säsongen är över

Tomhet. Luleås säsong tog slut tidigare ikväll och när jag vandrade hem från Delfinen försökte jag sammanfatta mina känslor. Det slutade i det där första ordet, tomhet. En säsong som i många fall varit bättre än man kunde ana inför och ändå landar man där, i tomheten.

Vi börjar från början, inför säsongen. Inte många trodde då att vårt kära Luleå skulle vara en kandidat att ta hem grundserien, det var däremot många som trodde vi skulle kriga om plats 6-8. Att detta lag ändå slutar på andra plats, endast slagna av Färjestad, på målskillnad, ska laget och alla runt det samma ha en stor eloge för. Laget, klubben, fansen fick något att hoppas på, att tro på. den där drömmen om att vi skulle kunna ta guld igen började dyka upp både här och där. Den växte sig starkare ju längre säsongen led. ändå fanns den där, den gnagande känslan, det kan inte gå såhär bra, snart faller vi ihop som vi brukar.

Men, vi gjorde aldrig det. Vi och vi förresten, laget. spelarna. klubben. Våra värvningar visade sig vara jackpots nästan alla. När det kändes att, nu blir det problem, då fick vi hem Lundeström igen och drömmen om guldet fortsatte växa sig starkare.

Det är intressant det där förresten, drömmen om guldet. Den positiva känslan som fanns runt laget. Jag har förstått att den är svår att hantera för en norrbottning, det ska vara lite jävligt och kämpigt, det är då man mår som bäst här uppe. jag som inflyttad sörlänning har lite att träna upp när det kommer till detta men, jag kämpar på med detta också.

säsongen var det ja. vi landar alltså på en oerhört stark 2:a plats i tabellen. över 100 poäng. minst insläppta under säsongen. en målvakt som står på huvudet under en hel månad och gör den ena osannolika räddningen efter den andra. vi vänder matcher och gnuggar på. Hoppet växer.

vi får Växjö i kvarten. Ett tufft motstånd. regerande mästare. topptippade av många experter. Underpresterande, men ändå sedda som farliga motståndare och utmanare till bucklan. Vi fortsätter spela som vi gjort hela säsongen. kör på, jagar, stressar, tar tag i taktpinnen och får kycklingar ur balans. med facit även tidigare högt uppsatta ledare får spel på oss, oss fans menar jag då. Glädje när vi slår ut dem är kännbar, speciellt för en annan som är uppväxt 12 mil från sveriges golvbrunn. bäst av allt? vi får en längre vila inför semifinalerna.

Frölunda. Semifinal. ett lag som successivt steppat upp under säsongen. gamla slutspelsrävar och röde Roger. Efter kvarten kändes det som ett tufft, men överkomligt, motstånd. resultatet visar tyvärr något annat. laget spelar inte alls som vi har sett dem innan. det är lite tröttkört, tvåa på pucken och allt det där. Vi blir till viss del sönderlästa rent taktiskt och till råga på allt har vi otur och dålig skärpa. vi har haft chansen i alla matcher, men det har alltid varit dem som tagit ledningarna och vi som fått jaga. de behöver uppskattat 3 chanser för att sätta en puck i nät. vi? 57 ungefär. de vinner serien mot oss rättvist och vi landar där jag är nu, i tomheten.

Kommer jag kunna se tillbaka på denna säsongen och känna något annat? kanske, kanske inte. inför fjärde semifinalen hade vi besök av Johan Håkansson (frilansande journalist åt Aftonbladet) i podden och vi pratade om hur vi, som supportrar skulle se på säsongen om vi blev svepta i semin. jag minns inte riktigt men jag tror jag sa något i stil med att ”hade vi blivit svepta hade säsongen i övrigt inte varit något man minns och därför hade det varit ett fiasko”. Nu blev vi inte svepta men dagens resultat ger ändå en fadd smak i munnen. För vi var inte där. vi var för små, för tunna.

Tomheten ja. att vandra hem genom Luleås gator sent på kvällen visade upp det jag kände. det var tomt på gatorna, inte många som var ute då. jag, och många med mig, vill ju det här laget så mycket gott. Vi vill ju stå där och fira i stadsparken med vita jeans. vi vill jubla, hoppa, skrika och sjunga ikapp med spelarna och i år var vi närmare den drömmen än på mycket länge. vi kunde nästan känna den där segerns sötma. men det blev bara en dröm i år igen.

vi är många vars humör och känslospel avspeglas utifrån hur laget presterar. min kära pappa har fått lära sig det den hårda vägen. numera brukar han avvakta att höra av sig om han vet laget förlorat, det är liksom inte värt att försöka prata med mig då. jag betvivlar jag hör av honom de kommande dagarna när han nu vet att säsongen är över. allt för att jag ska hinna smälta förlusten och återfå lite balans igen.

jag hoppas och tror att jag, om ett tag, kan se tillbaka på säsongen och vara nöjd över hur den blev. vara stolt över spelarna och vad de presterat och kanske minnas säsongen som över förväntan men först måste jag få tid att bearbeta förlusten och den där jobbiga känslan av tomhet för vi var ju så nära.

/Fredda

Nyp mig

På min bredaste östgöska: A men lejte så! .

Är det sant detta som jag får vara med om ? Efter så många år av frustration, månadslånga formsvackor, placering långt ner i tabellen, ångest inför matcher och med en känsla av att vara glad om vi klarar kontraktet denna säsong till det vi nu får vara med om och uppleva?!

Jag har inte knåpat ihop många rader denna säsong i strålande Björnbröders regi. Har inte vågat om jag ska vara ärlig, men u känner jag att jag måste skriva av mig innan vi går in i slutspelet för då blir det om möjligt samma sak igen om inte värre, skrivkrampen.

Jag var på plats i torsdag, 7/3 när Lkpg bjöd in till match. Jag har inte gjort nån hemlighet av vad tycker om det laget. Varje gång jag åkt till den arenan har det varit med en klump i magen. Tidigare säsonger har jag upplevt många förluster för Luleå där, fått lyssna på medgångspublikens hån och okunnighet från läktarplats och i kiosk/bar-köer.

MEN!

Denna gång var jag inte orolig, jag gick med lätta steg och med sång i bröstet från parkeringen till den f.d chokladlådan ( Cloetta Center, förövrigt ett j**ligt smart namn). Jag mötte upp polaren och vi slog oss ner. Redan på vägen till arenan tänkte jag på att det var tunt med folk. Brukar vara betydligt mer folk i vägen. Vi slår oss ner och matchen drar igång. Det var inget snack. Bortsett från en stund i mellan akten så var det Luleås match från nedsläpp till slutsignal. Man vann puckar och närkamper, man fintade och dribblade fritt på ett sett jag aldrig upplevt på plats tidigare. Senast det hände var när jag high-five:ade Åkerström från läktarplats inför 3 perioden.

Luleå vann, jag vågar säga enkelt, lätt mot Lkpg och jag mådde och mår fortfarande underbart av det. Att det sedan kröntes med att slå tillbaka dom ytterligare en gång igår gör ju inte saken sämre! Den matchen för övrigt visar också på något som, inte varit omöjligt kanske men ytterst ovanligt under tidigare år. UPPHÄMTNING! Att falla ihop som ett korthus har vi ju upplevt tidigare men att resa sig ur bråten och komma tillbaka. EUFORI!

Det var en match att se, att minnas och vara glad åt.

Tack Luleå, och tack Lkpg för visat intresse.

/ Locket

Kobrans nyårskarameller

Nu närmar sig året sitt slut och tänk vilket år det har varit, i både positiv och mindre rolig bemärkelse.

Luleås Hockeys herrar skrällde och vann nere i Gävle för första gången sedan 2012. Dock tyvärr en seger som inte skulle betyda så mycket i längden i och med att Brynäs gick ut som segrare ändå från den slutspelsdrabbningen.

Jan Sandström la skridskorna på hyllan, vilket såklart ledde till många tårar. Rätt i tiden kan jag dock tycka, men självklart kommer man sakna honom.

Luleå Hockey/MSSK blev svenska mästare för andra gången.

Vår fantastiska Rebecca Stenberg blev trefaldig svensk mästarinna.

Isac Lundeström åkte över Atlanten i och med att han blev draftad av Anaheim Ducks.

Carl Mattsson fick A-lagskontrakt tack vare sitt fina spel redan från start. Snacka om att ta chansen direkt.

Noel Gunler passade på att fixa 1 mål och 1 assist redan under sin A-lagsdebut.

Damerna vann Champions Cup.

Herrarna tycks ha fått en poängkung i Jack Connolly. Där snackar vi otroligt bra värvning. Blev ju inte direkt ledsen när han valde att förlänga sitt kontakt med 2 år.

Luleå Hockey/MSSK vann tillbaka publikrekordet i SDHL. Rekordet ligger nu på 6220 åskådare, vilket innebär att man antingen lär bygga ut arenan eller spela utomhus någonstans om man ska kunna slå det igen.

Detta har även varit ett år…

Där fans gick ihop på olika sätt utanför lagfärgerna. Tänker t ex på diverse banderoller och skanderingar gällande SHL-hockeymördare.

Där Leif Boork avgick som förbundskapten för Damkronorna.

Där Johanna Fällman vann priset som Årets Luleåbo.

Där Brynäs bytte tränare redan tidigt på hösten för andra året i rad. Vem vet – det kanske kommer bli en tradition.

Där Sara Grahn firade sin första seger mot Brynäs nere i Gavlerinken genom att göra den klassiska stålmannen som om det vore det mest naturliga i världen att göra.

Där LHCs herrars tabellposition liknade en elefant i ett träd. Först högt upp utan att någon riktigt förstod hur det gick till och sedan platt fall ner.

Givetvis har det hänt mycket mer saker under året och nästa år kommer säkerligen bli minst lika händelserikt. Men som vanligt är det omöjligt att skriva ner allt utan att det börjar likna en roman.

En tanke som slog mig nu är att om jag skulle få möjlighet att önska mig något inför 2019, så skulle det vara att det ska bli det året då man förbjuder allt vad klappor heter, då jag som många andra tycker att det låter betydligt mycket bättre när folk applåderar.

Jag vet inte vad ni önskar er eller vad ni ser fram emot, men oavsett vilket vill jag ta tillfället i akt och önska er alla Ett Riktigt Gott Nytt År!

Må 2019 bli ert år och var rädda om varandra där ute.

/Kobran

Det är dags att vakna nu och börja se allvaret

Jag känner en ung kille här i Gävle som har ishockey som ett av sina största intressen. Han spelar inte bara för att det är kul utan även för att han vill kunna leva på det i framtiden. Han drömmer om att få spela i Brynäs A-lag och har även visioner om att en dag få spela i NHL.

Jag har sagt att den dagen han tar en plats i Brynäs A-lag ska jag stå där på läktaren och heja fram honom. Visa ren och skär uppskattning för all den tid och energi han har lagt ner för att komma så pass långt gällande sina drömmar. Det spelar ingen roll om det är Luleå eller något annat lag som står som motståndare. Jag kommer ändå att stå där och vara stolt över honom.

Tyvärr kanske detta just bara är drömmar och visioner. Tyvärr kanske den där dagen aldrig kommer. Inte för att han kommer ge vika, för det tror jag absolut inte att han kommer göra, utan snarare för att SHL som liga eventuellt kommer att hinna stängas innan han blir gammal nog för att ta det där steget.

Detta gäller inte bara honom, utan såklart även alla andra talanger där ute i landet med olika slags hockeydrömmar.

Drömmar som helt plötsligt kan gå i kras.

För så är det ju. Om SHL som liga stängs måste man vara den där superbra spelaren som alla elitklubbar vill ha för att kunna ta den där platsen som man har kämpat så länge för.

För då finns inte längre möjligheten att komma upp via ett lag.

För någon vecka sedan startade Hockeyallsvenskan. 14 lag med ett gemensamt mål – att komma upp till SHL. Men vägen dit är lång. Man ska inte bara genomföra grundserien, utan i så fall även spela femtielva matcher till, innan man ens får chansen att kvala uppåt. Då mot ett lag som har kunnat passa på vila under den tiden.

För att göra det ännu krångligare än vad det redan är, har det nyligen kommit ett förslag om att redan när lagen kvalar till den högsta serien ska licenskraven vara uppfyllda. Det innebär alltså att om man som lag inte klarar av att uppfylla dessa där och då, så ska man heller inte få genomföra kvalet.

Helt uppåt väggarna fel, om du frågar mig och uppenbarligen väldigt många andra. Det är enligt mitt tycke inte bara att förstöra sporten utan även att döda den.

Samtidigt kan inte SHL (som har varit med som en del kring förslaget) förstå att detta just leder till att diverse lags fans blir arga och börjar protestera. Det heter istället något i stil med att fel sorts information har kommit ut.

Okej. Men då ber jag er om en sak nu. Ut med språket och tala ur skägget. Se till att man får en klarhet kring vad ni faktiskt vill. Om ni inte är villiga till det, nej men då får väl Svenska Ishockeyförbundet det som uppgift istället då. Eller någon annan typ av ansvarig.

Men någon måste göra det.

Nu.

Annars kommer protesterna att fortlöpa. Vare sig ni vill det eller inte.

Ni kommer alltså att få höra ”SHL-hockeymördare” från läktarhåll.

Ni kommer att få se banderoller med samma och/eller liknande budskap.

Ni kommer att få höra när det sjungs ”Ligan har startat en häxjakt. Med lagar som säger såhär! Ta bort alla känslor från sporten, för då blir den mer familjär. Men så länge vi står här på läktarn kommer ishockeyn aldrig att dö! Supportrar får sporten att leva. Försök aldrig att stoppa vårt stöd”.

Det är ett faktum.

Det spelar ingen roll att ni försöker skicka ut hemliga mail till samtliga klubbar om att deras säkerhetsansvariga ska ha ”kontroll av banderoller och budskap” under veckans matcher samt ”scanna av sociala medier där supporterfalangerna kommunicerar”.

För det är inte så det fungerar. Man kan inte tysta folk på det sättet. Det borde ni förstå.

Likväl som man förstör sporten för alla spelare genom att stänga ligan förstör man den även för alla supportrar. Alla som brinner för att titta på sporten man älskar. Som brinner för att få stå där på läktaren och heja fram sitt lag. Som har det som sitt stora intresse här i livet.

Jag är en av alla dem man förstör för. Jag älskar att stå på läktaren och sjunga mig hes. Jag älskar att se mitt lag spela. Jag älskar nervositeten kring att vissa lag kan åka ut samtidigt som jag undrar vilka lag nerifrån som skulle kunna ha chans att ta sig upp. Det är ju nämligen lite det som är charmen med det hela.

Jag tillhör även en av alla dem som har växelsjungit ”SHL-hockeymördare” på läktaren.

För flera år sedan.

Smaka på den.

Det är alltså ingen nyhet att det protesteras.

Men det var det väl kanske ingen som trodde heller.

Åtminstone ingen som har haft ögon och öron med sig.

Men trots det har det som sagt inte hänt något.

Åtminstone inte åt det hållet, utan snarare åt det andra.

Likt en struts som har stoppat huvudet i sanden, fortsätter SHL sorgligt nog att tro på sin idé om att göra ligan till någon slags ”NHL-look-alike”. Man verkar se sporten som en slags produkt där man ska tjäna så mycket pengar som möjligt.

Att stänga ligan är ”bara” en sak i det stora hela.

Man verkar även vilja införa kisscam samt få folk att börja använda uppblåsbara klapprör, göra hockeymatcherna till någon slags familjär underhållning istället för att bevara den fantastiska stämning som råder.

Samtidigt sitter man och kliar sig i huvudet och undrar varför man inte kan fylla arenorna runt om i landet.

Ja, vad kan det bero på?

Kanske för att folk inte tycker att hockey är en familjär underhållning på det sättet.

Kanske för att man försöks tystas ner om man råkar ha en annan åsikt än er.

Kanske för att ni, oavsett vad ni själva säger, försöker döda sporten.

Det tragikomiska i det hela är att om man inte hade haft något att dölja, så hade man heller inte behövt lägga så mycket energi på att försöka släta över det som folk upplever som problem.

Man hade inte behövt skydda sin produkt så pass brutalt som man nu gör.

Man hade inte funnit det nödvändigt att behöva tysta ner andra.

Man hade helt enkelt inte behövt hamna i en flera år lång intressekonflikt.

Men fortsätt gärna att skydda er produkt ni. Om det på riktigt är det ni tror på.

Men kom för fasen inte sedan smått förtvivlade och klaga över att ni inte får in några pengar överhuvudtaget.

För den dagen ingen orkar stå upp längre för sin sak, vare sig spelare eller supportrar, den dagen har ni bara er själva att skylla på.

Då kan ni gott stå där med era dyra slipsar i en tom, ekande arena och undra vad det var för vits med att förlänga periodpauserna om det ändå inte var någon som ville köpa en enda pinal extra.

Ångra er över att ni aldrig lyssnade på dem som faktiskt brydde sig – på riktigt. De som såg sporten och inte bara pengarna.

Helt enkelt inse att utan supportrar så kommer man ingenstans.

Försöka trösta alla vars drömmar ni har förstört.

Försöka förklara för era barnbarn att det en gång i tiden även spelades ishockey i Sverige, men att ni var dumma nog att mörda den.

Pengar kan absolut ha en viss betydelse, men det betyder verkligen inte allt. Kom ihåg det.

Eller… så kan ni helt enkelt börja lyssna redan nu. Det vore helt klart det bästa för alla parter.

/Kobran

Lite nytt

Det är ny säsong och både herrar och damer har dragit igång i seriespelet fullt ut när detta inlägg skrivs. Viss ringrost har givetvis lyst igenom på isen men fem vinster på fem matcher (damerna fyra och herrarna en) gör ju att man mår riktigt bra. Att det är lite rost är inte så konstigt, det är trots allt lite nya spelare i klubben som måste komma in i det hela och som alltid räknar jag med att det kommer bli ännu bättre framöver.

Vi inom Björnbröder vill givetvis inte vara sämre utan till denna säsong har även vi bytt ut lite ”spelare” men jag kände att det inte var nog med bara nya ”spelare” för oss också utan vi ville göra lite mer, ta ytterligare ett kliv framåt så att säga.  Frågan är bara, hur skulle vi göra det?

svaret var lika enkelt som snyggt, vi uppdaterar loggan ytterligare en gång, denna gång med hjälp av någon som verkligen vet vad hen gör. Ni har redan nu sett loggan här uppe i headern, och om ni missade den, scrolla upp och titta på den och återkom sedan hit igen så väntar jag här så länge…

har ni kollat nu? Visst är den snygg? vi är i alla fall sjukt nöjda med hur de blev. Om sanningen ska fram låg denna loggan i pipen redan inför förra året men av olika anledningar blev bytet inte av då men som man säger, den som väntar på något gott…

Vem ska vi då tillskriva denna snygga logga? Vi bugar, bockar och skickar ett sjukt stort tack till Efraim Larsson som gjorde dessa till oss. Men vem är nu han då? Ni som har Twitter och som gillar hockey har kanske lite koll på honom och för er andra, han är en hockeytok från Västkusten som brinner för Frölunda (han är bra på mycket men här har han givetvis fel färger).

ni kan följa honom på Twitter här eller kolla in hans läckra portfolio här.

Nu är vi helt redo för nya säsongen, hoppas ni hänger på oss!

/Fredda

W O W

Nej… inte som i det där spelet. WOW!! som i SÅ J**LA BALLT!!

Och nu tror ni säkert att jag menar den nya ljus och ljudanläggningen, och den har iofs samma faktor, men nej.

Jag syftar här på den sedvanliga premiärmarchen! Jag lyckades med konst stycket att inte kunna medverka även detta år mer än via bilder och nån videosnutt. Det är verkligen så förbaskat häftigt! Luleå Hockey sträcker på sig och känner stolthet över sina fans, det lovar jag!

Att sedan Delfinenär utsåld och packad till max med sina totalt 6220 åskådare är ren och sann eufori. Jag älskar dessa bilder, dessa människor och denna förening!

Och som den berömda grädden på moset, löken på laxen, snusen efter maten, vänder underläge till seger på ett Brynäs som vi haft Skeå-svårt för de senaste säsongerna får mig nästan att smälla av!

Jag kan bara bocka och buga.

TACK

Tack Luleå, Tack fansen.

#handhjärta

 

/ Locket

Värmeslag och hockeyabstinens

Hallå på er!

Snart nalkas en ny hockeysäsong och vad passar inte bättre då, än ett blogginlägg innehållandes några av mina spontana tankar kring den?

Om knappt två månader kommer den traditonsenliga premiärmarschen att gå av stapeln. En marsch som jag självklart ser fram emot, mycket pga att jag inte kunde delta på den förra året.

Jag har redan pratat om det ett flertal gånger på jobbet, varpå jag har fått reaktioner antydandes att jag är knäpp som planerar den resan så pass långt i förväg. ”Det är ju bara en match”. En kommentar, som givetvis är lätt att fälla, när man sådär tröttsamt lite snabbt och lätt brukar bläddra förbi sportresultaten läsandes tidningen morgonen efter. Men för mig handlar det inte om ”en match”. För mig handlar det om så mycket mer. Jag behöver nog inte utveckla det mer än så. För ni som läser detta, ni förstår.

Jag hoppas förövrigt att det rådande eldningsförbudet upphävs tills dess. No pyro, no party, liksom.

Men marschera, det ska vi. Inget snack om den saken. Om det så skulle spöregna den dagen och alla skulle slafsa in på arenan liknandes blöta hundar. För vi stöttar ju i med- och motgång och i strid. Igår, idag, imorgon, för alltid. Eller hur?

Brynäs står som bekant som motståndare. Ett Brynäs som man brukar ha otroligt svårt för. År efter år. Av någon outgrundlig anledning. Jag fattar det verkligen inte.

Ett Brynäs som man dock lyckades slå här nere i Gävle tidigare i våras under det sk play in (eller vad ni nu vill kalla skiten för). En seger, som dessvärre, några dagar senare inte skulle visa sig betyda ett skit. För man knöt inte ihop säcken. Man valde istället att åka in på isen, på hemmaplan, inför den direkt avgörande matchen, likt tjuren Ferdinand på julafton. Ni vet, först kommer matadorerna osv in och sedan förväntas Ferdinand komma inspringandes tuff och stark, men ingenting händer. Lite så kändes det. Det såg mycket nervöst ut och förlusten blev ett faktum.

Det jag vill se nu här i september är samma tänk och kämpaglöd som våra fantastiska damer visade upp när de skulle spela den direkt avgörande SM-finalen hemma mot Linköping några veckor senare. När det stod 1-1 i matcher och Linköping hade vunnit dagen innan. När många säkert tänkte att det skulle skita sig. Men icke. Det var inget snack om att guldet skulle hem till Norrbotten igen. Total kontrast gentemot herrarnas match. En uppvisning utan dess like. DET vill jag se.

Vad jag mer vill se under säsongen är ett nytt publikrekord i SDHL. Oavsett om det skulle ske i Luleå eller i någon annan stad. För så som jag har sagt förut så tycker jag att damhockeyn förtjänar betydligt mycket mer uppmärksamhet, kärlek och respekt både i norr, Mellansverige och i söder.

Att Luleå håller på att satsa på något riktigt stort både vad gäller publik och löner bl a är självklart mycket välkommet, men jag skulle även gärna vilja se att något och/eller några fler lag uppriktigt bestämmer sig för att göra skillnad och således hoppar på samma tåg. Vi får helt enkelt se vart det bär hän. Det ska oavsett vilket bli otroligt intressant att följa utveckligen.

Jag tänkte inte försöka mig på att gå in på lagbygget i detta inlägg, då jag inte direkt känner att det är min grej, men något jag skulle vilja lyfta åtminstone lite är valet att byta logga samt lägga ut sjuhelvetes mycket pengar på ett nytt ljus- och ljudsystem inne i arenan.

Spontant jätteroligt, båda sakerna.

Stålmannen är ju trots allt vår gamla hederliga logga och det känns inte mer än rätt att byta tillbaka till den när så pass många ändå har visat ett starkt intresse för det. En fin gest från föreningens sida med andra ord. Men samtidigt: Om resultaten under året skulle skita sig totalt, vad har då bytet för betydelse?

Vad gäller ljus- och ljudsystemet hoppas jag ju såklart att det blir en hit och att vi på så sätt kan verka unika med det inom Sverige på ett positivt sätt. Att folk helt enkelt uppskattar det. Dock känner jag att det ändå finns en viss risk att det lika gärna kan bli en flopp och att folk mer eller mindre kommer att uppfatta det som ploj. Att det liksom blir säsongens stora snackis i negativ bemärkelse. Så det ska bli mycket intressant att se hur det ter sig när jag väl kommer upp.

Jag tänkte avrunda detta inlägg nu med att lägga en gissning på hur pass långt våra representationslag tar sig under säsongen.

Damerna först. Om allt går som det bör borde vi kunna vinna serien där för fjärde året i rad samt ta oss till final. Förhoppningsvis blir det nytt guld. Men jag vill inte riskera att sabba allt genom en sk jinx, så jag väljer att ”bara” säga final.

Vad gäller herrarna så håller nog trenden i sig vad gäller en medioker mittenplacering av något slag. Men jag hoppas och tror ändå på rätt sida vad gäller topp 6 i år. Tyvärr tror jag att vi ryker i kvartsfinalen, men jag ser gärna att jag har fel där.

Se nu till att dricka mycket vatten så ni inte smälter bort i värmen innan den där pucken äntligen släpps, så ses vi förhoppningsvis inom en rätt snar framtid i en arena någonstans i landet.

Ha det gött!

/Kobran

 

Tankar kring lagbygget 18/19, by Skägget

Luleås lagbygge tar form, allt mer och det är en rätt tydlig idé man går efter och trots högljudda protester ifrån domedagsligan på Facebook, på diverse Luleåforum, så tycker jag att Luleås framtid ser ljus ut.

Vi har förlängningar på Jalvanti (2 år), Olausson (3 år) och kan räkna in unge Isac Lundeström vilken dag som helst. Tre stabila spelare, där Jalvanti gick in och blev, kanske den stabilaste backen vi hade, under säsongen, tillsammans med Oscar Engsund.
Olausson har poänggaranti, ledarskap och kunnande, samt att Isac Lundeström kommer ta nya, fina kliv den kommande säsongen, tillsammans med Emil och Einar.

På backsidan har Luleå Hockey tagit in slithästen Fredrik Styrman, samt unge, extremt lovande tvåvägsbacken, Jesper Sellgren ifrån MoDo. Styrman har väl majoriteten av supporterleden negativa tankar kring och jag kan väl så smått stämma in i klagokören och inte riktigt förstå varför Styrman ska få en roll i det som ska bli ett Luleå som utmanar om topp 4… Bulan har säkert en god idé och tanke kring Styrman, men jag tänker inte ha jättemycket tålamod kring honom och fallerar Kalix-sonen att göra det han ska, vilket är det defensiva jobbet och döda utvisningar och spela uppoffrande, då ser jag gärna att man har en lösning redan kring 15 omgångar… Men jag tänker vänta och se, hur han passar in i Bulans hockeytänk. Såpass rättvis tänker jag vara. Vi var många som hade fel om både Jalvanti och Engsund, när dom värvades.

Sellgren däremot ser jag fram emot att se i Luleå Hockey-tröjan kommande säsong. Hårt jobbande tvåvägsback som både kan smaska puckar från offensiv blå, till en jätte i försvarsarbetet, som ALLTID går in 100% i närkamper, men som även kan transportera puck och som dessutom har finfina handleder. Ett jättelöfte.

På forwardsidan har vi (än så länge) fått in David Lindquist ifrån Björklövens organisation, där han spenderat senaste två säsongerna och där han stått för 48 poäng (13+35) på 87 matcher och där han under senaste säsongen spelade mest vinge, men som har potentialen att spela center, om så krävs. David är, i mitt tycke, en spelare med stor potential att kunna styra powerplay, där han har riktigt fina handleder och kan smeka puckar till sina medspelare. Han var framgångsrik i PP-spelet i Allsvenskan, där han serverade både Farley och Ottosson, otaliga gånger. En spännande spelare, helt klart. Håll ögonen på han. Kan lätt bli en ny HA-värvningssuccé. Notera även att David snittade över 1 poäng per match under sina 6 division 1-år (41 mål och 124 assists).

På forwardssidan ryktas även ex-Rögle och FBK-forwarden Jack Connolly. En forward som har ett rivigt och starkt spel, där han glänser med sin spelskicklighet, blick och sitt hårda jobb. Under sina år i SHL (5 till antalet, borträknat säsongen 14/15 där han bara spelade 8 matcher i Leksand, innan han värvades till Rögle, då i Hockeyallsvenskan) har Connolly snittat 0,5 poäng (37+89 = 126 poäng / 251 GP), där återigen assist-totalen står i fokus, där Bulan verkar leta efter spelare som kan sätta upp sina spelare i bra lägen och där Luleå kan bli starkare i special teams (powerplay främst) och få flera alternativ för avgörande mållägen. Jag tror Connolly kan bli tungan på vågen, som gör att vi kan ha 3 kedjor som kan producera, istället för bara 2, där ”bottenkedjorna” räknas som checkinglines.

Slutligen har vi fått in Niklas Rubin som ska ta upp jakten på Lassinanttis förstaplats, som han får tillbaka, nu när Filip Gustavsson har lämnat för NHL/AHL, efter att ”Filifjonken” (japp, det är faktiskt Filips smeknamn – som dessutom stod på hans klubbor) tagit hand om förstaspaden i slutet på den gångna säsongen, efter att Lassinantti varit lite svajig i sitt spel.
Rubin är en målvakt som många matcher stått på huvudet och räddat Tingsryd otaliga gånger ifrån att siffrorna skulle rinna iväg. Rubin har varit på Luleås radar under en lång tid och till och med jag ser att Hanhals IF-fostrade 22-åringen har ENORM potential, efter att ha storspelat två raka säsonger i ett Allsvenskt bottenlag (.939, respektive .920 SVS%). Återigen kommer Luleå Hockey ha ett riktigt bra målvaktspar att anförtro sig till.

Summa summarum tror jag, helt enkelt, att Luleå Hockey kommer tävla om slutspelsplats 5 och 6 kommande säsong, om man får vara relativt skonade ifrån skador på de absolut främsta nyckelspelarna. Skulle dessutom en backpjäs som Erik Gustafsson, som det viskats kring under längre tid, sätta sin signatur på ett Luleåkontrakt, blir jag än mer säker på min sak. Det är just där jag ser att vi behöver tyngd och pondus – på backplatsen. En back till, samt den där centern som ska in, sen är vi i hamn med lagbygget.


Ett exempel på laguppställning till säsongen 18/19 skulle kunna se ut som följande:

Patrick Cehlin – (Jack Connolly) – Robin Kovacs
Einar Emanuelsson – Isac Lundeström – Emil Larsson
Johan Harju – Niklas Olausson – Petter Emanuelsson
David Lindquist – Jonas Berglund – Karl Fabricius
Johan Forsberg

Jesper Sellgren – (Erik Gustafsson)
Nils Lundkvist – Joonas Jalvanti
Oscar Engsund – Daniel Sondell
Fredrik Styrman/Pontus Själin

Joel Lassinantti
Niklas Rubin

Tanken bakom dessa kedjor fick jag ifrån en Twitterbekant som klokt nog kom med tanken att sätta Olausson i en trygg miljö med Harju och sätta Connolly med Cehlin, som han, framgångsrikt, kamperat ihop med under säsongen 15/16 där ”JC” stod för 9 mål och 28 assists. Jag tror förstaformationen kan bli supergiftig vid rätt kemi, samt att Olausson får servera Emanuelsson och Harju till bra lägen, där tredjeformationen kan bli riktigt farligt framåt, med hjälp av Harjus målsinne, Petters skottvilja och Olaussons smarta och väl avvägda passningar.
Även en fjärdeformation med Berglund, Fabbe och Lindquist kan göra mer poäng än vad en fjärdekedja i Luleå gjort under de senaste 4-5 säsongerna. Inte bara hårt jobb, utan också en offensiv spets.

Det här kan bli riktigt bra.

Har ni tankar och åsikter? Skriv till oss.

/Skägget 

Ge mig svar

Jag är förbannad, på riktigt, och allt beror på en enkel fråga utan svar. Vilket ansvar har, och tar, ni för era produkter, ni ledningar för SHL och SDHL?

Helt ärligt vet jag inte var jag ska börja någonstans. Om jag ska börja i hönsgård ett eller två eller om jag ska ta allt i en enda röra, den röra NI har ställt till med.

Jag är hockeyintresserad, alltså genuint hockeyintresserad. Inte den där marginalsupportern som ni söker utan en av oss alla som känner för, lider med, gråter och jublar för VÅRT lag. Ni vet, en av dem som står där på ståplats, sjunger och stöttar, vrålar, skriker och försöker stötta laget på alla de tänkbara sätt vi kan. alltså en av dem som ni vill bli av med. För visst är det detta ni vill? Eller har jag förstått er fel?

Jag är ju långt ifrån ensam att vara denna typen av person. Kan lätt räkna upp minst 30 till som brinner ännu mer än jag för sitt lag. Eller 30 var väl i kraftig underkant. Lägg till en nolla eller två så kanske vi börjar närma oss sanningen lite mer. Där någonstans är jag i massan av folk som går på matcherna. För ja, jag går på matcherna, än så länge. Men nog om mig, nu var det ju trots allt ER vi skulle prata om.

Under flera säsonger har ni, och här menar jag er i SHL (jag kommer till er i SDHL längre fram), förstört den sport jag älskar att följa. Förlåt, jag menar givetvis produkten ishockey som ni kallar den. Ni ändrar produkten (ja, kommer benämna den så framöver så ni inte ska tappa tråden helt) konstant hela tiden. Ni försöker på alla de sätt döda allt det som vi supportrar brinner för. möjligheten till uppflyttning, känslor på isen, tuffa tacklingar (inte oschyssta diton), snygga mål eller mål helt och hållet. Ni vill mjölka ur så mycket ni kan rent pengamässigt och ni tänker inte på dem som faktiskt gör denna produkt till vad den är, vi supportar runt om i landet. Ni skjuter er i foten konstant med alla felbeslut ni tar. Att ni så tydligt försöker döda möjligheterna att gå upp i divisionerna är faktiskt skrattretande. Det ska vara finaler hit, slutspelsserier dit, play in’s, play off’s och direktkval. Om ni nu verkligen vill göra det omöjligt för lagen i de lägre divisionerna att gå upp i seriesystemet, stå då rakryggade och säg det i stället för att lägga in fler matcher, fler steg och mer byråkrati i det hela och ge oss i stället det VI vill ha, bra hockey.

På tal om det, ska vi prata lite om matcharrangemang och er roll i detta? Jag tycker det. Vi börjar i den givna änden, att det inte längre är matchen på isen som är i fokus, utan allt runt omkring. Ni vill ha in powerbreaks, mer reklam, mer pengar i er egen ficka. Ni förstör det det vi tycker är viktigt, nämligen matcherna, spelet, farten och tempot. Och inte att glömma, känslorna! Vi vill ha känslor, stök och bök, hets och tacklingar, för det kan väl inte undgått er? Eller?

Sen har vi det här med domarna, besluten som tas, disciplinnämnder och regeltolkningar. Här vet jag inte ens var jag ska börja.Vet ni ens själva vad som gäller? Jag menar, mål ska videogranskas och gud nåde den som släppte en fis i närheten av målvakten när ett skott avlossats, då ska det givetvis dömas bort. Exakt när blev dagens målvakter lika ömtåliga som en Ming-vas? Ni har hört talas om talesättet ”hellre fria än fälla” va? Ett tips såhär på vägen… börja använda det lite mer!

Sen har vi hela snacket om tacklingar, avstängningar, böter och hela den delen. Om nu inte domarna kan regelboken, det verkar iaf inte alltid så, då borde väl den där disciplinnämnden kunna den och framförallt, hålla en och samma nivå hela tiden? När det hela blir en tombola är det ju ingen som kan ta er på allvar, ni förstår det hoppas jag? När en tackling som större delen av hockeysverige tycker är ful och farlig inte blir dömd och en annan som alla tycker ser ok ut blir det, hur tror ni då att vi supportrar, och speciellt marginalsupportrarna ska förstå sig på sporten och bedömningarna? Det blir pajasnivåer på detta med och där står ni sedan och mumlar något till försvar. Ni ser var jag vill komma va?

Ni säljer ut ligan till Cmore och få in en jäkla massa pengar som ni ger ut till klubbarna och sen klagar ni på att det inte är folk på matcherna? Exakt hur tänkte ni där? Om möjligheten att se en match hemma är enklare/billigare/lättare/bättre tidsmässigt för familjen osv är det väl klart att de stannar hemma. Framförallt de barnfamiljer som ni vill ha dit och framförallt på en match mitt i veckan. Att lägga matcherna på tider som passar besökarna, och inte tv-tablån, bör vara prioriterat kan jag tycka men så är ju inte fallet. Det är ju faktiskt som så att om inte vi supportrar fortsätter gå på matcherna kommer den lilla stämning som faktiskt finns där idag, försvinna helt och vad kommer då tittaren där hemma tycka? Jo, vad dåligt med folk det är på matcherna, vilken dålig stämning, vilken dålig produkt jag betalar för. Så länge ni hela tiden prioriterar fel kommer siffrorna gå ner, överallt, i det långa loppet. Ni måste göra så det blir en bättre produkt om man är på arenan i stället för framför tv:n hemma? Gör allt som krävs för det. Se till så klubbarna kan, eller måste, sänka priserna på biljetterna så fler har råd att gå. Se till att fylla varje stol, varje match så ska ni se att stämningen och trycket i hallen blir bättre. Det kommer garanterat, utan att jag har pratat med spelarna om detta men kan inte tänka annat än att de håller med här, göra så de (spelarna) tycker det är roligare att spela, det kommer garanterat att göra så de där hemma som ändå tittar på tv kommer tycka att, håll i er för här kommer den igen, produkten blir bättre för det ser roligare ut på tvn. Exakt hur ni löser detta struntar jag i, i värsta fall får ni kräva att tv-sändningen börjar minst 30 minuter efter faktisk matchstart så de som bor i närområdet hellre åker till arenan och ser matchen i realtid än ser den i efterhand. I dagens sociala medier-samhälle blir det svårt att inte få resultat med mera spoilat vilket säkert gör att fler tar sig till hallarna runt om i landet.

NI förstör sporten vi älskar och ni tar INGET ansvar för det. Ni agerar som strutsar och så fort något jobbigt kommer åt ert håll, ja då får ni sand i öronen och håller andan så länge ni kan och hoppas faran blåst förbi när ni kommer upp för luft igen.

Jag tror jag talar för mer eller mindre samtliga supportrar, till samtliga lag i sverige, när jag säger att ingen har förtroende för er längre. Ta ert ansvar, börja lyssna på supportrarna eller gör det enda rätta, ställ era platser till förfogande så andra som vill och kan lyssna får ta över och försöka rädda det sjunkande skepp ni lämnar!

Men nog om SHL för ett tag, nu blickar vi i stället mot SDHL och de problem som finns där.

Bara för att förtydliga här så håller jag på Luleå Hockey om ni nu inte visste/förstod det.

Kan man förstöra en produkt mer än vad ni gör idag? Jag tvivlar faktiskt på det. Ni har en liga som förtjänar så mycket mer. Eller ja, rättare sagt, spelarna förtjänar så mycket mer än vad de får just nu. Ni hackar sönder serien på alla de sätt ni kan, långa landslagsuppehåll, idiotiska spelscheman, ja listan kan göras lång. Exakt hur tror ni att intresset för er liga ska höjas om ni inte hanterar och respekterar den själva? Som till exempel igår, då spelas en kvartsfinal i landets högsta damliga klockan 14.00… en onsdag! Jag vet inte vad ni i ledningen hittar på då men jag är i alla fall på jobbet eller i skolan. Jag har oavsett vilket sjukt svårt att ta mig till en ishall och kolla på två av de åtta bästa lagen i landet. Jag kan förstå att det ibland kör ihop sig med tider men inte när det kommer till ett slutspel! Ja, jag tänker givetvis på gårdagens match mellan Brynäs damer och Luleås dito. Att låta dem spela den tiden en veckodag är att säga, vi bryr oss inte om vår egen produkt. Detta ska inte få hända. Detta är något som måste justeras redan när spelschemat sätts innan säsongen. Man måste se till så att alla tänkbara scenarion inte kan inträffa som nu, att två slutspelsmatcher kolliderar tidsmässigt.

Nästa del som måste skötas bättre är att ni kräver att alla föreningar med damlag respekterar damerna också. Ja, jag kommer fortsätta hänvisa till samma match igen. HUR kan ni tillåta att ett lag inte ens får byta om i samma hall som där matchen ska spelas? Ni som inte vet jag vad talar om, här kommer det i korthet. Brynäs hade alltså inte tillräckligt många omklädningsrum(?) i sin A-hall utan Luleås damer tvingades byta om i en annan byggnad ca 100 meter bort och sen GÅ i matchställ mellan rinken och omklädningsrummet, med skridskor på. Det är under all jävla kritik! Kritik som både SDHL, som tillät detta, och Brynäs, som klubb, ska ha. Nu hände det Luleås damer vilket gör att jag fick informationen om det, och kanske reagerar ännu mer just på grund av det, men oavsett vilket lag det än gällt, så får det för fasen inte gå till. Vi talar om en kvartsfinal i ett SM-slutspel!

SDHL måste framöver se till så att sådant som ovan inte händer igen. De måste också se till så spelarna får bättre förutsättningar att hålla på med sin idrott. Börja ställ krav mot förbundet, mot lagen i SHL, ja gör allt som krävs för att statusen på spelarna ska gå upp. Exakt hur man ska göra har jag inte svaret på (ställer däremot gärna upp i en diskussionsgrupp kring detta om ni har/ska ha någon sådan någon gång) men några förslag kan vara att kräva att alla SHL-klubbar har ett damlag med en minimibudget. Det kan vara att klubbarna ska ge damerna bättre förutsättningar när det kommer till material, löner, träningstider och träningsmöjligheter och i alla fall att de försöker öka intresset för damhockeyn genom att ge dem bättre matcharrangemang, både för spelarna och för åskådarna och inte som nu, skuffa undan dem lite i bakgrunden och låta dem spela i B- eller C-hallar utan någon riktigt marknadsföring för matcherna. De förtjänar så mycket mer än de får just nu och det är hög tid att ni gör något åt det. Helst igår!

Inser nu att detta inlägg blir ganska långt så jag tror jag avslutar här. Jag hade tänkt skriva lite om SVT:s ickebevakning av SDHL och så med men inser att jag nog tappat många läsare redan så det får väl bli en annan gång, i ett annan inlägg.

Tack för mig!

Jag var där

Jag var där …..

http://www.shl.se/play/video/21186977

 

Jag såg Flipper briljera.. jag såg hur ungtupparna visade vägen. Einar… hur bra är inte den killen? Jag satt 2 meter från isen tillsammans med sonen, hans första hockeymatch live någonsin.. (han går igenom trots åldern och håller givetvis på motståndarlaget)

Vi var där tillsammans, det var underbart (för mig mest). Han fick se sitt lag, jag mitt.. Jag fick vara gladast!

Allt gick vår väg, ALLT. Vi slår Lkpg, på bortaplan, vi nollar dom dessutom.

Jag somnar med ett leende.

Tack Luleå. Tack Flipper Tack Tor

 

/ Locket