Harjus bök framför mål igår hade det heller inte blivit mål. Då hade det heller inte blivit någon förlängning. Ni förstår säkert vart jag vill komma. Han är en viktig spelpjäs oavsett om ni vill se det eller inte. Kan ni vara vänliga och sluta att gnälla på karln? Kom nu inte och säg att någon annan hade kunnat göra mål istället, för det vet vi inte. Kanske just för att det inte hände.

För det andra – jag är övertygad om att det blir slutspel. Nu kanske vissa av er sitter med hakan på golvet. Men ni som eventuellt inte håller med mig nu. Säg mig, varför tvivlar ni? Jag ska ge er min motivering. Rakt upp och ner. Topp 10. Det räcker. Man behöver faktiskt inte vara bättre än så nuförtiden för att få vara med och slåss om bucklan. Om det i sig är rätt eller fel går ju såklart att diskutera det också. Men det är det som gäller oavsett vad man tycker om den frågan och lägre än så tror jag knappast att det sjunker. Självklart är det ju mer fördelaktigt att sluta topp 6. Men inte heller där är vi körda. Än. 

Slutspel blir det även för våra älskade damer, som förövrigt var på bortaturné i helgen i Motala, Göteborg och Jönköping. I fredags vann de med 2-3 efter övertid mot LHC, igår vann de med 2-8 mot GHC och idag vann de med 1-2 mot HV71. 8 vunna poäng med andra ord av 9 möjliga. Fantastiskt bra. Man blir riktigt glader!

Nu ligger de tvåa i tabellen, bara 1 poäng bakom LHC. Med två matcher mindre spelade. Just det. Ni tänker säkert samma sak som jag just nu. När de matcherna är ikappspelade kan vi alltså vara serieledare med hela fem poängs marginal. Dock ska man inte ta ut något i förskott såklart. Men hoppas kan man ju, även om jag helt ärligt tror att det kommer att bli en kamp in i det sista.

Jag hoppas även att de tar sig till final i år och tar revansch efter förra årets uttågande redan i semin. Att de på riktigt kan visa det som många av oss redan vet. Att de är Sveriges bästa damlag.

Några som förövrigt nyligen har spelat final är Filip Gustavsson, Isac Lundeström, Anna Amholt och Nathalie Lidman i respektive JVM. Tyvärr blev det silver i båda finalerna. Men det är absolut inte fy skam. Herrarna hade inför årets turnering tre raka fjärdeplatser. Damernas J18-landslag hade aldrig tidigare tagit sig till final i ett VM.

Filip och Anna blev även utsedda till turneringarnas bästa målvakter. Isac pangade in två av Sveriges tre mål i kvartsfinalen. Nathalie blev utsedd till den bästa spelaren i gruppspelsmatchen mot Kanada. Anna till dito i gruppspelsmatcherna mot USA och Ryssland. Så ni ska vara mer än stolta.

Jag är mer än stolt.

Både över insatserna där och över själva föreningen i mitt hjärta.

Det kanske inte blir seger varje gång. Det kanske ser ut som hej kom och hjälp mig emellanåt. Det kanske tas onödiga utvisningar. Det kanske blir pucktapp på blå. Det kanske blir mål i baken. Det kanske inte skjuts när det bör.

Men sanningen är ju ändå den att oavsett om jag frågar mig själv varför saker och ting sker eller sliter mitt hår i förtvivlan eller rent av är nära på att kasta ut tvn så kan jag inte sluta att älska Luleå Hockey. Oavsett om det är våra damer eller herrar som spelar.

Jag kan inte sluta att titta på matcherna oavsett hur det har gått tidigare. Jag kan inte förmå mig själv att ta av mig min halsduk när icke likasinnade frågar hur i helvete jag kan bära den.

Jag är för stolt för det.

Oavsett med- eller motgångar.

Just för att man både vinner och förlorar tillsammans.

Jag vet vad jag tror på.

Jag tror på er.

Gör det ni också.

/Kobran

Bland glaslirare och alibistjärnor

Luleå tog idag emot Örebro HK, som kom till Luleå med 10 raka torsk i ryggen och gjorde mål på sitt första skott på mål, innan ens en full minut passerat(!) och kunde sen manövrera ut ett fantasilöst, oengagerat och totalt oinspirerat Luleå Hockey, som aldrig ens var riktigt nära att göra mål.

Det här är verkligheten för supportrar i Norrbotten och övriga Sverige där Luleåfans är utspridda. Vi går in i varje match med en klump i halsen, där vi vet att vi aldrig kan hoppas på poäng. Än mindre när ett par nyckelspelare på forwardssidan försvinner. Det sprider sig en oro i laget, det blir stelt, ström i klubborna och spelarna agerar vilset, stressat och vill hellre passa sin lagkamrat, istället för att köra med huvudet före in mot mål och krascha nätet. Man lägger hellre puckar i rundeln och hoppas på att någon annan ska göra jobbet.

Anton Hedman sa i periodpaus nummer två att Luleå skulle skapa mer trafik. 100 kilo tunge Hedman sa dessa ord och försökte under hela matchen lägga svåra pass, dribbla i dåliga lägen och var mer bakom mål än framför och skapa trafik för att kunna skapa chanser för sina lagkamrater att kunna lägga på mål för styrning eller ett grötmål. ANTON HEDMAN, alltså.

Matchen var en enda lång powernap. Luleå var mer oinspirerade än Juventus alla motståndare säsongen 2005/2006, när de mutade sig igenom hela ligan och betalade både domare och motståndare för att vinna ligan. Alla Luleåspelare får underkänt. Ja, till och med Lill-Nisse. Men, han är också yngst i laget och bör inte straffas allt för hårt. Han kommer göra misstag och dåliga matcher. Mer att jag lägger skulden på de spelare som ska leda laget i motgångar.
Spelare som Petter Emanuelsson, Johan Harju, Brendan Mikkelson, Daniel ”Jag vet inte hur man spelar powerplay” Sondell och Andreas Falk.

Luleåfansen kan inte lägga allt hopp på att unge Einar Emanuelsson ska vara superstjärna redan nu, vi kan inte heller lägga allt ansvar på att Emil Larsson ska göra hattrick varje match, då han är nyförvärv ifrån Almtuna, som gör sin första riktiga SHL-säsong. Vi kan heller inte hoppas på att Nil Lundkvist, hur lovande han än är, ska gå in och dominera i powerplay och vara en Rasmus Dahlin och bryta mönstret med superdragningar och skott i krysset var och varannan match.

När spelare som Niklas Olausson och Patrick Cehlin är borta, MÅSTE de andra våga ta plats, göra nåt irrationellt, bryta på mål, lägga en enklare pass än att försöka leka Klasen eller just kapten Ola med passningar genom slottet. Driv hellre på mål själva, dra ett snabbt skott, istället för att ta emot försöka sikta och göra det snyggt. Och hörrni… Hedman kanske ska börja spela sitt eget spel, istället för att låtsas vara en superstjärna – för det kommer han aldrig bli. Just denna säsongen är Hedman en skugga av sitt forna jag och är en spelare som mer stjälper sitt lag, istället för hjälper det. Luleå är fortfarande alldeles för mycket av ett brunkargäng, när två skickliga spelare försvinner. Och är man ett brunkargäng, ska man spela brunkarhockey och inte försöka dribbla och göra det snyggt.

Jag är så otroligt besviken, arg och skulle gärna vilja marschera in i Luleå Hockeys omklädningsrum och ge dem en syn på hur det är att vara supporter och vad VI kräver av dom. För som det är just nu, är vi alltså 11 poäng ifrån att tappa Play In-platsen. Jag är inte SÅ orolig än, jag bara lyfter frågan att det kanske är dags att se sig om på marknaden, ta in något lån, låta en junior komma in och ta större ansvar på forwardsplats än att få spela extraforward och få 40 sekunder per match, som det varit hittills (Kämpeberg, Willman Borvik, Collin, osv).

NOLL poäng på 3 matcher (där alla tre är emot motståndare under oss i tabellen) är URUSELT och jag vill inte höra spelare och ledare säga att ”jag tycker vi gör dittan och dattan bra”, för verkligheten är det att vi tar NOLL poäng emot motståndare BAKOM oss. Det är totalt oacceptabelt. Även med spelare borta. Kolla på Malmö som haft ENORMA skadeproblem hela säsongen, med spelare borta till höger och vänster, men som ändå kan stå för supervändningar, spela bra hockey och vinna för varandra. I andra lag kliver andra fram i spelares frånvaro – men det kommer tyvärr ALDRIG hända i Luleå Hockey. Där är det beteendet tabu och direkt nåt som gör att man kan bli spottad på.

Bland glaslirare och alibistjärnor, måste någon våga kliva fram. Släpp fram de unga killarna underifrån. De som ska bära Luleå Hockey i framtiden. Ge dom en rejäl chans att få glänsa. Våga bänka ”stjärnor” som underpresterar match ut och match in, för att ge ett jävla statement. Nej, Bulan kan inte magiskt trolla fram saker med detta spelarmaterial. Men spelarna själva kan trolla fram en förbaskad vilja att vinna – till varje pris! Våga få ont. Våga för de andras skull. Våga för att visa att ”kan jag, kan ni”. Tills dess kommer Luleå aldrig mer vara ett topp 6-lag.

Punkt.

/Skägg

Fågel Fenix

Det är inte en allt för dålig jämförelse med vad Luleå Hockey behöver bli.

Det är dags för återuppståndelse. Tid att resa sig ur askan och vända trenden. Vi fans behöver det, Bulan behöver det, spelarna behöver det och föreningen behöver det. Ända sedan korståget med inköpta dyra legoknektar, målade väggar i guld och BSTL slagordet så har det gått lite i träda.

Upp och ner, bergochdalbana, Hawaii-hockey, åkt jo-jo i tabellen och avslutat säsongen med en besk eftersmak, iaf om du frågar mig. Nu är det ju ingen som gör det men efter som det är jag som skriver så skriver jag så som jag upplever det.

Ska också erkänna att jag inför denna säsong känt mig aningen luttrad och inte alls lika pepp som jag brukar, Men men, peppar peppar…. jag tycker mig kunna ana en annan känsla som sprider sig i kroppen.

Jag tror kanske inte på nån mirakelavslutning eller guld i år, Men jag vill gå i mål med hedern i behåll och fanan (oavsett om den pryds av Stålmannen eller Björnen) i topp.

Jag älskar Luleå, ÄLSKAR!

Oavsett vad som händer, hur det går, vem som tränar, vem som spelar, vilken logga vi håller högst.

 

/ Locket

Julen står för dörren – En sammanfattning.

Hej Björnfamiljen!

Nu går vi på hockeymässigt juluppehåll och vi ligger på en ganska beräknad 9:e plats i SHL-tabellen som haltar något, ännu. Luleå Hockey är 2 poäng efter förra säsongens juluppehåll och vi har kämpat oerhört med skador senaste 2 månaderna och därför har vi väl inte kunnat tävla på de rätta villkoren emot resten av lagen.

Jag tror, till och med, att vi har flest skador av alla SHL i skrivande stund. Dessutom har vårt boxplay varit rejält uselt och det är det sämsta boxplayet Luleå Hockey har visat upp i modern tid (räknar senaste 10 åren). Vi är dock inte sämst i ligan, men vi är tredje sämst i hela ligan med 72.73% (88 numerära underlägen och 24 insläppta mål). Däremot visar på en rätt okej powerplaysiffra, där vi ligger 7:a i tabellen med klart godkända 21.43% (98 PP med 21 mål framåt).

Det finns mycket kvar att jobba på och får vi bara tillbaka skadade nyckelspelare och Isac Lundeström ifrån JVM ska det nog lösa sig, i längden. Vi ska fortfarande vara med och tävla om slutspelsplatserna när våren börjar nalkas. Jag är försiktigt optimistisk, ännu. Det kommer ta tid att bygga det nya Luleå Hockey och vi ska inte vara ett topplag denna säsongen.

Bulan ska få tid att bygga sitt lag och det har han inte riktigt fått, med de förlängningarna man gjorde förra säsongen med spelare som inte riktigt nått god SHL-standard.

Däremot vill jag hylla några spelare:

Emil Larsson – Kom in som en joker och har gjort riktigt, riktigt bra ifrån sig. Det spelar ingen roll vem han sätts i kedja med. Han levererar ett stabilt grundspel, har god hand/öga-teknik och visar prov på att han kan bli en nyckelspelare att räkna med i framtiden. Bör få förlängt snarast möjligt för att låsa fast han de kommande åren.

Robin Kovacs – Värvades under säsongen och fick genast en stämpel på sig som en spelare som ska komma in och leverera poäng. Det gick trögt första 8-10 matcherna, men har efter det växt mer och mer och har varit en pålitlig offensiv kugge. Visar gott gry och med lite mer SHL-rutin kan även han, liksom Emil Larsson, bli en enormt viktig kugge i det framtida Luleå Hockey och Bulans lagbygge.

Joel Lassinantti – Alla vet vad han går för, men har stått för ett GÄNG fina insatser som hållit kvar Luleå i matcher där man annars varit utspelade. Eller vad sägs om 45 räddade skott under ordinarie- och övertidsspel igår emot Djurgården? Dessutom tog han 4 straffar och såg hur komponerad och lugn ut som helst. En riktig vägg på sin dag. Vi ska skatta oss lyckliga som har han mellan stolparna när det blåser snålt kring vårt spel.

Viktor Grahn – Har pratat gott om Viktor senaste 2 åren och är en av de största backtalangerna Luleå har sett på ett gäng år. Lugn i sitt spel, fin skridskoåkning och spelar sällan fast sig själv och hittar allt som oftast enkla lösningar. Måste dock bli mer rejäl i närkampsspelet och våga ta fler skott med sin otroligt fina bössa från blå. En kille vi ska hålla ögonen på kommande åren.

Nils Lundkvist – Kom in i morbror Jannes frånvaro och det ser ut som han aldrig gjort annat än spelat SHL-hockey. Skulle ranka honom högre i talangfabriken, än vad jag gör med Grahn. ”Lill-Nisses” blick och direkta spel gör att vi ofta får en snabb spelvändning och kan även bära puck själv upp i offensiv zon, med sin fina teknik. Räkna med att vi får se honom än mer denna säsongen och speciellt nästa säsong. Janne kan vara enormt stolt över systersonen.

Marcus Collin – Kom även han in i skadefrånvaron och började som extraforward men blev matchens Luleåspelare två matcher i rad med sin rejäla spelstil. Ser en ny Tomas Holmström i den grabben. En spelare som kommer växa allt mer och få mer och mer speltid framöver. Det är jag övertygad om. Vågar alltid gå in i skiten och göra det grisiga jobbet. Fler spelare behöver ta efter hans respektlösa spel.

Jonas Berglund – Sitter på korttidskontrakt och har bara spelat de senaste 2 matcherna, men ser ut som en riktigt, riktigt stabil SHL-center. Vinner viktiga tekningar, har fin skridskoåkning och står ofta rätt i defensiv zon. Är dessutom imponerad över hur han växt i sitt offensiva spel. Var en stolpträff ifrån att sätta ett mål emot HV71. En av våra stabilaste centrar emot Djurgården igår. Ser gärna ett kontrakt säsongen ut och till och med nästa säsong. Har mognat enormt i sitt spel, sedan han lämnade Luleå för 5 år sedan.

Joonas Jalvanti – Syns inte alltid, men gör ett ENORMT jobb för vår defensiv. En spelare som ofta är i skuggan, men som alltid kommer till jobbet och är en av våra stabilaste pjäser. Kan det mesta. Har ett fint skott som han måste utnyttja mer.

Oscar Engsund – Vår defensive GIGANT. En sheriff på isen, som spelar rejält, tufft, men rättvist. Inte ofta utvisad och står ofta rätt. Fin blick i egen zon allt som oftast. Kan dock bli lite mer rejäl i att spela ut puckar ur den egna zonen, där han kan slarva stundtals. Men den förvandlingen han gått igenom i backpar med Själin har varit fantastiskt kul att se. Det finns ÄN mer hockey i den grabben. Nytt kontrakt gör att vi Luleåfans är otroligt glada. En ny Robin Jonsson, in the making!

Som sammanfattning kan vi säga såhär; offensiven är mer effektiv än den varit på mycket länge, men fler spelare måste kliva fram i skadefrånvaron som Cehlin befinner sig i. Luleå Hockey skjuter minst i hela SHL och fler avslut kommer ju självklart att resultera i fler offensiva mål. Bakåt är det stabilt i 5 mot 5, men vi är horribla i positionsspelet i 4 mot 5. Det ser lojt ut. Där måste ALLA bli bättre med att göra jobbet och röra på sig för att skära av passningsvägar och skottvinklar.

All in all, tycker jag mig ändå skönja ett bättre grundspel, där alla jobbar mer för varandra än vad man gjort senaste 3 åren. Allt kan alltid bli bättre och det kommer det bli. Räknar jag med slutspelsplats? Inte alls. Play In är målet denna säsongen – allt annat över det, är en bonus.
Som jag nämnde tidigare är jag försiktigt optimistisk.

Tills vi hörs igen – Ha en god jul och en god fortsättning. Tack för att ni läser, kommenterar och alltid diskuterar hockey med oss. Vi älskar var och en av er. Tack för att ni finns. Utan er, inget oss. Vi ses i mellandagarna igen.

Puss och kram!

/Skägg

Kobrans Julblogg 2017

”Ute faller snö. I Gävle bocken står och gläder med sin halm innan elden honom når…”.

Snart mina vänner är det jul och på julen ska man vara snäll har jag hört. Därför sitter jag här med hela pepparkaksburken i knät och avstår från att skämta om ljus; dels för att sådana skämt är låga och dels för att man inte ska skämta om den veke.

”All I want for Christmas is you…”.

Jag vet. Nu sitter ni här förväntansfulla allihopa. Vad ska hon dela ut för julklappar i år? Snart så får ni reda på det. Men ni får ge er till tåls. För på samma sätt som Kalle Anka och hans vänner på sätt och vis drar ut på tiden på självaste julafton tänker jag göra en slags resumé på saker och ting som jag har upplevt under 2017. För det är ju ändå som så att även detta år har bestått av både besvikelser och lycka.

Besvikelse över att herrarna gick på extremt tidig semester i våras och att damerna inte tog sig till final. Att man inte kunde försvara den solklara ledning man hade under hemmapremiären mot Örebro. Att SHL är hockeymördare. Att jag själv personligen inte kunde delta på premiärmarschen pga skada. Att Foppa fortfarande inte har lärt sig att åka skridskor. Att man lyckades förlora nere i Göteborg med ett fåtal sekunder kvar. Att ett antal kommentatorer fortfarande inte vet hur man uttalar Joeys efternamn. Att damerna fortfarande inte kan leva på hockeyn. Att herrarna återigen inte kunde vinna i Gävle och att det fortfarande är tillåtet att använda dessa förbannade klappor.

”En taggatråd, en taggatråd…”. 

Lycka över att både Bulan och Rebban kom hem till Norrbotten igen och att Fredrik alltid är Glader. Att Niklas Olausson är ett geni på isen. Att herrarna gjorde fyra mål på rekordtid nere i Växjö. Att damerna ångar på i SDHL och ligger trea trots en extremt haltande tabell. Att man alltid får skåda snygga och stilrena tifon på H-läktaren. Att Leffe Boork ska avgå. Att de gula stålmannentröjorna fortfarande används (om än för sällan). Att Emma Nordin fortsätter att avgöra matcher när det ser som mörkast ut. Att Lena Sundqvist säger Lule Hockey när hon kommenterar. Att Oscar Engsund har gått från att vara den fula ankungen till en vacker svan. Sist, men absolut inte minst, lycka över att vår kära förening numera har funnits i 40 år.

”För att jag älskar dig så som du är…”. 

Med detta sagt har det nu blivit dags att öppna julklappssäcken. Det är verkligen olidligt spännande.

Men se där. Först ut är en julhälsning till Skellefteå. Tack för att ni alltid tänker på miljön och således aldrig har sex när det är ljust, utan enbart när det är släkt.

”Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå…”. 

Jag hoppas förresten att ni vet när det är som mörkast under julen? Mellan dagarna.

Årets första julklapp är adresserad till Linköping. Det är ett paket inslaget i silvrig plast innehållandes både vett och etikett och en och annan skämskudde. Snälla ni, om ni vill vara fyndiga och göra reklam för era hemmamatcher rekommenderas inte följande sätt:

https://twitter.com/lhchockey/status/942442194295771136

Ni borde shemes, rent ut sagt.

”Rudolf med röda mulen…”.

Men det var då fan att Roger Rönnbergs favoritlåt helt plötsligt skulle dyka upp från tomma intet.

Årets andra julhälsning tillägnar jag Karlstad och Färjestad. Det är ungefär lika intressant att veta vem som har den största Dicken i hallen som det är att veta varför det alltid Ilari Melarts tänder när han dricker kalla drycker.

”Se då krypa tomtar upp ur vrårna…”. 

Dags att dela ut ytterligare en julklapp till Linköping. Gud så generös jag är. Varsågod, Niklas Persson. Här får du en vaniljsås eftersom det passar så bra till Pajen.

För att dra ut lite på spänningen undrar jag nu om ni vet vad det är för likhet mellan HV71 och Kina? Jo, båda har Reese.

Nästa julklapp är ett stort och hårt paket. God jul, Emil Larsson. Här får du den största guldstjärna som någonsin skådats som en slags symbol för hur fantastiskt duktig du är. Det är sannerligen en fröjd att ha dig i laget.

Det strålar en stjärna…”.

Oj, oj, oj. Nu fick jag gräva riktigt långt ner i säcken, men till slut fick jag tag på årets tredje julhälsning och den är tillägnad Roger Melin. Nu när du har fått sparken kan du ju alltid starta upp en kälkfabrik eller liknande.

Kvällens fjärde julklapp vill jag ge till Djurgården i form av boken Livet går vidare skriven av Karin Wahlberg. Motiveringen till det behöver jag väl knappast skriva ut.

Vi tar en julklapp till när vi ändå håller på. Här kommer lite vätskeersättning till Rögle, eftersom seriespelet ser ut att suga musten ur det laget.

Vet ni för övrigt vem i Luleå Hockey som nu för tiden sprider mest julkänsla?

Viktor.

Gra(h)nen står så grön och grann i stugan…”. 

Årets sista julklapp vill jag ge till Daniel Sondell. Här får du en bättre hockeyklubba så du slipper drälla så mycket med pucken.

Nu har det blivit dags för mig att runda av eftersom min julskinka har rymt och det tycker jag är grymt. Dessutom måste jag titta till sillen och se hur den mår eftersom den tydligen har gått och blivit inlagd.

Tack och bock från Gävle.

Härmed önskar Jag Er Alla En Riktigt God Jul!

/Kobran

5128…

…lyder det nya publikrekordet i SDHL efter dagens match mellan LHC-HV71 som spelades i Saab arena. En mäktig siffra må jag säga. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera!

Jag brukar, som många säkert redan vet, oftast inte ha så mycket till övers för LHC som ”club”. Men till och med jag medger att deras damer förtjänar lika mycket uppmärksamhet som alla andra. Så som de sliter varje år för att vara ett av de ledande lagen inom svensk ishockey var det verkligen på tiden att de fick stå i rampljuset nu på riktigt.

Tyvärr brukar ju herrarna deras mer eller mindre jämt rosas till skyarna av Linköpingsborna själva. Damhockey däremot är inte kul, påstås det. På frågan hur många SM-guld LHC har vunnit genom åren brukar många dessutom svara noll. Nej. Det stämmer inte. Två är det rätta svaret. Fler än så om man börjar räkna juniorguld. Men noll är definitivt fel.

Att folk i övrigt skämtar om att LHC är cluben utan guld är ju en sak. Men att många av de egna supportrarna också verkar stå på den sidan får mig att börja skaka på huvudet och undra vad som försiggår.

Det är mycket därför som jag även känner mig tveksam till vad som kommer hända härnäst. Om detta bara var en engångsföreteelse eller om intresset på riktigt ökar nu bland gemene man.

Det är ganska lätt att dela ut gratisbiljetter och på så sätt få folk att komma till ett specifikt evenemang. Det har jag sett förut i olika sammanhang och städer. Det svåra däremot är att få det till en vinnande trend. Till något som folk på riktigt uppskattar och tycker är kul.

Luleå tycker jag ändå har lyckats rätt bra där. Det kommer ofta x antal hundra personer på matcherna. Men nu var det ändå rätt så länge sedan som publiksiffran var riktigt maffig. Kanske är dags att haka på Linköping nu och ta tillbaka rekordet? Gävle och Jönköping har ju också visat bra tendenser tidigare vid några enstaka tillfällen. Kanske är läge att återigen visa att det går?

Jag hoppas verkligen att folk insåg nu att det kanske inte var så dumt med damhockey ändå och fortsätter att åka ner till Stångebro när tillfälle ges.

Jag vill ha rivalitet. Publik, tifon, flaggor, hejarramsor. Jag vill att damlagen ska hejas fram på samma sätt som om det vore herrar som spelar. Jag vill även se matchintron och höra mållåtar.

Imorgon påbörjas en ny vecka med nya möjligheter. Jag ser med spänning fram emot den.

Gör mig gärna överraskad med stil, Hockeysverige.

/Kobran

Men det var då självaste…

Näe, det ville sig inte ikväll – heller.

Luleå kämpar sig tillbaka 3 gånger om, genom premiärmålskytten Ryan Johnston (OJ, så skönt att Ryan äntligen får göra mål!), Fabbe och Pite-Foppa.
Men marginalerna är emot oss och det där sista uppoffrande arbetet är inte riktigt där. Vi blir för bekväma, vi backar ner i Lassinanttis knä, återigen och det blir en börda istället för en uppoffring, i slutet på matcherna.

Luleå får ALDRIG någonting gratis med sig, nere i Göteborg. Det är sedan gammalt. Därför får vi inte ge dom de där extra centimeterna. Vi får inte ge dom för mycket powerplay och sen var ju domarnivån horribel, ikväll. Åt båda håll, ska sägas.

Det är något som inte stämmer hos flera spelare. Hedman är totalt under isen och osynlig mer eller mindre varenda match. Gör inte mycket nyttigt, alls. Falken är där, men ändå inte, Mikkelson är (tyvärr) en enda stor säkerhetsfara bakåt och har ett ok hängandes över sina axlar. Något är fel där. Slutligen har vi tyvärr en äldre Emanuelsson-broder som inte får nånting att stämma, i dagsläget.

Vi kan dock inte klaga på arbetsinsatsen av laget, som helhet, idag. Det är en fantastisk arbetsmoral och man gör mycket bra, men man gör tyvärr också lite för mycket dåligt. Det är där det måste bli en ändring. 8 raka matcher utan 3-poängare är 4-5 matcher, för många.
Bulan har arbetet utskuret för sig. Gäller att ta obekväma beslut, här och nu. Testa att flytta på någon spelare här och någon spelare där. Testa sätta Petter med Einar och Larsson med Cehlin och Ola, när han är tillbaka.
Flytta ned Mikkelson som 13:e back och flytta upp Grahn i backpar med Jalvanti. Något måste hända.

Med DET sagt, ska jag säga att jag inte är orolig. 3-poängaren kommer. Vårt spel ser ljusår bättre ut än tidigare säsonger. Vi har arbetskapaciteten, en kapten som leder med exempel, men det syns också att det blir obalans i varenda lagdel, när spelare som Harju och Olausson försvinner, pga skador/sjukdomar. Ingen skugga skall dock läggas på Joey Hishon, som gjorde en riktigt fin match och hade några riktiga monsterbyten där han var tungan på vågen. Poängen kommer att komma att trilla in där. That’s for sure. Han har varenda verktyg i verktygslådan, den pojken.

Vi har sparkapital både här och där, som kan fås igång av lite ändringar i kedjesystemet. Det är nu upp till Bulan och tränartrojkan, att få ut varenda svettdroppe ur dessa killar. Nu kommer dessutom Robin Kovacs ansluta till laget och vara spelbar mot Rögle, på Torsdag. Riktigt spännande värvning av Skuggan och Engman. Riktigt, riktigt spännande.
Så… jag skulle vilja se något liknande i formationerna:

Cehlin – Olausson – Kovacs
E.Emanuelsson – Lundeström – Larsson
Harju – Hishon – P.Emanuelsson
Fabbe – Falk – Forsberg
Rydahl

Grahn – Jalvanti
Sondell – Johnston
Engsund – Själin
Mikkelson

Helt klart en mer spännande formation och vi hoppas att Harju är tillbaka snart. En ledare på isen och har visat gott gry, innan skadan.
Vi är, hur som haver, på väg mot någonting riktigt, riktigt bra. Vi har haft motstuds nu, i 3 år… Man undrar ju när det ska vända. Men vända – det kommer det.

/Skägget